Aftonbladet – 7 maj 1857, sida 2

Men hvad gören I då? Huru tillbringen I era aftnar?, frågade jag honom. I spelen förmodligen kort ? Å Någon gång, varade mig Vera; men utvägar till sysselsättning fattas oss icke. För öfrigt läsa vi; de poetiska arbetena äro icke de enda som väcka in resse.n Hvarföre har ni så elak tanka om poeterna ? Ända från min barndom har jag varit van att förkasta alla imaginationsverk ; sådan var min mors vilja; och ju längre jag lefver, dess mer inser jag visdomen af alla; min mors handlingar, alla hennes lärdomar. Vi skola aldriy komma öfverens i det der fallet. Ni beröfvar er utan skäl den renaste och ljufvaste tröst. Ni förnekar er icke musiky ritning; hvarföre lägger ni icke dertill äfven poesi? Jag har ingen oöfvervirnelig obenägenhet i det afseendet; men poesien är mig ännu okänd, det är alltsammant. , Nå väll Jag åtager mig stt presentera för er den okända. Er mor har förmodligen icke föreskrifvit er at aldrig öppna en bok, hvari ämnet handlar om känsia eller inbillning 2a id Nej, visst icke. När jag gifte mig, lemnade min mor mig fullkomlig fribet; men jag bar aldrig tänkt på att läsa en.... hiru kallar ni det?.... lika mycket.... en roman. Jag hörde jå henne med stigande förvåning. Aldrig skulle jag ha kunnat förestäl:a mig någonting dylikt. Hon fortfor att se på mig med sitt vanliga lugn; på det sättet se foglarne, när de icke äro rädda. Jag skall bära till er en bok, utbrast jag, och jag tänkte på Faust, som jag nyss fått rätt på. 25 ; I wället för att svara mig suckade Vore