Aftonbladet – 28 mars 1857, sida 2

Tom Gordon, akta er! Kom ihåg Hark.s I detsamma hven ännu en kula öfver deras hufvuden. ä Kom, kom, sade de andra två, låt oss ge oss af, annars få vi en hel skock på halsen. Tom kan ingenting göra med sin afbrutna arm. Öch hjelpande Tom uppi sadeln, sprängde de tre hastigt bort. Så snart. de voro borta, utkommo Harry och Dred från snåret. Den senare var beryktad bland sitt folk för alt äfven hafva någon kunskap i läkarekonsten. Han uppreste Clayton och undersökte bonom noga. ; Han är ej död, sade han. Hvad kunna vi göra för honom? frågade Harry; det är goda fem mil till E—. Vi kunna ej våga att föra honom så långt. Nej, vi måste föra honom till vårt Engeddi, likasom Simson bar Gazas portar. Våra qvinnor skola vårda Honom, och då han blifvit återstäld, skola vi ledsaga honom på hans färd igen. Våra läsare torde fråga hvarföre en tillflyktsort, som föreföll så lätt åtkomlig för negrerna i den trakt, dit vår berättelse blifvit förlagd, kunde undslippa jägarnes efterspaningar. Under hvarje slags despotisk styrelse skall man likväl finna, att den förtryckte snart blir utlärd i fördöljningskonsten. Det är likaså ett obestridligt faktum, att den del af ett lands befolkning, som uppfödes till arbete, i och med detsamma erhåller förmånen af en frisk och stark kroppskonstitution och stor förmåga att uthärda mödor, j Vanan gör dessutom träskets flyktingar för troliga med egenheterna af dera vistelseort och ger dem samma förmåner deraf; som bergs-; boen har af sin fjellbygd. Dessutom skärpes förmågan mera hos dem, som hafva att försvara sitt eget Lf, än hos dem, för hvilka frågan blott gäller en penningeförlust, och detta