Aftonbladet – 1 maj 1857, sida 2

den unga damens lilla, pikanta uppnäsa hade enviss : böjelse att kläda sig i rose. Fruns vedervilja var således lätt förklarlig, men hennes man visade sig icke desto mindre outtröttlig. ått servera henne: buljong: Dyra Ameli! för vär kärleks skull endast två skedar tilll Två skedar. förlänga ditt lif två månader, två skedar styrka mera fysiken, än ett hett bad! Det gelatinösa ämnet i buljongen innebåller skatter a? animal lifskraft. Oeh sedan ännu en sked till; för att dricka min skål. Du tänker då icke det ringaste på min näsa, yttrade frun med en hvisknisg, som väl egentligen var uteslutande bestämd för hennes man, men som i häftigheten kom att tagas nog högt, så att den tydligen förnaras af de närmaste bordsgrannarne, Frun, sjelf rätt söt, älskade sötsaker med passion. Hon hade :täta komraunikationer med sockerbagaren i staden, och lade för sig af sliskrätter allt hvad konvenarsen möjligen kunde tillåta. Herrn satt. som på nålar för hvarje bakelse hon tog. Han våndades för hvarje karamell hon förde till sins läppar, och detta oaktadt hon samvetsgrant gaf:honom deviserna, efter vänligheten idylliskt ljufva, så att sjelfva rimmen bräkte, eller ömt förälskade, så att en hvar måste sucka vid er sådan poesi. Min söta dul började han i hjertrörande ton, sött är ett gift, ett förfärligt gift, som börjar med att kariera tändernaoch slutar med ätt kariera hela fysiken: Och du äter ändå karameller, och det med gröna omslag! Vet du, buru skadliga gröna tapeter äro? Huru många familjer ha icke, i följd af gröna tzpeter, gått en oundviklig undergång till möte. Men du är icke nöjd med att inandas de giftiga dunsterna. Du vill ha hvad du förtär inficieradt med dessa mördande färg