Aftonbladet – 22 maj 1857, sida 2

djerfves regering, såsom ljuflig vår efter stormig vinter,, säger en historieskrifvare. Der är Brigge, märkvärdigt nu blott såsom en minnesvård af en tid, då dess folkrikedom var så stor, att man måste ringa i en klocka för att säga till att taga barnen ur vägen på gatorna vid den tid, då arbetarne störtade ur verkstäderna för att äta middag; och då Ludvig den elftes stolta maka ej kunde uthärda att dröja i staden, emedan, sade hon, jag trodde mig våra ensam drottning, men jag ser, att här alla borgarfruar äro drottningar. Der är Lättich, som ännu uppehåller sitt anseende och sin rikedom genom vapensmidet och en mängd fabriker. Der är slutligen Antwerpen, der fartyg från alla verldens delar hamna för att utbyta varor, och der man ser på stränderna af dess hamn (vid Scheldefloden) kaffe från Java, socker från Antillerna, bomull från Amerika, säd från Ryssland; trävaror från Sverge, viner från Frankrike, marmor från Italien, all verldens gods!... Här är ock Rubens födelsestad, och den bevarar, utom en rik samling af flamändska skolans alster, några af den store mästaren, som mer än de mest kända af honom lärt mig fatta makten och djerfheten af hans snille; så t. ex. hans stora tafla, de österländske vises tillbedjan. Här är ock hans hus och hem, — mitt hem medan jag vistades i staden -— nu bebodt af en älsklig familj, som bevarat i full friskhet de bildhuggerier och prydnader, hvarmed han älskat att smycka sin boning. Men Antwerpens krona är Antwerpens domkyrkotorn — en: pyramid af spetsar i kronor satta den ena öfver den andra, allt fisare, luftigare, mer genombrutna, allt som de uppstiga mot himlen. Det är sannerligen spetsfabrikationens högsta höjd. Några menskligt sköna anstalter pryda dock dessa städer, i tänkarens ögon mer än spetsarne och konstalstern. Bland dessa måste jag nämna en stiftelse, en af menniskokärlesens yngsta döttrar, känd under namnet: de fatfiges små systrar. Dessa små systrar, äro unga flickor (större delen ur. samhällets fattigaste klasser), som egna sig åt att försörja och dotterligt vårda ålderstigna fattiga af båda