Aftonbladet – 28 mars 1857, sida 2

blir således också en förmån som negrerna hafva framför jägarne, Dreds tillflyktsort — detta Engeddis fäste, såsom han kallade det — var afskuret från det öfriga träsket genom ett några och tjugo alnar bredt moras, öfver hvilket man måste vada ända till midjan i vattnet. Motsatta stranden framstälde för blicken ingenting annat än ett ogenomträngligt snår af törne: och vinref, uppstigande direkte ur vattnet. Det fans blott en enda fläck, der man kunde få fotfäste, och det var den punkt, der Dred kröp upp om natten, första gången vi förde våra läsare till detta flyktingarnes: hemvist. . Jägarne nöjde sig vanligen med att. undersöka platser, efter utseendet mera tillgängliga; och utan attförrådas af någon, som: kände hemligheten, var det föga troligt att denna tillflyktsort någonsin skulle bli upptäckt.. Dred sjelf tycktes begåfvad med samma ge-nomträngande skarpsynthet och samma sällsynta förmåga att genomskåda menniskory,, som utmärkte hans fader, Denmark Vesey,, men dertill ytterligare skärpta genom vådorna af det lefnadssätt han så länge fört. De män: han förtrodde sig till voro lika pålitliga och osvikliga som han sjelf och de i hela trakten. mest kraftfulla, så väl till kropp som själ. Det fulländade i hans egen religiösa entusiasm, och den innerliga öfvertygelsen, utt han af Gud var utsedd till en anförare. och befriare af sitt folk, gaf honom ett inflytande öfver hans medhjelpare, som ingenting annat än religiös entusiasm någonsin kan ingifva. Detta bekräftades ytterligare genom den stränga återhållsamheten i hans vanor. För alla kroppens beqvämligheter tycktes han hysa det största förakt. Han smakade aldrig starka drycker under någon form och var ytterst måttlig i sin diet; han fastade till och med ofta flera dagar å rad, synnerligast då han hade något rätt vigtigt i tankarne, (Forts.)