Aftonbladet – 7 maj 1857, sida 2

STOCKHOLM den 7 Maj. Vi ha tid efter annan i vår utrikesafdelning omförmält den agitation, hvilken sedan någon tid försports från ett visst håll i Frankrike, och hvilken haft till syftemål att, genom stiftandet af en lag, som belade med straff ett obehörigt antagande af adelstitlar, återinföra adelskapet i Frankrike såsom en lagligen erkänd institution. Då de tidningar, som först och hufvudsakligast ifrat för en sådan åtgärd, voro. desamma, .hvilka vanligen varit ansedda såsom styrelsens organer, slöt man deraf re: dan. för längesedan, att någon åtgärd verkligen tillämnades, och att de ifrågavarande artiklarne voro beräknade att, i öfverensstämmelse med Louis Napoleons vanliga och alltifrån statskuppsaffären välbekanta taktik, förbereda sinnena på hvad som komma skulle och genom ett flitigt omtalande bringa det derhän, att allmänheten i det afgörande ögonblicket vore förtrogen med tanken på hvad som inträffade, och att ingen dera skulle finna sig synnerligen öfverraskad. Det väckte heller icke något alltför stort uppseende, då för några veckor sedan, enligt hvad vi äfvenledes på sin tid berättat, Monitören meddelade ett af justitieministern till kejsaren aflåtet betänkande i ämnet, på grund hvaraf statsrådet erhållit. uppdrag att utarbeta ett förslag till en Jag, som skulle sätta en damm för det så allmänt vordna missbruket af adelstitlar. Men om det än lyckats att genom den servila pressens bearbetningar förekomma den öfverraskning och deraf härflytande uppståndelse, som ett alldeles oväntadt steg uti ifrågavarande riktning skulle ha medfört, har man likväl icke derigenom lyckats undanrödja det allmänna ogillande, som denna ytterst: impopulåra åtgärd framkallat i landet, ioch hvilken funnit sitt uttryck uti en; visserligen. till: formen ytterst. ho:sam, men i sak ander närvarande förhållanden ovanligt skarp och -dräpande -opposition: från den sjelfstänidiga pressens sida. I synnerhet: ha Journal des Debats och .Siscle uti ett kraftigt och .oförskräckt språk ådagslagt, å ena sidan dårskapen af att. blott återställa de toma titlarne ) !och svårigheten att hålla hand öfver tillämpmiagen af ett lagstadgande mot deras--mistbruk, samt å andra sidan vådorna deraf, om titlarnes legaliserande skulle medföra ett återiställande af de adeliga privilegierna. Erinrande att man nu, då man yrkar ett lagstadgande imot: missbruket af titlar och dervid åberopar vig på föregående tiders lagstiftning, helt och hållet förbiser skilnaden mellan adelskap och adelstitel, visa dessa tidningar, att hvad man u yrkar är något alldeles nytt, som icke har inågom motsvarighet i äldre tider. Lancien Iregime — säger Journal des Debats — är redan så långt aflägsen för vår hågkomst och våra I(tankar, att vi, då vi komma att tänka på dess aristokratis organisation, gerna vilja sammanblanda adelskapet ochtiteln; två till betyden:;het och karakter mycket olika saker. Enl korrespondent; som synes ganska väl hemmastadd i dessa ämnen, citerar i afseende härpå följande sats hos Fancien regime: Namnet är alt, titeln intet... Saken är verkligen den, att med undantag af titeln hertig, som ensam medförde vissa privilegier, kunde hvarje I adelsman efter behag taga sig hvad titel som helst; utan att detta hade något att betyda. Ett adligt gods upphöjdes till: markisat, baroni, grefsksp,. vicomtskap, alltefter antalet socknar, som lydde under detsamma, och hvarje adelsman, som var i besittning af dessa egendomar, var berättigad att bära titel eller namn af dem. Då en-egendom gick från familjen, borde väl namnet hafva följt med, men ofta var detta icke händelsen, hvarpå många exempel kunna anföras.. Villervallan i titelväsendet fans således redan under VFancien regime, utan att någon olägenhet deraf uppstod, emedan, om man undantager titeln af Å hertig, titeln icke gjorde någon ändring i en adelsmans ställning. -Hvad som då för tiden var af vigt och som gaf anledning till våra konungars repressiva åtgärder, var tillvällandet af sjelfva adelskapet, ofta åtföljdt af en tillvällad titel; detta tillvällande var då vigtigt, emedan frihet-från vissa skatter och anÅ dra betydliga privilegier medföljde adelskapet. För närvarande är förbållandet omvändt: för loss består adelskapet helt och hållet i titeln, .lsom genom bruket blifvit: fästad vid familjen, oberoende af jordegendomen; det. är på titeln i och för sig, som vi lägga vigt, det är titeln, som behöfver verificeras, reglementeras och I bierarkiskt klassificeras, och man afbidar med I någon nyfixenhet hvilken bevisrming lagen kan ; komma att fordra för att stadfästa och erkänna densamma.n dagaläggande vidare, att hvarken de under kejsardömet eller restaurationen stadgade förbud mot obehöriga titlars begagnande erbjuda något prejudikat, på hvilket man nu kan stödja sig, yttrar slutligen Journal des Debats: Sjelfva vår laghistoria visar således tydligen, huru helt och hållet ny den föreslagna lagen är. Svårigheterna vid dess. redigerande äro lätta att inse. Lagen måste lemna domstolarne utvägar att uskilja en legitim titel från en, som ej är det; den måste innehålla föreskrifter om titlars öfvergång från en. person till en annan; den måste se genom fingrarne med arfvingarne till åtskilliga under första kejsartiden tillskapade titlar, hvilka endast med det vanligen icke fullgjorda: vilkoret af majorats inrättande kunde öfvergå å annan person; den måste bestämma, hvilka titlar sönerna under sina fäders lifstid ega att antaga, hvilka titlar hustrurna kunna öfverflytta på sina män o. s. v.; den måste med ett ord vara en tydlig och gra I afhandling i lisa ra Sr fi RASAS I KH heraldiken,upphöjd. till värdighet af lag. BREES SR tet 7 Jå SEPA