Aftonbladet – 7 maj 1857, sida 2

lat sig. Jag skall visserligen helsa på honom, kanske redan i morgon. Jag är nyfiken att erfara hvad Vera Nikolajewna under hela den här tiden blifvit. Men du, sittande vid din direktörsbyrå, du skrattar troligtvis åt mig. Likväl skäll jag fortfara att skrifva till dig, och meddela dig det intryck hon kommer att göra på mig. Farväl! Snart skall du få ett nytt bref från mig: Tredje brefvet. DENSAMME TILL DENSAMME. M.... den 16 Juni 1850. Nå väl, min vän, jag har varit hos henne; jag har sett henne; men först och främst måste jag meddela dig en besynnerlig omständighet; du kan låta bli att tro mig, om du vill; men jag förklarar för dig, att hon allsicke har förändrats; hennes figur och hennes former äro alldeles desamma . När hon kom emot mig, var jag nära att ge till ett utrop; det är ännu den sjuttonåriga flickan, som jag förr kände. Endast hennes ögon äro ej mer en ung flickas; men jag finner alltjemt hos hesne samma lugn, samma okonstlade väsende; hennes röst har icke förändrats; hon har icke ett enda veck i pannan; det tycks seannerligen, som om hon, under hela tiden varit inbäddad någorstädes i snön. Likväl är hon nu tjugoåtta år gammal, hon har haft tre barn. .., det är obegripligt, Tro för öfrigt icke, att jag öfverdrifver poet i uppsåt att försköna det; tvärtom behagar mig ingar lunda denna besynnerliga förmåga att bibehålla sig. En tjugoåttaårig qvinna, maka och mor, borde icke vara lik en ung flicka; äktenskapet borde ha förändrat henne, Vera emottog mig på ett mycket älskvärdt sätt, och Priemkoff syntes innerligen glad att få so mig; den hedersmannen tycks ha behof