Aftonbladet – 7 maj 1857, sida 2

Nikolajewna sakta. Sedan yttrade hon något. upprörd : Bara den icke är af George Sand. Ja så! Ni har således hört talas om George Sand? Var lugn! Boken, som jag vill bära till er, är icke af henne. Ni har väl icke glömt tyskan ? Nej, jag förstår den ännu rätt bra.n Hon talar den som en infödd tyskn, tillade Priemkoff. Förträffligt! Jag skall hämta till er.... nej, jag vill icke säga er titeln på det förträfliga arbetet. Bra! Vi få väl se. Emellertid; låtom oss gå ut i trädgården. Natascha är otålig att få springa der. 4 Sedan hon sagt detta, satte hon på sig en rund halmhatt, en verklig barnhatt, alideles lik hennes dotters, undantagande att. den var större; och vi begåfvo oss åstad. Jag höll mig bredvid henne. När vi voro komne ut i fria luften, i lindarnes skugga, syntes mig hennes anletsdrag ävnu behagligare, isynnerhet i de ögonblick, då hon vände sig litet och lutade hufvudet tillbaka för att kunna se på mig. under sin hatt. Om det icke hade varit Peiemkeff, som följde oss, och hennes dotter, som jag såg hoppa framför oss, skulle jag verkligen ha trott, att i stället för trettigsox år jag var. tjugofyra år gammal, såsom vid den tidpunkten, då jag beredde mig att fara till Berlin, och detta så mycket snarare som trädgården, i hvilken vi promenerade, märkvärdigt erinrade mig om den trädgården; som fans på fru Eltsoffs gård. Det var mig omöjligt att icke förtro min följeslagarinns; denna tanke. Alla försäkra mig, svarade hon, att jag föga förändrats, Detta är sant, i synnerhet hvad beträffar mina tycken och min karakter i allmänhet. (Foris, följer.)