Tills i bjulen ekrarna Lossnat, och så hästarna Göra sig istadiga Och med ens i backen stanna. Kuskaroe då få besanne, Att det varit deras skull, När ej mera lagning vjelper, Att dep hela vagnen stjelper Och bbr liggande omkull, Sskeri är, att rog de slvga Hålla oss så länge qvar Som det nsgot sr att suga Af de skatter banken har. Pengar lösen är för dagea, Pengar ropa alla på, Och när iniet vill förslå För dep ständigt tomma magev, Har man ju iden utväg då; När man uttömt alla kassor, Att af Tumbas pappersmassor Göra sed!ar, — det skall gå! — Ty finos silver ej igen, Gudskelof fions lumpor än. Nu-på eländet till rågan Hörer, at: man kommit opp Med den satans jernvägsfrägan; Det skall gå som i galopp. — Genom alla stater löpa Banor; ej går an att vi, Som ej jern behöfva köpa, Efter alla andra bli. — Sjelfva czaren, sow man spörjer, Vagnar utsfrjern besirjer, Och från Petersburg på dan, Genom sina hundra 1ä der, Gör han resan ped tl Bender Och ser om sin vän Sultan. Så de store, som ha makten, Prata, för stt oss förmå Jaka allt de iöres!å, Och det hör till riksdagstakten, — Om det än invändes då Hindret utaf bergens åsar; Sjöar, djupa träsk och måsar, Lappri! svarag — Kllt skäll!gå,: Blott af prat vi ej förbryllas, —