Aftonbladet – 22 maj 1857, sida 2

tyska sändebuden i Frankfurt hade endast hos förbundsdagen frågat sig för om huruvida denna — vore beredd att upptagan den holsteinska frågan, för den händelse Preussen och Österrike en af dagarne komma med den! Emellertid hade den första: depeschen, ankan,, haft den megiska kraft att åtminstone bringa hr Hall till ett beslut, något, som kanske eljest dragit ut ännu en månad. Detta lilla drag en gång bekant, hur skola icke de goda tyskarne skratta sig af hjertans lust förderfvade deröfver! Innan jag slutar, tillåt mig omnämna en ny liten politisk pjes, ett nytt bidrag till den skandinaviska frågans utredande, som i dessa dagar härstädes sett dagsljuset. Det är ett sändebref af pseudonymen Thorodd Snorrason, soi svar på den bekanta skriften af Arnliot Gellina, medtitel Den nordiske Union och med motto af Hvidtfeld: Men de, gom haff: ver voldet, at Rigernes Forbunt er bleffuen brut, de maa svaret for Gud Almectigsten. Författaren, som uppenbarligen är någon historiker ex professo, ställer sig i ett och allt pi samma linie med ,skidlöparen Gellina, hvilken i sin tid. (se, Olof den Heliges zags) tog honom och hans följeslagare på sina skidor,, men som kompletterar särdeles Gellinag kapitel om Skandinaviens förtid och -namneligen Kalmar-unionens historis med en mängd högst intressanta detaljdrag, och han gör bland annat en slående j-mförelse mellan den nyare tidens slesvigholsteinism och de equivalenta lybskas agitationerna ooh intrigerna redan under Kalmar-unionen. Den lilla skriften är i sin helhet utan tvifvel något af det bästa, som i den skandinaviska saken hittills blifvit utgifvet. och jag rekommenderar den till er speciella uppmärksamhet. . SB