Aftonbladet – 1 maj 1857, sida 2

räckte vid återkomsten, knäfallande för sin hustru, ett skohorn. Han lekte med elden, den öfverdådige! Till återtjenst knöt frun sin mans halsduk i en ros af ej obetydliga dimensioner. Hon ville ensam vara upphofvet-till-alla. rosor på hans bana. Sqvallret her :vid badorten något af den EEE telegrafens snabbhet och förmåga afverksamhet. Man fick snart veta, att de båda nygifta togo. sina bad Vägg i vägg med hvarandra, under en städse genom väggen fortsatt. konversation; under ömsesidig klagan öfver den obevekliga skiljemur, gom för en halftitöma reste sig emellan dem: Hvad det är hbårdt att vara dömd biltog från din åsyn! suckade herrn. : Ack! hvad jag längtär efter det ögonblick; som återförenar oss! täckade frun. Dessa. bad, de räcka då en hel evighet ! jemrade sig herrn: : Jag afsvär högtidligt att badas; utbrast frun. Men lyckligtvis är beslut och handlinga ioke alltid ett hos qvinnan. Frun fortfor att bada och beklaga sig. Rörande var att se de båda makarna äta middag tillsammans. Näst sin man visste frun intet bättre än hummer, den enda läckerhet, hvarpå badorten hade öfverflöd. Men herrn ansåg, vi veta icke af hvad orsak, hummer högst skadlig för sin hustru. När hon lade för sig två, tre stjertar, blef herrn förtviflad och sökte kringskära antalet deraf under fortesctta utrop: Tro mig! jag känner din mage au fond. Den är icke i stånd att smälta en sådan mängd hummer. Jag föreslår dig ett byte. För hvarje stjert lofvar jag dig en loge på Operan. , Frun hyste en afgjord vedervilja för buljong. Man vet att buljong ger röd näsa, och