Aftonbladet – 7 maj 1857, sida 2

Oeh sedan detta mödesamina och nya arbete blifvit undangjordt, blir lagens tillämpning icke. mindre kinkig, och hvarje tvetydigt fall skall förvandla domstolen till ett-slags sacadmie des inscriptions nobiliaires.. Men äfven om man skulle antaga att lagarbetet blefve lätt och at tillämpningen utan svårighet ginge för sig, återstår dock den frågan, huruvida nöjet att blitva qvitt förfalskade adelsmän icke skulle motvägas af den konstgjörda betydenhet, som de verklige erhålla genom återupplifvande eller snarare nydanande af en betitlad, omsorgsfullt definierad, från den öfriga nationen noga särskild klass, som vore utan nytta för politiken och besvärlig för samhället, som hade större anspråk än makt samt vore mera egnad att uppväcka, mängdens afund, än att göra landet något gagn. Under bägnet af Louis Napoleons egen auktoritet och under låtsadt antagande, att den. nuvarande regimen måste i adelsoch titelfrågan ha samma åsigter som derz, hvilka uttalades af fången på Ham, har Siecle förstått att rikta de skarpaste anfall mot den uillämnade titellagen. Tidningen börjar nemligen sir artikelföljd i ämnet med vidlyftiga utdrag, af hvilka vi redan meddelat våra läsare en del, utur Louis Napoleons på Ham skrifna arbete, deri han på det afgjordaste uttalar sin fördömelse öfver hela adelsinstitutionen. Under fortgårgen af sina betraktelsor ställer; sig Siecle på monarkiens egen ståndpunkt och erinrar, att adelus och monarkiens. historia från alla tider vittnar, att dessa tvenne institutioner just bekämpa och utesluta hvarandra..Antingen är adeln allt, och konungamakten är intet; eller ock är adeln intet, och komurgamakten är allt. Någon medelväg gifves icke. — Må eljest — fullföljer Siscle — adelskasets försvarare säga. oss hvarföre konungarne öfverallt oaflåtligen sträfvat: att . tilliatetgöra adelns. privilegier... Anmu. i. dag ;:står monarkien i fejd med -dessa : privilegier uti Österrike, Preussen och i. synnerhet Ryssland. Adelskapet och monarkier kunna allt3å icke förlikas, ty: denna fejd: har. ständigt egt rum och eger ännu. ständigt rum, och I monarkien-gifver ej med. sig förr änadelskapet blifvitsreduceradt till titlar, som icke medföra någon. verklig makt. Hvartill tjenar det I väl att vilja återupprätta adelskapet till styrka för monarkier, då monarkien i morgon skall blifva nödsakad attt bekämpa hvad hon sjelf danat, då adelsmännens privilegier äro fientliga mot hennes egna, då honm skaffar sig medtäflare, beherrskare, då nästan all historia ända från Karl den store innnefattar en monarkiens strid mot adelskapet och adelskapets mot monrarkien? . Låtom oss nu göra en annan förutsättning, nemligen att endast titlarne blifva återupprättade, utan några privilegier. Hvartill skall äfven ett sådant återupprättande tjena? Hvad styrka kan väl en sådan adel gifva monarkien? Den går till hofs att söka tjenster; den går att söka tillfällen att sätta sin förmögenhet. i. jemnhöjd. med .sina:titlar;. den går att begära kungliga nådegåfvor och pensioner, såsom under Ludvig XIV, Ludvig XV och Ludvig XVI; den suger all must ur konungadömet; den försvagar det och ingifver afsmak för det; den lägger sig utan ändamål och -utan nytta emellan detta och folket och lemnar icke tillräckligt skydd i farans dagar. Dstta hafva vi sett många gånger i England, i Frankrike, i Österiike, i Spanien, öfverallt !! Med ett ord, en adel med privilegier är en källa till strider, en ständig våda för monarkien; en adel utan privilegier är ett öfverflöd, är till besvär; stundom är den till och med en blodsugande igel i monarkiens sida. andra sidan visar Sigcle,, att om emellertid monarkerna understundom skenbarligen hyl a adeln, så är detta blott ett ockramde på den menskliga svagheten och fåfängan, hvarföre äfven den .s. k. utmärkelse, som anses ligga i .erhållandet af adelskap, snarare torde vara att betrakta som en förödmjukelse, och aSigcle, anför, till stöd för detta påstående, Napoleon I:s iMemorial de S:t Heleae återgifna yttrande om titlarne, att shan ansåge dem i afseende-på utlandet vara ett helsosamt närmande till det gamla Europas plägTseder, och inom landet en oskyldig leksak för Åfåfängans; ty, anmärkte han, huru många utmärkta män äro ej barn mer än en gång om TÅ dagen! Sigcle uttalar slutligen den åsigt, att allt hvad: som borde : åtgöras till förekommasde af de öfverklagade olägenheterna af det ifrågavarande missbruket, vore meddelandet af en enkel föreskrift, som förbjöde alla tjenstemän att i offentliga handlingar af hvad beskaffenhet som helst införa någon titel, hvartill innehafvaren icke ådagalagt sig vara lagligen berättigad. Eu ellertid är man nyfiken att erfara hvad åtgärd statsrådet kommer att föreslå, sedan allmänna meningen om saken på ett så otvetydigt sätt gifvit sig tillkänna. — Ä (— — Medan jernvägsfrågan på en tid så godt som. uteslutande tagit ständernas och allmänhetens uppmärksamhet i anspråk: och ännu ytterligare kommer att göra det, hafva några andra frågor, som i vigt ingalunda stå efter NE DE FÅ NÅ fy NN De PN VE SP RR DA 26 RAN a nn AL 2 MA ön Si kar Si oh 1 RANA a 8 VE TE UR SE