Aftonbladet – 19 maj 1857, sida 3

Sjöarne de kunna fyllas, Och der berg vi stöta på, Girju an att dem vi spränga; Do ej vagnen skola stänga; An så höga de må stå. Ja, de junkrar, våra herrar, Aldrig fela på resurs, Vilja icke till sin skjuis Längre nyttja boodens märrar; Ty de måste komma fort Och som herrskap åka stort. Värst, att de så-rysligt bråka, Aldrig dagen räcker till — Norsut vill dea-ene åka, Söderat den andre vill. Men hvar få så hufvudstupa Pengar? Jo, man tillgång har, Då man bränvinsskatten tär: Folket skall förmås att supa; Blott i hvarje hörn blir krog, Oeh så få vi pengar nog. — Brista likåfulit inträder, Os3 ur knipan hjelper då Rothschild, fattigas gudfader, Strunt! om ock vi tvingas må Att betala sju för två, om — Amerikansk frikostighet mot vetenskaerna. Vi aoförde för icke langesedan (i t:r 52) tt bevis på den höga grad af aktning och omväårdad vetenskaperna åtojuta i Nordamerikas Förenta tater, bestående deruti, att en köpman i Albåny, ohn Räthbone, för 1000 köpt ett eximplar af den cheu.ziska räknemaskioen och skänkt den till Dudleybservatoriet i samma stad. I sammanhang dermed ade vi kunmat tillägga, att sjelfva benämningen på en ifrågavarande institutionen erinrar om en enkilt persons vida större: uppoffring för vetsnskapen. 0 fru Dudley har nemligen genom sinå högst beydliga penningebidrag i så bufvudsaklig mån förnledt observatoriets byggnad, utrustauvde. med intrumeniter 0: s. v., att detsamma blifvit uppkalladt fter henne. Men icke nog härmed; nyligen här hon sem ett tillskott till det kapital, som är erferdergt för institutionens underhåll och aflömingen af