Aftonbladet – 7 maj 1857, sida 2

Article Image
rter, der de från fädren ärfdä gyimöastisha lekarne ro utdöda eller i aftagande, dessa på det kraftigate återupplifvas. En mycket god och fullständig amling af beskrifniogar och ritningar öfver sådana fniogar finnes i manuskript hos kollega scholm i Visby Per Säve, af honom sjelf samlade och förfatade, och denna samlivg borde på statens bekostnad tgifvas och dess användande till lifvande af natioalkraften och den gamla nordiska andan högligen: ppmuntras. Komme beväringsynglingarne förberedje genom nu omtalade öfningar till mötesplatsen, så: kulle de snart blifva användbare soldater, och arnens led skulle äfven under ett flerårigt krig fortarande kunna fyllas med fullt stridbart manskap. Itt stamsoldaterna, som alltid böra erhålla den möjigast fullständiga krigsdaning, genom sådana förbesdande ungdomsöfningar skulle kunna blifva så full-komliga krigare, att ingenting anpnat än krigserfaenheten egentligen skulle fattas dem, för att med fverlägsenhet kunna mäta sig med hvilka fiender om helst, är ganska tydligt, äfvensom det har all sannolikhet för sig, att den manliga befolkningen, sålunda uppfostrad, ända in i gubbåldern skulle: vibebålla båg och lust för alla slag af manliga idrot-er. Äfven för qvinnornas uppfostran till kraftiga. mödrar kan på denna väg ganska mycket göras, och vinsten deraf kunde för de kommande generationerna nsppast tillräckligt högt värderas. Men buru skulle man för sådana trupper, för en sådan här, som genom allt detta skulle uppkomma, inna follt passande officerare och underofficerare? Det är tydligt att dessa, utom de högre allmänna kunskaper de framför truppen måste ega, i rent miitäriska insigter måste vara densamma öfverlägsen, och detta i desto högre grad ju högre befäl dem: skall kunna anförtros. Men nu är kriget i sig afså. utomordentligt praktisk karakter, att blotta teoreti-ska insigter endast för ytterst få af en arm6s befäl kunna anses tillräckliga och användbara, och dock är det hufvudsakligen blott sådana kunskapers medde-. lande, som blifver möjligt med den sittande skoluppfostran, hvilken ännu i allmåänhet kommer dem, som söka någon högre bildnicg än den allmänna folkbildningen, till godo. Redan nu, innan den nyligen utkomna och anbefalda skolstadgan blifver satt i verket, måste en gosse med vanligt hufvud, för att väl kunna följa med, sitta och läsa tillsammanlagdt 10; till. 11 timmar om dagen. Också är det, särdeles; mot slutet af terminen, ingentiog ovanligt att finna just den äldre skolgossen eller ynglingen så öfveransträngd och, åtminstone i praktiskt hänseende, sä tankeförslappad, att han i de enklaste förhållanden, som något gå utom hans dagliga vanor, står alldeles tafatt och försagd: Man var derföre tämligen ense om, att denna slags andliga öfverlastning, hvartill det närvarande examensväsendet så godt som tvin-gar, borde vpphöra; men i den, med en mot andan: af hela vårt offentliga lif så striiande hemlighetsfollhet tillkomna nya skolförfattn. in hafva i dese ställe lärokurserna blifvit betyi!..r förökade mot hvad i skolorna ännu är vanligt. Visserligen har äfven skolans arbetstid blifvit något förlängd, ehuru väl knappast i samma förhållande so a kurserna blifvit ökade, men derigenom har man också inkräktat på sommarferierna, hvilkas tillräcklighbet hittills har varit orsaken till att både lärare och lärjungar under dem kunnat hemta sig frin det uttråkande pluggläsandet, och sålunda årli;en återvinna den. rent menskliga stämning, som utgö: gruudvilkoret för all-sant praktisk duglighet.. Visserligen har man: genom införande af gymnastik: i elementarläroverket. sökt motarbeta den hotiände förslappningen, men dels: kan gymnastiken, der helä nervkraften så öfvervägande tages i anspråk i annan riktning, ingalunda. frambkalla den allmänna och kraftfulla lifsutveckling, som med ett jemnare och allsidigare ansträngande: af de hos gossen inneboende anlagen skulle vara. möjlig, dels ega, ännu 40 år efter gymnastikens in-förande i Sverge såsom allmänt uppfostripgsmedel;, icke hälften af rikets elementarläroverk ordnad undervisnipg i detta läroämne. TI riket finnas dessutom 3, säger tre platser, på hvilka en gymnastiklärare kan hafva någon slags förhoppning att tarfligen berga sig medfamilj. De äro föreståndar,.eplatsen vid gymnastiska centralinstitutet sam, de båda gymnastikoch fäktlärareplatserna vid universiteten. Iogen af dessa, ej heller de öfrige lärarne vid universitetet hafva vid de pu 3f regeringen så allmänt föreslagna löneförbättripgarne kommit i åtanke, och om icke 36,000 rdr rmt af K. M:t blifvit begärda för ordnandet af undervisningen i musik, gymnastik och teckning vid rikets 90 i propositionen uppräknade elementarläroverk, så skulle man, vid besinnande af gymnastiklärarnes närvarande lönevilkor, hvilka vexla mellan 100 och 300 rdr bko, kunnat: vara frestad att tro det regeringen ansåge sådana personer alldeles öfverflödiga. Nu få de väl någon uppmuntran, och som de äro ett tåligt slågte, så nöja de sig väl dermed, under förhoppning på kommande bättre tider. En bättre anordning af den teoretiska undervisningen, med större ledighet och utrymme för ynglingarnes ejelfverksamhet, samt införandet af ändamålsenliga gymnastiköfningar i alla elementarläroverken, det är hvad som högeligen är af nöden, så framt e) den mera bildade delen af netionen skall gå en för vår framtid och vårt sjelfbestånd högst vådlig förbildning och medföljande för-slappning till mötes. Redan nu klagas och detta icke utan skäl, att de stora förmågorna i alla riktningar börja blifva alltmera sällsynta; ännu är våP dock ingen egentlig brist på verklig duglighet; men det är dock på tiden att man i detta hänseende ser sig väl före, ty snarare än man tror, kan det eljest vara för sent. För befrämjandet af de bildade männens stridbarbet finnes i uppfostran intet egentligare medel än gymnastiköfningar. Dessa böra i elementarläroverken hafva betydligt större utsträckning än i folkskolan, ty de skola här äfvem ersätta . den anledning till kraftutveckling, som för Jandtbefolkningens söner ligger i deras deltagande i föräldraroes arbeten. De skola ersätta detta på ett mot den eftersträfvade högre bildningen motsvarande sätt. Detta vinnes genom tilltggandet af hvad man på svenska kan kalla redskapsgymnastiken, uti hvilken man, likasom vid det egeniliga kroppsarbetet, tager yttre medel till: hjelp... Denna del af gymnastiken kan afdelas i tvepne med bsstämdhet skilda afdelningar, af hvilka man i den ena hufvudsakligen lårer sig. att med tillbjelp af yttre medel, linor, master.m. my förfytta sig i en eller annar riktning; under försvårande vilkor och omständigheter; i den andra lärer man att med tillbjelp af ett yttre medel, ett verktyg, ett vapen, hvilket ju ieke är annat än ett stridsverktyg, genomföra sin vilja genom undanrödjandet. af mötande hinder. Då det nu ieke finnes np got annat yttre yrke än försvaret af sig sjelf, de sina och fäderneslandet, som för alla är gemensamt, så blifver naturligen vapenföringen den tillämpningsafdelning af gymnastiken som i den allmänna uppfostran hör och kan ingå. För gosson, till dess han blifvit manbar, är trägeväret, hvarmed handgreppen kunna öfvas, fullt tillräckligt. För ynglingen böra verkliga vapen, det vill här säga bajonestfäktvingsgevär, bhuggsablar och floretter, anskaffas. I Detta kan med lätthet ske, dels ur kronans förråd, der. utan tvifvel en betydlig massa af till krigsbruk kasserade, men till dessa öfningar ganska användbara vapen förefinnes, dels för en ringa penning af skolans eller skolungdomens egna tillgångar. Den, som fullständigt genomgått elementarläroverket, borde — —— — O—Lrveeeaeeee——— Lee

7 maj 1857, sida 2

Thumbnail