Aftonbladet – 1 maj 1857, sida 2

nentenas enskilta tjenstemän eller skrifvare, ill statens flytta uppbörden af de till armåns vefäl anslagne indelta räntor, hvilka, i stälet för att de nu komma löntagarne tillhanda först ett eller halftannat år efter det de äro förfallna, framdeles skulle-af kronan ersättas med ett motsvarande belopp i penningar att vartalsvis för det löpande året utanordnas, skulle kunna rubriceras såsom ett försök att oundergräfva indelningsverket eller förminskan, upplösa, och slutligen tillintetgöra den indelta armån? Det kan man verkligen kalla att se spöken midt på ljusa dagen; och det är just hvad krigskollegium gör.Det är nemligen icke tillfyllest, att indelta armens befäl får behålla sina indelningar öeh räntor och ait dessa ej ryckas från sitt ändamål. Samma befäl måste derjemte ovilkorligen hafva sina egna regementsskrifvare för stt betrygga indelningsverket! Hvartill detta skall tjena, eller. hvilken. särskilt trygghet regementsskrifvarne skänka åt indelningsverket; kan väl ingen begripa: Men man skall förmodligen hos de. själar, på hvilka enligt Hamlet inbillningen verkar starkast., förgäfves bjuda till att skingra den utomordentliga räddhågan för allt slags vidrörande af detta Karl. XI:s storverk. Andra, som äfven åt indelningsverket tillerkänna allt det värde det förtjenar — synnerligast för den tid, då man endast derigenom kunde göra sig ef med utländska legoknektar och deras oordningar samt, då nöden ej var för svår, befris landet från hårda utskrifningar — kunna likväl icke und2å att bakom dex ömma omvårdnaden; om detta verk, hvi!ken krigskollegium anser af sådan vigt, finna en annan tanke gömd, som troligen alldeles icke ingick i planen hos Sverges store framfarne konungar. Det är tanken att vilja hafva armån till ett slags stat i staten, ju mera afsöndrad från dess öfriga beståndssdelar dess bättre, Att detta är den, om än omedvetna afsigten,: uppenbarar sig tämligen genomskinligt i slutet af krigskollegii utlåtande; der det heter, -att det förändrade uppbördssättet, hvilket; så vidt det rörer armen, betraktas med ett. slags fasa, iske vore ofördelsktigt eller olämpligt för öfrige embetsmän i riket, hvilka hafva iBdelta löner och icke i likhet med indelta armåns befäl hafva egna uppbördsmän) eller redogörare och förthy kunna vara ieke sällan blottatälda för valet mellan eftergift eller lagsökning mot tredskande betalningsskyldige.. Likasom icke äfven regementsskrifvarne skulle vara blottstälda för samma äfvextyr och obehag! Den, som fördomsfritt vill betrakta frågan, skall utan tvifvel finna, att sedan indelta löntagarne vid armån icke ega annan rätt än andra indelta löntagare; d. v. s. att de, utan uppsägningsrätt, äro förbundna att taga lösen : för de åt dem zsuslagna mnaturaräntor och af statsverket få ersättning för forsellönen, de förras inkomst blir hvarken större: eller mindre genom det förändrade uppbördssättet, men att deita tvärtom måste medföra den stora fördelen, att armåns indelta befäl icke vidare kommer att bero af regementsskrifvarnes ofta förserade redogörelser samt slippa att för löneförskott och dylikt ligga i händerna på dessa sina egna uppbördsmän,, emedan enligt det nya uppbördssättet armens befäl skulle qvartaliter utbekomma sina löner för det löpande året, hvilket åtminstone hvar och en annan tjensteman anser för en stor vinst, den han troligen icke lika med krigskollegium skulle: vilja efterskänka under den fåvitska förespeglingen att när han dör ega en för hustru och barn besparad tillgång af ett års inrestående lön att användas till hans begrafning och för resten möjligen uppslukas af hans kreditorer. : Krigskollegii oro deröfver, att om armåns befäl finge under första året uppbära tvenne års lön, det skulle änvända denna opåräknade tillgång endast såsom en pp atran till ett kostsammare lefnadssätt, hvilket säledes skulle försämra i stället för att förbättra befälets ekonomiska ställning, tyckes nog mycket likna hvad man plögar kalla Märthas bekymmer samt förråda en tämligen klen tanka om stadgan hos-armenb, befäl. Förespeglingen af denna, inbillade våda kommer ock illa till pass samtidigt med de fordringar på ökade löner för indelta armånj hvilka af regeringen blifvit framistälda. Til-T lämpningen gör sig här sjelf, helst när man härtill lägger krigskollegii emfeatiska utrop att indelta armens löntagare under nära tvenne: årbundraden hunnit. vänja sig. vid, att.!. lefva aflegna tillgångar, under förväntan påj Jöneförmånernas tillträdande! Kollegium har likväl behagat glömma att taga i beräkning det. troligen ej. sällsynta fall, att egna tills gångar saknas och att löntagaren följaktligen måste lefva på skuldsättning, hvilket väl ändå lärer få anses mera äfventyrligt än den ofvan omförmälde frestelsen till ett kostsammare lefnadesätt. I öfrigt upprepa vi, att. fråga här icke är hvarken öm indelhingsverkets räbbving . eller ens. om någon förändring i den sgtorartade inrättninger, hva:s hufvudsakliga företräde v.1, man må för öfrigt derom vara af Hvilken tänka som helst, mäste bestå deri) att sjelfva truppen är bofast och så till sägandes införlifvad -med-landets. allmoge, och icke deruti ätt särmåns befäl erhållit indelningar in natura, af det enkla, skäl att på den tiden, då --denna anordning: egde rum,. de skatt-. dragande icke förmådde utgöra sina oneratill mer än en högst ringa del i penningar, Hvarför aflöningen eller egentligare sagdt. underhbål; let: för statens enibetsoch: tjenstemän, ja för sjelfva konungarnes hofhållning, måste anvii sag i räntor af natura-prestationer. i För vår del kunna vi således icke annat än: mp Or RA RAR f. Hollon CO hm HH mm re men a en Og ft fr hn jr KR RN FRA RE PR fr EV Vf DR nal den unga damens lilla, pikanta uppnäsa hade enviss : böjelse att kläda sig i roses Fruns vedervilja var således lätt förklarlig, men Boucma: man visade sit Thka ddästao mMINdre