sålunda, jemte det håns allmänaå kraft och rörelse. förmåga härunder blifvit utvecklad, hafva inhämtaj elementerna af vapenföringen samt kompanimanövern i s!uten trupp. Allt detta låter sig med lätthet verkställa, om läraren i dessa ämnen är något hemmastadd, och om tillräckligt utrymme jemte nöd: vändig, men föga kostsam redskap förefinnes. Om en sådan gymnastiskt-militärisk uppfostran som den nu här föreslagna, och hvartill förberedelser vid rikets läroverk redan förefinnas, vid dessa allmänt infördes; om vid universiteten den gymna: stiska undervisningen gjordes mera tillgänglig; om vid alla officerssko!or gymnastik, fäktning och skjutning gjordes till hufvudämnen, hvaruti man skulle vara approberad likaså väl som i de teoretiska ämneva för att hafva genomgått sin officersaxamen, i stället för att dessa slags öfningar nu endast vid Karlbergs krigsakademi, men alldeles icke vid distriktsskolorna, annat än på sin höjd frivilligt komma i fråga; om derjemte utanför hvarje stad af någon betydenhet, såsom händelsen lår vara i Skottland, ett för gymnastiska lekar och andra slag af manliga idrotter passande öfningsfält anlades; så skulle svenska folket och dess armå aldrig komma att sakna goda ämnen till fullt skickliga och dugliga befälhafvare. Dess officerare skulle då icke, såsom nu är händelsen, till det öfvervägande flertalet vara okunniga och oskickliga i förandet af det vapen de bära vid sidan, och den nyblifne officeren skulle det då icke behöfva anförtros att, såsom det nu stundom händer, exercera och kommendera en trupp, der hvar soldat i dessa ämnen kan mera än han sjelf... Hvilka anordningar och omkostnader man än för Sverges försvar må företaga och underkasta sig, bör man dock aldrig för bisakersa och biomständigbeterna, dessa må vara huru många och huru omfattande som helst, någonsin förgäta den grundväsentliga sanningen, att endast i en sannt krigisk folkuppfostran den rätte grunden för nationalförsvaret är att finna. — Uti Brisseltidningen L Independance belge offentliggöres nu den not, som svensk-norska kabinettet aflåtit till sina sändebud vid åtskilliga europeiska hof med anledning af hr Scheels beryktade cirkulärnot af den 20 sist). Februari. Vi meddela här ordalydelsen af denna svensk-norska not, men måste, då utländska posten först sent på eftermiddsgen ingått, till i morgon uppskjuta de betraktelser, hvartill den kam föranleda: Stockholm den 4 April. Min Herre! Danmarks sändebud, hr Scheel Plessen, meddelade mig den 28 Februari en cirkulärdepesch från danska ministern för utrikes ärendena hr Scheel, daterad den 20 i samma månad. Jag har understält den konungen, hvilken ej utan en liflig förvåning genomläst detta diplomatiska dokument, som ej rättfärdigas af någon handling af H. M:ts styrelse, och som innehåller en lång dissertation öfver en fråga, som hittills varit inskränkt inom den litterära diskussionen. Konungen ansåg ej lämpligt att besvara detta meddelande, så länge det endast hade en konfidentisl karakter, men sedan cirkuläret af den 20 Februari blifvit, sannolikt ej utan afsigt, offentliggjordt, och blifvit föremål för en allmän polemik, skulle det ej längre vara öfverensstämmande med vår ära att fortfarande iakttaga tystnad öfver ämnet. Jag vill ej uppehålla mig vid motiverna för den danske utrikesministerns förfarande, som är af en alltför grannlaga natur, att det kan bli föremål för en diskussion; jag vill endast hänvisa på ett yttrande, som från vår sida fordrar ett formligt bestridande. Hr Scheel säger ibland annat, att han ej vill undersöka om det handlingssätt, som blifvit följdt af de nordiska rikenas styrelser, verkligen varit för omständigheterna mest lämpligt, och det som borde hafva blifvit valdt, om det varit möjligt att på förkand beräkna de proportioner, som den skandinaviska agitationen skulle tagar. Konungen erkänner ej nägon rätt hos hvem det vara må att, på officiell väg i en skrifvelse, stäld till en främmande makts agenter för att meddelas de kabinetter, hos hvilka de äro anstälde, utkasta ett klander öfver sin regerings åtgärder, om ock detta klander skulle återfalla på hans egen regering, hvilken författaren till ifrågavarande cirkulär tyckes vilje underkasta samma ogillande. Vi anse för en plikt att fästa uppmärksamheten på det ovanliga i detta sätt att officielt uttrycka sig, för att sålunda för framtiden förekomma hvarje försök af samma art. Jag behöfver säkert ej tillägga, att man på intet sätt öfverenskommit med oss rörande ifrågavarande sak. samt att ingen föregående, härmed sammanhang egande förklaring varit från vår sida begärd eller erhållen. Ni eger, M. H., att söka rätta de irriga föreställningar, som i detta hänseende kupnat ega rum. Ni har er bekant, min herre, konungens, vår suveräns, personliga kävslor för konungen af Danmark, hvilken ban betrsktar såsom en vän och bundsförvandt. Ni är lika litet i okunnighet om det intresse, som vår suverän hys.r för den danska nationen, och på hvilket det behagat H. M. att helt nyligen gifva otvetydiga bevis, och ni är sålunda i tillfälle att uppskatta de vänskapliga förhållanden, som städse skola ega rum mellan de båda monarkerna. Det ligger konungen om hjertat att omsorgsfullt vidmakthålla dem, och, om möjligt, ännu fastare tillknyta de band, som törena honom med H. M. konungen af Danmark. Ni anbefalles, min herre, att uppläsa förevarande depesch för N. N:s utrikesminister, och att dervid afhålla er från hvarje vidare reflexion, som kunde gifva avledning till missförstånd, som vi vilja undvika. Jag begagnar etc. etc. Lagerheim. 2 — DA: AR RTR rd