Aftonbladet – 28 mars 1857, sida 2

den, samt det ännu större oskicket, som til8 låter sig att på stränderna, vare sig af sjöarre sller strömmen, efstjelpa hundratals lass gatusmuta. Det är ej heller först från i dag, som den vantrefnad och de för helsan menliga inflytanden, som blifvit en följd af dessa förhållanden; föranledt en allmän klagan. Utom det att tidningarne tid efter annan påyrkat förbättring i hufvudstadens sundhbetspolis, ha vetenskapens målsreän e) heller försummat att erinra om det samband, som eger rum mem lan den ovanligt stora dödligheten inom hufvudstaden och nämde förhållanden. Särskilt har redan för trettio år sedan en berömd läkare, professor Cederschiöld, hänvisat till luftens och vattnets skämda beskaffenhet i hufvudstaden, för att förklara det nära på otroliga, men icke desto mindre fullt säkra faktum, att på en tid af 75 år i Stockholm dött 62,736 menniskor mer än der blifvit födda, ett förhållande, som ofelbart skulle leda till ett fullkomligt utödande af stadens befolkning, om ej den ifrån landsorten oupphörligt pågående inflyttningen någorlunda ersatte den på detta sätt uppkomna bristen. Detta missförbållande emellan födda och döda har visgerligen på senare tider i någon mån minskats, men att det till sin väsentligaste del ännu qvarstår, synes af de årliga mortalitetstabellerna för bufvudstaden, som ännu alltid ha att uppvisa ett större antal döda än födda. Det är derföre hög tid att Stockholms invånare sjelfva taga denna sin lifsfråga om hand och genom ändamålsenliga åtgärder visa, att det är deras bestämda föresats att deras stad, som naturen gifvit ett af de sundaste lägen en stad gerna kan hafva, ej längre genom liknöjdheten och lojbeten skall få förblifva ett näste för sjukdomar. Hvilken åtgärd för detta ändamål bör vidtagas, har Posttidningen, som åt detta ämne egnat en förtjenstfull uppmä kssmohet, senast i en i sitt gårdagsblad införd uppsats visat. Vi tillåta oss att ur denna artikel, på ssmma gång vi varmt förorda den till bebjertande af våra läsaro i hufvudstaden, här återgifva några utdrag. Sedan tidningen redogjort för en af ofvannämde prof. Cederschiöld i ämset utgifven skrift, yttrar den Men huru förbåller det sig med de föremål, som Cederschjöld stälde i främsta rummet, för att aflägsna de fortverkande anledningsrne till den stora dödlighet, som utmärker Stockholm framför Earopas öfriga hufvudstäder — en i sanning sorglig utmärkelse och derjemte ett tungt ansvar för dem; hvilkas plikt det är att vaka öfver den allmänna sundbetsvården? Ty icke består den ensamt deri att bereda skötsel åt de sjuka, utan lika mycket, om ej mer, i att förekomma alimänna sjukdomsorsaker medelst undanrödjande af de dagliga och stundliga anledningarne dertill, bland hvilka i främsta rummet osund luft och skämdt vatten. Om den hädangångne, nitiske vänven af kommunvala förbättringar uppsteg från sin graf, skulle han måhända finna den af honom öfverklagade försummelse i ordningsväg föga minskad under en hel mansålder; ban skulle återfinna nära nog samma så kallade gaturenhållning, med isens och. smutsens qvarliggande, äfvensom samnia, genom bri-stande aflopp, gyttjefulla rännstenar, och kring stränderna utkastade orenlighet; samma, utaf stinkande upplag i stadens mest besökta trakter, förskämda luft — med ett ord, dessa olägenheter, på hvilkas: undanrödjande han ansåg så mycket af vården för helsa och lif bero; ban skulle finna samma kamp af enskilta intressen .emot de allmänna, de förra oft2 segrande; samma motståndskraft, som i hans tid hindrade osunda varu-upplags förflyttning från en af hufvudstadens mest besökta och tätast bebodda platser, med enahanda sega ihärdighet emot den allmänna meningen mäkta qvarbålla, på samma plats, en mängd genom sin afdunstning skadliga varor; han skulle: derjemte måhända äfven finna en kedja af nya författningar i sundhetsoch ordningsväg, men han kände tillräckligt att en författniog är em död bokstaf, om den ej eger tillämplighet eller, i fall den är ändamålsenlig, kraftfull tillämpning. Om t. ex. förordningar gåfves, som pliktfälde ända till 10 rdr den, som kastade stickor, ben och glasbitar: i sjön, men icke hindrade att lass af orenlighet dit-stjelptes, eller som belade med böter utslående af vatten på gatan, men läto rännstenarne, af bristande utlopp, qvarstå med sin gyttja, eller som afskaffade tvättbryggor i hamnen, såsom en oordning, men icke magasinering på gatan af varor, som spridde em osund luft, så kunde dylika författningar svårligen kallas ändamålsenliga., Emellertid må det väcka förvåning, att en så förfårande omständighet, att en stad, sig sjelf lemnad;. påstås kunna småningom utdö, af brist på åtgärder för den allmänna sundheten, i fall det öfriga riket ej årligen lemnade tillskott af befolkning — och hvilken mening, så vidt oss är bekant, ej ännu blifvit nöjaktigt vederlagd — icke väckt allmännare uppmärksamhet och behjertande. Man återkommer derföre till Cederschjölds fråga, huru det är möjligt, att, oaktadt alla årliga, förbättringar i sjukvården: och fortsatta omsorger och uppoffringar för de fatti-gas bättre vård, samma olyckliga förhållande fortfar: Caderschjöld har sjelf, som vi sett, lemnat både svar: och ledning för olägenheternas afhjelpande, och visat,. att menniskan lefver icke af bröd allena, utan äfven af luft och vatten. Det gäller blott att komma from: sounds to things, från ord till sak. Tvifvelsutan skalk motstånd möta vid hvarje försök att förändra det gamla häfdvunna. Motståndarne blifva måhända. ej talrika, men desto mer segslitna och ega tvenna mäktiga bundsförvandter: beqvämligheten och det enskilta intresset, mot hvilka hvarje bemödande i nämda väg hittills strandat. I våra dagar talar dock mensklighetens röst högre än i fordna tider. Mau besinne, att hvarje års forifarande osundhet bortrycker några hundrade menniskolif, För de bemedlade äro verkningarne af bristande sundhetspolis visserligen också skadliga för helsan, men för de obemedlade rentaf vådliga och långsamt undergräfvande lifskraften. Man kurde tycka, att i samma stad andas fattiga oeh rika samma luft och dricka samma vatten. Men det är icke så. Under sommaren och en god del af hösten, då de mefitiska ångorna kring -Stockholms gator och torg utveckla hela sin, förpestande kraft, vistas de förmögna på landet, på resor, vid brunnar och bad att andas helsa och vinna förnyade helsokrafter, hvilket ej är förunnadt den: fattige, som tvärtom på Stockholms gator då inandas den mest skadliga atmosfer. De rika hämta sitt. vatten från Haga, Vårby, Slottsbrunnen o. 8. v.; den. fattige måste taga sitt från närmaste håll, det må vara huru dåligt som helst. Ba spar hjelp är derföre i detta fall, likasom i kvarje välgörenhetshand-ling, dubbelt gagnelig. . Lyckligtvis eger hufvudstaden i våra dagar ett förträffligt ordnadt, nitiskt och SEMESTRA ENE te blir således också en förmån som negrerna ri nm