Aftonbladet – 1 maj 1857, sida 2

KOLLA, OCH CCH OC9TGi ITGUUBGIIRUT SRTIILVVTALS SRUIIS öka icke blott dessa tjenstemäns redan mångfaldiga bestyr, utan ock deras närmaste förmäns åliggande att sådana skiljaktigheter till pröfning och afhbjelpande upptaga. t Den ifrågastälda förändringen blefve derjemte för indelta armens löntagare icke tillfyllsstgörande. Det indelta befälets löner utgöras ej blott af räntor och tiondesäd, utan tillika af boställsarrenden, jordersättningar, särskilta fyllnadsanslag m. m., hvilka lönebidrag, på olika tider, blifva till utdelaing disponibla. Blott en del af lönen skulle, af sådan orsak, qvartaliter, och en annan del först efter löningsårats slut komma att till löntegaren utgifvas; en utmiontering i smärre poster, som ökade. . råkenskapernas vidd, utan att åt löptagaren bereda någen bufvudsaklig, . af honom värderad förmån. : Sedan löntagarens förskott en gång blifvit gjordt, och han under ett belt år underhållit sig sjelf, utgör den innestående lönen en besparad tillgång, som, derest löntagaren i tjensten aflider, efterlamnande hustru och bärn i obemedlade vilkor, för hans familj innebär ett välbehöfligt understöd, icke sällan de efterlefvandes enda redbara behållning i boet, såsom händelsen varit med den numera upphörda begrafningshjelpen. Gagneligheten af det föreslagna nya aflöningssättet blefve, enligt krigskollegii föreställning, ingen annan sn att i tjenst varande löntagare vid den tid, då förändringen komme att införas, finge under första året uppbära tvenne års lön, en förmån af hastigt äfvergående beskaffenhet, som möjligen kan, såsom följd af detkostsammare lefnadssätt, hvartill opåräknade tillgångar understundom uppmuntra, under je -nästpåföljande åren lemba rum för individens snarare försämrade än förbättrade ekonomiska ställoing. Vid befordran till lön i första graden förekommer det nuvarande aflöningssättet visserligen tryckande, i det att den unge tjenstemannen icke genast får tillträda de honom bestådda lönsförmånerna; nen förhållandet var för honom än mera ogynsamt den tid, då lönen hufvudsakligen utgjordes af ett bostadsställe, på hvars mottagande han måste afvakta förloppet af den afträdandes eller dess rätts ionehafvares tjensteoch fardagsår. Indelta armåns öntagare hafva, under nära tvenne århundraden, tunnit vänja sig vid att lefva af egoa tillgångar under förväntan på löneförmånernas tillträdande. Denna väntan har utgjort en fortsättning af den vida längre tjenstgöringen i lönlös expektans, och inbesparandet af ett års lön, en gång skedt, ifrågakommer sedermera under den följande tjenstetiden blott ned löneskilnaden graderna emellan oeh utgör en så beskaffad deposition i statens kassa, som för penninglöntagaren och dess familj icke eger rum. Krigskollegium har slutligen antagit, att införandet af det föreslagna nya aflöningssättet icke ens skulle för indelta armöns löntagare vara önskvärdt, och för denna sin öfvertygelse anfört följande grunder. Om än de löneförmåner, som denha arme nu bestås, inom de flesta graderna äro knappa och, såsom beroende af huru de årliga skördarne i landet ut: falla, till penningevärdet omvexlande, ega de dock i sin natur ett oberoende af statsverkets mer eller mindre fördelaktiga ställning under brydsamma tider, som den fixa penningelönen saknar. En djup politisk blick af Sverges framfarne konungar, Gustaf II Adolf och Karl XI, har grundlagt ett sådant oberoende åt indelta armön, denna storartade inrättning, som mer än en gång, då landets öfriga bjelpkällor varit tömda, räddat Sverges ära och sjalfständighet.: De särskilta elementer, hvaraf denna arm är sam: mansatt, utgöra ett systematiskt ordnadt kelt, som ieke kan rubbas utan äfventyrande af det helas bestånd; och de lyckade bemödanden att åstadkomna en sådan robbning, som under en senares tid stunåom egt rum, bevisa för sanningen af denna tanke, då de, genom indragning till statsverket; såvälaf en del boställen mot en penningeersättaing, hvars otillräcklighet ligger i öppen dag, sem ef hästbanmansräntorna vid de afsotna kevallerirsgementena, ovadersägligen förrycka det ursprungliga indelningsverket.: En fortgång på denna väg skulle småningom, steg för steg, undergräfva beståndet af den mest rationella armå som något land eger, som utgjort och ännu utgör andra nationers afund, och som; intill. året. 1791, då början skedde med tre kavalleriregementers afsittning, varit föremål för så väl konungars som ständers förenade och ömmaste omvårdnad. 1809 års lagstiftare hafva, i 80 regeringsformen, ådagalagt den omsorg för indelningsverkets betryggande, hvaraf k detsamma är i behof; och K. M., som från sin uppd höjda ställning såsom armåns högste befälhafvare främst kan bedöma värdet af de indelta trupperna såsom armöns kärna och stam, bar i sin hand förmågan att åt indelningsverket gifva ett grundlagsT enligt skydd, mäktigt att oskadliggöra de ofta uppIrepade försöken, hvartill den nuvarandg tiden gör sig skyldigatt vilja förminska, upplösa, oeh slutligen tillintetgöra den indelta armån. Så framt indelta armeens befäl, hvad krigskollegium för säkert antager, klart inser ochriktigt uppskattar de närmaste verkningarne af det nyväckta förslaget att, mot vederlag i penningar, till statsverket öfverlomna sina indelta räntor och sin tiöndespanmål, skall detta befäl, om K. M. finner för godt att dets mmas hörande anbefalla, sannolikt enhälligt Jafsäga sig den skenbara: fördel som förslaget erbjuI der. Det :erfordras ingen.-djup statsmannablick för I att varsna, att det ifrågaställda nya uppbördssättet I skulle, om det infördes, inom kort efterföljas af den frågan: huruvida det vore behöfligt för statsverket Tatt, såsom ombud; för indelta armåns löntagare, uppbära, efter årlig markegång låta uträkna och netto; TJ aflemna.: värdet. af de indelta räntorna oeh-tiondeI säden; ller, om icke: fastmera-statsverket kunde asses berättigadt att åt detta befälen gång för alla, anvisa och utgifva ett oföränderligt årligt vederlag i penningar? Närmaste steget i ordningen blefve härefter att till statskassan, likaledes mot kontant I vederlag, indraga aärmens boställen ; och indelningsverket, genom hittills skedda indragningar, genom ränteförenklingen och genom uppsägningsrättens borttagande, redan försvagadt, vore från samma stund i sin hufvadgrund robbadt och, så vidt befälets ställning anginge, med en nära upplösning hotadt. Då krigskollegium, uppå alla dessa skäl och med den skyldighet kollegium eger att, i sin anvisade ställning, bevaka indelta armöns rätt.och förvaranI det af densamma ännu förunnade förmåner, i underdånighet afstyrker E. K. M. att det af kammarkollegium och statskontoret uppstälda förslag till ett förändradt sätt för indelta räntor och kronotiondespanI målens uppbärande, så vidt denna armd rörer, i nåI der bifalla, har kollegiom dermed ieke velat säga, Jatt berörde uppbördssätt vore ofördelaktigt eller olämpligt, hvad angår biskop Genberg och öfrige eeklesiastiko embetsmän i riket, hvilka ieke, i likhet med indelta armåns befäl, hafva egne uppbördemän och redogörarse, samt i thy nödsakas att sjelfva, l eller gemom förordnade ombud, med rän öra de årliga liqviderna, dervid ieke sällam blottstälda för valet: emellan eftergift, eller Iagsökning mot tredskande betalningsskyldige. I 3 Säkert har ingen läsare utan verklig förvåning tagit kännedom om krigskollegii ofvanstående utlåtande. Hvem skulle väl tro, 2 OL FA PR OL OM et re rn MÅ RÅ AV MR VR Et a kf SR PR förr UR än nn oc ; I räckte vid återkomsten, knäfallande för sin -) hustru, ett skohorn. Han lekte med elden, , Iden öfverdådige! Till återtjenst knöt frun .sin mans halsduk i en ros af ej obetydliga I dimensioner. Hon ville ensam vara upphof; vet-till-alla rosor på hans bana. i .. Sqvallret här vid badorten något af den.