Aftonbladet – 19 maj 1857, sida 3

det likväl lyckligt att detta anbud blifvit gjordt, ty man kunde nu med mera säkerhet: uppgöra sina beråkningar i afseende på den kostvad; för hvilxen stains jernvögar kusoa anläggas, och den föresvällninsvea skulle icke vid-re göra sig gällande, alt medel för detta ändamål möjligen ej skuile kunna annorusda än på hirda vilko: erbålas. Des vigtigaste vid detia anbud tore saledes at opnionen blefve upptyst om verkliga stäloiogen. Tal fann för öfrigt ga vådor vid, at tillgr:pa den utväg, som alla auia län:er måst vidtsga för att få jernvägar, neml gen upptagandet af lån. Hr Schwan påminde om bönen Inled oss icke i f-estelse, hvilken han ville taga till text för sitt ausrande. Till en början ville han emellertid genoäla den förste talarens förebråelse mot regeringen det hon öfverleronat det förevarande anbudet till nderna. Detta ansåg talaren ha varit regeringens vilkorliga skyldighet, och han hemstäle till såväl wamärkaren, som ståndets öfriga ledamöter, hvad de skulle ha sagt, om hon i stältet skrinlagt anbudet. Talaren vore dessutom tacksam för låneanbudet, ty det hade styrkt dem i sin tro, bvilka, liksom talaren elf, ansett att lån alltjemt stå att få, hurudan peningestallningen än må vara, och detta utan de yckande vilkor, som en och annan befarat. Man nsstoge sig mycket om man ansåge den för tillfäliet gällande birseller s k. diskonträntan såsom vågon mätare för de vilkor, på hvilka statslån kunna negocieras. Dermed tillgår nemligen så, att något bankirshus öfvertager hela lånet mot en viss proviion för dess negoeierande, Obligationerna sättas ierpå efter hand i omlopp och qvarstanna någon tid på börserna, men öfvergå snart på fasia händer, då kapitalisterna med förkärlek lägga sina penningar i obligationer med amortering. Obligationerna noteras väl derefter fortfarande på börserna, men denna uotering är så godt tom endast nominel, då, såsom fallet merändels är med våra hypoteksföreningsoblisationer, några sådana alldeles icke utbjudas till salu. — I afseende på den kurs, till hvilken andra staters 4;-procents obligationer för närvarande noteras i utlandet, anförde talaren, att enligt sista posten stod den franska 4!.,-procentsräntan på pariserbörsen till 92, ryska 4!,-procentsobligationer i London till 97 rocent o. s. v. Talaren kunde således icke undgå tt erkävna, att 97,, procent vore ganska fördelaka vilkor, förutsatt att icke, såsom han befarade, obudet inonehölle några förbehåll, som gjorde det antagligt. Det vore dessutom något eget med hela !etta låneanbud, hvarpå talaren ville fästa uppmärksamheten. Det syntes honom nemligen vara tillkomet på grund af den föreställningen, att inom representationen finnes ett parti, som skulle vara färdigt att upptaga lån på hvad vilkor som helst, hvarsill komme, att det låge nigot förolämpande, ja rent f sårande uti att komma till någon, som ej begärt n, och erbjuda honom 20 millioner och dervid utätta en betänketid af endast 8 dagar. Vidare vore et en orimlighet att upptaga lån innan beslut blifvit fattadt om de tilämnade jerovägsbygnaderna, och detta så myeket mer, som det vore alldeles omöjligt för nigon att förutsäga omfånge: af de blifvande ljernvägssnläggningarne. Såle!es låge redan i denna mständighet en moralisk förpliktelse för ständerna htt ej fästa något afseende vid det ifrågavarande hobudet. Lika med br Wallenberg ansåg talaren tet vara i högsta måtto vådligt att i ett konstituLionelt land upptaga lån utan publicitei och offentig konkurrens. Kunde vi endast på detta vilkor få jernvägar, vore det bättre attvi för all framtid åkte på våra landsvägar. Slutligen fästade talaren uppmärksambeten på vådan i allmänhet att upptaga lån, beräknade i silfver, då för närvarande silfret alltmer blir en vara, icke ett mynt, och denna varas pris synes, på grund of flerahands samverkande omstäntigbeter, befinna sig i ständigt stigande. Talaren önskade derföre, avt då fråga verkligen uppstår om iåns negocierande, de måtte komma att uppiagss i guld, och helst i England, dels emedan myntfoten der är guld, dels emedan det vore politiskt klokt att göra England intressersdt för vår välgång, ty man önskar alltid att det skall gå den vä, till hvilken man utlånat sina penningar. Det vore för öfrigt väl om vi kunde på s:mna gång förskaffa oss kredit i Eogland och der rehabilitera värt lands anseende; -ty det vore ingen obekant, att ett visst jernvägsbolag i England fått sina, genom bvarjebanda omständigheter i vanppris fallna aktier noterade såsom kongl. svenska jernvägsaktier, liksom en hypotekskassa på vestra kusten, hvars papper ej heller stå särdeles högt, låtit notera dem såsom vore de ett svenska regeringens lån. Talaren-visste ej huru allt detta tillgått, men han beklagade att regerinsen, som har både konsul och minister i London, sj låtit komma en officiel upplysning till allmänheten om rätta sammanhanget. Som sakerna nu stå, ansåg talaren det emellertid väl, om ett tillfälle erbjöde sig att upplysa den engelska allmänheten, att svenska staten ej har någon skuld i England. Det au förevarande låneanbudet åter ansåg talaren cndast såsom ett försök att inleda oss i frestelse, och zomme han att votera emot detsamma, då det återkommer från statsutskottet. Hr Bodell anförde: Den 26 Maj 1800 emottog borgareståndet en Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse, ned tillkävnagifvande ibland annaf, att Kongl. Maj:t afstod statsverkets andel 4 den allmänna bevillningen och illegnade den riksgäldsverket, d. v. s. för ändsmål att amortera statens förbindelser; att Korgl. M-j:t zille uppfylla löftet om en sådan reglering af staten, utt den sig sjelf bära kunde, så a:t någon ny ineller utrikes gäld i denna väg icke tillkomme eller fölle riket ill last. Allt detta skulie varda hället af konurgen jelf och hans efterträdare på ironen, såvidt det stode . mensklig försigtigbet och olycksfall icke inträffade, hvilka iogen död! g förmår afvsrja. Protokollet lyder vidare sålunda: Ståndet blef vintaget af blandade känslor utaf glädje, beundran, svördpad och tacksamhet för Kongl. Maj:t, som härsigenom gilfvit det mest talande bevis af en ren kärolek för sitt folk, af en högst prisvärd föresats att bereda dess väl; och sedan ståndet återhämtat sig vefter den rörelse, som härigenom synbarligen hos pen hvar förmärktes, skrecs till öfverläggning.s Jag anför denna tiildragelse för att visa huru förinderligt allting är. På ytan är allt bka; glädje, beundran, vördnad och tacksamhet intog ståndet öfjet Kongl. Maj:ts framställning då som zu, så att let behöfdes en hvilostund innan man skred till öfrerläggning ; men föremålen för denna glädje m. m. äro wvårandra atdetes motsatta. Då var riket i trång: nål; men det lindrades igenom besparing i statserkets utgifter. Olyckan var tillkommen genom kuldssttoing, och man kunde således icke falla på len utvägen, att på san.ma sätt föröka henoe, Nu, lå riket icke år i trångmål, så vidt man får tro of.cieila omdömen, då åtminstone ingen sådan nödändighet till att göra ny ineller utrikes gäld ir för hand, som det icke står i mensklig försigtiget att kunva undviks, emottager !orgareståndet med ikå syobar rörelse och måhända icke mindre blanlade känslor, Kopgl. Maj:ts nådiga hemställan; att sebast upplåna för statens räkning 20 å 30 milliosex rdr.d Detta lån på 20:å 30 millioner, anmärkte talaren vidare, skulle icke upptagas för något sädant ändanål, somm, enligt bans åsigt, gjorde rikets skuldsättudg fullt befogad, utan för det stora systemet af ernvägar, hvilka böra af allmänne medel bekostas. Med