Det torde icke kunna förnekas, att, då stamba norna skola af statens medel bekostas, och för sta ten likasomför den eoskilte de sannolika inverkningarne.af kostsamma föreög dess, finansiela, ställ. ning hufvadsakligen böra måtas efter. deras förhållande till inkomsternas belopp, så framstår statsjernbanornas förhållande till staternas krafter riktigast, då man betraktar deras utsträckning i jemförelse med hvarje stats inkomstbudget. Om förslaget antages, skulls Sverge komma att ega statsban.r i större utsträcknivg än något annat land i Europa nu eger. England och Frankrike, som hafva, det förra nära 1300, det senare mer än 600 svenska mils jernväg, hafva inga statsbanor. Österrike och Preussen hafva, det förra 80, det senare 90 mils statsbanor, då Sverge skulle komma att ega mera än 150. Af Belgiens jernvägsnät (91 mil) äro blott 55 mil bygda af staten. Om det föreslagna systemet af omkring 150 mi! utförer, kommer således svenska staten att fullborda, ega och förvalta en betydligt större jernvägssträckning än kejsardömet Österrike nu eger; det skulle få 0 mils eller 68 procents längre staisbanor än Preussen, som likväl har en mer än tiodubbel statsinkomst; Belgien, med en fyradubbel budget, bar knappt mer än en tredjedel af den statsbansträckning svenska staten skulle utförs; Båjern, som går närmare till de förhållanden, hvilka här skulle uppkomma, men likväl eger en tredubbelt så stor budget, har knappt utfört mer än hälften så stor iernbansträckning, som Sverge skulle åtaga sig, och de stater, hvilkas finansiela tillgångar synas nära motsvara beloppet af svenska budgeten, såsom Sachsen, Wärtemberg, Ba:en, hafva hvardera omkring en femtedel af den jernvägssträckniog, bygd på statens bekostnad, som den, hvilken Sverge skulle under nämda förutsättning utföra. Sistnämda treone stater äro dock samtligen genomfartsländer, så belägna, att en stor jernvägsrörelse, oberoende af den, som lauvdet sjelft förmår kalla till lif, från flera sidor söker sig våg genom deras område. Denna betydliga olikhet i väglängd kommer icke deraf, att de ofvannämda länderna. hafsa en mindre utsträ :kning. Österrike och Preussen äro ingalunda obetydliga till område; (de ega också jernvägar, det förra till en sträckning af omkring 260, det senare af 330 sv. mil). Men olikheten har sitt upphof deri, att i dessa länder statsstyrelsen icke i en så vidsträckt omfattning beslutat omedelbart öfvertaga jernvägsnätets utförande. Man ledes då vidare till den frågan: i hvilka förhållanden de utgifter, hvilka med utförandet af denna jernvägsplan äro oskiljaktigt förknippade, skulle införa -landet i hänseesde till dess statsskuld. Äfven här är jemförelsen med andra länder-upplysande. Den siatsskuld, som komme att uppstå genom upptagandet af lån för anläggning af de. föreslagna statsbacorpa, skulle stiga till 115 millioner rdr rmt elter ungefär femdubbla beloppet af. dei nu gällande riksstat påräknade inkomster, hvilka utgöra något mera än tjugoen och en half millioner rår s. m. Öfverser man förhållandet i-andra europeiska stater, så finner man, att visserligen tvenne ibland dessa, nemligen Holland och Englard, bära en skuldbörds 17 och 16 gånger större än deras ordinarie statsinkomst, att dernäst komma, på olika grader i dennas skala, Portugal, Spanien och Kyrkostaten, men att af de återstående staterna endast få ega en statsskuld fem: gånger större än deras statsinkomst och de flesta en vida mindre. Sverge, som. nu är skuldfritt och som otvifvelaktigt har till stor del denna omständighet att tacka för den lätthet, med hvilken det rör sig i sina offentliga förhållanden, skulle således, om detta förslag actoges och faststäldes, komma att fortgå på skuldsättningsbanan med den fart, att det skulle lemna endast få af Europas mest skuldsatta stater bakom sig — och det skulle efter planens utförande vara belastadt med en föga mindre skuldbörda i förhållande till de i statskassan icflytande inkomster, än den, som Danmerk, Belgien, Preussen med flera sedan lång tid tillbaka skuldsatta siater nu bära. Vid denna jemförelse är antaget, att jernvägarne genast skulle gifva så mycken afkastning, att denna motsvarar driftoch underhållskostnad. Skulle afkastviogen blifva större, så minskas naturligtvis ränteutgiften, men blifver den deremot mindre, så växa ock statsutgifierna isammaå förhållande. Att Sverge, i finansernas nuvarande blomstrande ställning, bör göra en ansträngning för att tillegoa sig en mäktig häfkraft för framtida utveckling, är oemotsägligt. Men af den lätthet, hvarmed skujdsättningens bana i förstone beträdes, bör man icke låta förleda sig att gå allt för långt utöfver den synkrets man för närvarande eger, eller ställa sine atgifter så, att man derigenom drager en allt för stark vexel på den alltid osäkra framtiden. Vi nödgas här atbryta för dagen, men återkomma till en fortsatt redogörelse för denna och öfriga reservationer, PRESES OT SN