TJUGONDEFÖRSTA KAPITLET. Jegar-Sahaduta. Klockan tolf samma nalt uppsteg Harry från sin sofvande hustrus sida, närmade sig fönstret och stirrade ut i mörkret. Den gördel af tät skog, som på alla sidor omgaf den lilla inhägnaden, tycktes likt ett bälte af ogenomträngligt mörker, men ofvanföre, bvarest trädens toppar skilde sig i bestämda konturer. spred sig himlahvalfvets genomskinliga blå, glittrande af tusentals stjernor. Han öppnade dörren och gick ut; allt var så orörligt stilla, att till och med ett löfs prasslaxde kunde börss. Slutligen hördes en sakta hvissling, som tycktes utgå från emåskogen längst bort. Harry besvarade den. Snart tyck