— Vid Musikaliska akademiens sammankomst ikförgår invaldes, genom acklamation, till inrikes ledamot musikdirektören härstädes hr J. N. Ablström; till trenne ledamötsplatser i direktionen: återinvaldes hrr van Boom; dAubert och Blidberg, och till direktionsledamot efter aflidne: kamreraren Lyckou valdes läraren i violoncellklassen hr kamtmsarmusikus Thorsell. — Vid den musikaliska matinge, som nästkommande söndags middag gifves i hr Dela Croi8 sålong; erbjudes allmänheten tillfälle att få göra bekantskap med en ung pianofortespelerska, mill Zuleima Hahr, som utbildat sin talang under ledning af såväl inhemska lärare som de förnämsta utländska piano virtuoser, hvilka under senare tid besökt hufvudstaden. Ml Hahr biträdes af mll Walin, och programmet bjuder i öfrigt äfven på de förträffliga ouverturerna till Fidslio och Vattendragarenn. — Mindre teatern gaf i förgår afton för första -gången en liten operett, benämd En sömnlös: natt medord af Plouvier och musik af Offenbach. Då ridån går upp, ser mar en ung brud (mll Lindahl) sitta tröstlös och fåfängt hemväntande sin man under sjelfva brudnatten. Hon får under tiden ett besök af en mes till gränsbevakare (br Arnoldson), som dock, i parentes sagdt, synes hafva mera begärlighbet till vinkällaren än till dsn ungs bruden; Slutligen hHemkommer mannen (hr Arlberg), som fattar misstankar, att hans hustru icke varit så alldeles allena under hans bortovaro, och anställer åtskilliga efterforskningar, men hans häftiga svartsjuka förvand-Å las i löje, då han icke upptäcker någon annan än den beskedlige gränsbevakaren gömd i källaren. Till detta flyktiga utkast bar Offenbach satt en ganska täck och liflig musik, med hvilke: det var rätt angenämt att göra bekantskap. Den iilla pjesen, som för ett par år sedan gafs af de s. k. Bouffes Parisiens, på den nya teatern i Champs elyses, gick ganska väl ochi lemnade: i synnerhet åt hr Arlberg tillfälle att gifva prof på buru han nästan -med hvarje ny roll går framåt såväl hvad ett sant musikaliskt uttryck i sången som säkerhet i spelet beträffar. — Hr bibliotekarien Arwidsson tillkännagifver i Svenska Tidningen, att has med gårdagens poit mottagit en vexel å 205 rår 11 sk. sv. bko, utgörande beloppet af insamlingar uti Helsingfors förnödlidande finnar i Sverge, samt att medlen blifvit aflemnade till kyrkoherden vid finska församlingen härstädes, hr Å. Sjöding, med anmodan, att de måtte användas efter gifvarens förordande. — Rektor Siljeströme föredrag om kometerna blifva tre eller fyra till antalet. Afgiften är 2 rdr bko för hela serien. Första föreläsningen hålles i hr de la Croixs mindre salong om måndag kl. 7 på aftonen. — Vi omtalade för någon tid sedan för våra läsare, att en vidtberest amerikanare hr Bayard Taylor, : delegare i den bekanta amerikanska tidningen NewYork Tribune, för närvarande gästar vårt land, stadd på en vidsträckt resa till det östra Europa och Asien. Hr Taylor, som begagnat sig af sin vistelse härstädes för att under vintermånaderna göra en utflykt till de norrländska provinserna, har öfver denna resa insändt en skildring i form af bref till den ofvannämda amerikanska tidningen, i hvars senast hitkomna numrör den nu äfven finnes att läsa. Då hr Taylors resa skedde med en hastighet som ej tillät honom att närmare göra sig bekant med landets och folkets förhållanden, är det förnämligast endastlandskapssceneriet samt utseendet och karakteren hos den delen affolket; med hvilken han under sjelfva resan kom i beröring, som han i sina bref skildrar... Det norrländska vinterlandskapet med sin klara och rena luft, sina rimfrostklädda träd och sina rika förgskiftningar, finner i honom en varm beundrare. Icke ens Italien, utbrister han, kans erbjuda något, som i skönhet öfvergår de senare,. Folket är ej mindre i hans smak, och hr Braisted, hans reskamrat, en präktig amerikansk sjöbuss; som följt honom under hans många resor, yttrar en gång till homom vid åsynen af de kraftfulla westerbottningarne: Jag skulle vilja ta alla de här unga karlarne ! nörr om Sundsvall, flytta dem till Kansas, berätta dem dess historia och sedan låta dem göra och låta på egen hand. En annan gång finner dock samme Braisted dem väl säfliga och utbrister något förärgad: Carl XII var rätta mannen att handskas med de här svenskarne. Han förstod att sätta lifidem. Öfver de norrländska gästgifvaregårdarne yttrar han sig i allmänhet mycket fördelaktigt och berättar sig ha blifvit synnerligt angenämt öfverraskad, då han på en gästgifvaregård i södra Helsingland påträffade en gästgifvare, som kunde svara honom ej blott på engelska och franska, utan äfven på italienska och — arabiska. Denna för våra svenska gästgifvare nog ovanliga språkkunskap förklarar han dermed, att mannen varit bosatt någon tid i Tripoli. t Ett misstag om lappmarkens läge gör dock brefskrifvaren, då han med anledning af den välfägnad, hvarmed han trakteras på en gästgifvaregård i trakten af Umeå, utbrister: Och detta i Umeå lappmark, der man sagt oss, att vi skulle svälta ihjäll Hr T:s resa utsträcktes ända till Kautokeino i Torneå lappmark. De omnämda brefven i de hitkomna numrorna af Newyork Tribune, gå ädek ännu endast till hans ankomst till Piteå.