Aftonbladet – 19 maj 1857, sida 3

1 jinkemmande låneandud. Avnerlwnda kan jag ej förklara örhållande:, såvida ej detta låneanbud skulle kunna asses så förberedt, avt de uppgifne sju dagarne entastövore afsedda att bevara det yttre skenet afaktning för formerna. Detta-rore rätt väl uträknadt. L5rdag remiss. Måndag statsutskottets: beslut att ej vmittera frågan vilt r.ksjäkfsafdelningen, utan in I pleno aigöra och tillstyrka. Tisdag expedition uskotuvts handläggning. Oasjag betänkandet utgeladto h bordlsgdt i rikssiånden. Fredagsafton ewexira plvum, i händelse någon skulle fördrista sig b-gära bordläggnivg audtra gången. Lordag beslut och angande. Så synes den finthge spekulanten hafva täckt sig förloppet, och hacs sätt, att bestämma den kortasie möjliga tid för autsgande eller förjastande a: anbudet, Ancer jag ej klaudersärdt. Han ör hvarcnh den förste eller siste, som spekulerar på det ssvenÅs a tröga lynnets Heisigheters, Det var rawdigt act af denslänge härjande jernvägsfesern skulle upp komma en oemotständlig lånetörst och att den feberIsjuke med begärlighet skulle gripa och tömrma den forsta bägare som räckes. Vore fäderneslandes inveckladt i brinvanae krig eller genom år efter cnoat inträffande missvixier utarmadt, då vore ett -iylikt säitande af knif på strupe, ingenting annat ia hvad man med resignation finge underkastas sig. Men pu, när man dagligen prisar vår lyckliga ställving, borde man veta aut begsgna den swörre kredit, som alltid är en föijjd al en god ekonomisk beligenhet, och ej, som nu torde ifrågasättas, kasta sig i armarne på den förstkommande. Jag anser jernvägsanläggningarne, i den skala de föreslegits och jemförda med landets förmåga stt dem åstadkomma, vara ett sekulariöretag. Man bör väl kunna medgifva att det är ett arbete, som, när det blir fullbordadt, bör anses vara gjordt för sekler. Nå väl! Hvad betyder då några veckors eller månalers uppskof? Men om det ej är någon trängande nd7-ndighet att i och för je-nvåäg:aniäggnisgsr:e upp tiga lån i närvarande tid, hvarföre uppträter man under den minst gynsamma konjunktur såsom låneokande ? Och hvarföre, om lån skall tagas, iuskränhes ej beloppet till det minsta möjliga och på kort tid, om vilkoren äro öfverdrifna? Detta vore bushållning. Men hels hemligheten ligger afslöjad uti maoritetens fältrop och lösen, nu el!er aldrig: Den känwer med sig sjelf, avt den konstigs sammansättningen j ksn påröbna, ait hålla ihsp under en lång fravstid, ch den befrerar, att en allmän opinion inom landet cn dag skall mad toriönsstamma tillropa statsmakterna eit hej iande halt! Skulle sådant inträffa, så är let ju bra att hafva afslutai lån, innan beslut hinner fattas om lån bör upptagas? Det är ännu en annan omstäcdighet; som synes ) draga til att påskynda händelsernas utveckling. Den allmänna förlägenbeten uti penningemäårknaden eller hvad vi kalla penningebristen an:ager en betänk1g omfattning, och till öfriga intresseradsa uti j-rn ägsoch lånefrågorna har nu äfven sälat sis: de hopplöst skuldsatte, hvars antal icke kan vara rioga efter den halsbrytande fart spekulationsandan på senare tiden här t-git. Dennz hjelptrupp, äfven om en ej vore så talrik, är slltid högljudd, och de akade vvännerna af ett stort jernvägsnät till hvad pris som helst lära ej försumma att begagna den i sådant afseende ej ogynsamma konjunkturen. Jag kan desto mindre yttra mig om sjelfva låneånbudet, som endast grunddragen äro uti den nåd. skrifvelsen uppgifna, men äfven om de:obekanta förbehållen icke vore betungande och man skulle anse vilkoren iöfrigt antagliga, så vidt frågan rörde fyllande af dagens oundgäpgligaste behof, så är det väl belt annat då man besinnar, att arbetet som skall utföras icke är något hastverk, och att således inga södfallsutvägar böra anlitas, utan torde rätta tid punkten för låneoperatiorerna inträda, när man besjutat huru mycket som skall lånas och om upplåding skall ske utan afseende på penning eställningen. Hvad som för dagen är af vigt är upprätthållandet af den princip, som ligger uti våra institulioner, nembgen att rikets ständer upptaga lån genom sitt riksgäldskontor och att riksgäldskontoret måtte få tid att erhålla och offentliggöra ett dylikt bemyndigande, så att landet måtte få åtvjuta fördelen af iri konkurrens och derigenom så billiga lånevilkor scm möjligt. Förfar man annorledes så gör man våra lagliga former till teaterdekorationer, och allmänheten sakaar då ej anledning till den förmodan, att spelet me:lan kulisserna är den egentliga drifkraften. Från sådan misstanke bör representationen fredas, och jag hemställer att höglofl. stasutskotte:, som så nyligen antagit grunder. för låneoperationernas vcrkställighet, ej skall finna sig äf den nåd. skrifvelsen föranlåtet till annat yttrande, än att berörde låneanbu må öfverlemnas till riksgäldskontoret att komma under ompröfnibg, då riksgäldskontoret erhål:it rikets ständers uppdrag att infordra låneanbud och derom utfärdat kungörelse. Hr Lallerstedt ytirade: Jsg kan ieie underlåta ati uppträda mot föregående walare. Han har tillåtit sig att tala om eu majoritet, som ville hafva eit jernvägsnät till hvad pris rom Lh.lst. Si länge frågan ånoru icke sr af rikets sänder afgjord, Sr det icke Ismpligt att tala om någon majoritet. Det är visst sannt, att statsuiskoitet med en öfvervägande majoritet beslutat tillstyrka ett jernvägssystem, men dermed är frågan icke afgjord. Då denne talare framsastat den förmodan ait ifrågavarande anbud tillkommit endast derföre stt den majoritet, h arom han talat, skulle bafva lust att gå in på hvilka l nesilkor som helst, måste jag återkasta denna beskyllving på dem som äro motståndare till jernvägars an läggmagar i den utsträckniog, som många anse ön:kvård. Har man icke under senare tiden ofia hört upprepas, att utländskt lån icke skulle af staten utan alltför bstungande vilkor kuvna vppiagas? Man har sökt att få den finensiella delen af jernvägsirågan bedömd under synpunkten af en tillfällig pepvingkris, som derpå har ringa inflytande. I sin ifver ha can påstått, att om lån blott till 5 procent kunde es hållas, vore det ändock drägligt, men att man derom icke kunde hysa förhoppning. Det nu gjorda axbudet visar att man misstagit sig. Det kea be traktas såsom ett maximum af hvad som svenska 3 aten för låns erhållande måste underkasta sig: och jag anser derföre såsom en Jyeka att det nu iramtommit. Det må vara olägligt för dem, som be-petsat sig på att aflocka stasen hårdare vilkor än 4e nu erb udna; men de få ju pa sig och nedsät.a iaa anspråk. Hr Wallenberg har klandrat regeringer derföre att avbudet blifvit till ständerna öfverlem vadt, men jag anser avt regeringeh dervid fullgjor. sin skyldighet. Regeringen hade icke egt at: undertrycka eit anbud, hvars pröfning ieke var af henne beroende. Jax vill icke tillstyrka ifrågavarande anbud, emedan jag dels icke anser det lämpligt att bebluta om lån, innan man afgjort hvartill det skall användas, dels för öfrigt icke känner af hvilka vilkor det är åtföljdt, Jag vill lemna frågans bedömande åtistatsutskottet, men har icke velst lemna tillfälle: obbgagnadt att tillbakavi.a tillmälen sem äro riktade i Ihften. Y p 1 Pulander trodde ej hier, att det förtvarande sobudet kunde till någon åtgärd föranleda, då bes!0t om låns upptagande val ej borde fattas förr än deb blifvit afgjordt hvartill medlen skola anvöndas, och han tog dessu om för afgjordt, att lår ej kan komma att upptagas uran att tillfälle-tillkorkurrens