Aftonbladet – 27 mars 1857, sida 2

terinasåtgärd, som skulle omedelbart underställas domstol. Hvad åter beträffar landssekreterare, så har landshöfdingen emot Cenne tjansteman, Bom enligt 1734 års instruktion bade till åliggan-: de att varå landshöfdingen till, bistånd i alla hans embetssaker och att gifva honom tilikänn: hvad som påminnas kan till stiraf görandes,)? icke egt suspendera honom, ej ens mot honom anbefalla åtal eller angifva honom kos befrätten. . Nu deremot skulle suspensionen kunna ske på obestämd tid och intilldes åtalet blefve afdömdt, till hur ringa laglig påföljd detta än kunde leda. Nog af att hr landshböfdingen funnit oraständigheterna på kalla en misbaglig kollegas skiljande från tjensteutöfning: Vidare anför utskottet, att enahanda :bestämmelser, som uti ofvannämde 66 8, före komma i instruktionerna för kommers-, bergsoch kammarkolegierna, förvaltningen af sjöärendena, kammarrätten, statsdepartementens kansliexpeditioner samt slutligen i instruktio nen för den uader konungens befallningshafvandes lydnad stälde skogsoch jägeristaten. Härtill svarar ofvannämde reservant: aft det förefinnes en ganska väsentlig skiljaktighet emellan kollezisrnas tjensterän och landssekreterare eller landskamererare. De förra hafva icke rättighet att deltaga i kollegiernas beslut, och således icke heller någon ansvarighet för desamma, utan äro de blott -at: betrakta såsom: verktyg för expeditionen; då deremot landssekreterarer och landskamereraren icke allenast så till vida deltaga i besluten hos :konungeris befallningshafvande, at de hafva både rättighet och skyldighet att ti!l protokollet genom reservation yttra sin meving, om den i något mål skiljer sig från landshöfdingens, utan ock ega gemensamt med landshöfdingen juridisk ansvarighet för det fat tade beslutet, derest reservation icke egt rum. Konungens befallningshafvandeär ett embete, som i afseende å organisationen icke är fullt likt något annat verk i riket. Landssekreteraren och landskamereraren kunna med hänseende till deras ställning i förhållande till chefen närmast jemföras med ledamöterna i fångoch tullstyrelsen. : I båda dessa äfvensom hös konungens befallningshafvande bar chefen ensam beslutanderätt och ledamöterna äro endast ansvariga rådgifvare, ; iikhetmed -lan Issekreteraren och landskamereraren. Vid laga förfall för cheferna skötes styrelsen i nämde verk af ledemöterna, och bos konungens befallningshafvande af landssekreterare och landskamererare. Skilnader är hufvudsakligen den, att dessa senare tilllika äro expeditionshafvande hvar och en för sitt departement, dock med biträde af under ordnade tjenstemän. Att nu vilja jemföra landssekreterare och landskamererare med kollegiernas tjenstemän och derpå vilja bygga en rätt till makifull komlighet för landshöfdingarne, synes vara ett fulik: mligt misstag, som i sinom tid ovilkorligen skall leda till upplösning af institutionen, sådan den från början varit afsedd., Vi tillägga, att kollegierna från ålder haft och ännu hafva ett slags domsoch bestraffningsrätt öfven sina tjenstemän. Såant vill man väl ändå icke tilldela landshöfdingen öfver hans medansvarige embetsbröder! Emellertid skulle, efter den nya teorien, landshöfdingen få makt att genom suspensionsåtgärden pålögga ett urbota ansvar; ehuru det är föga sannolikt, att straffet t. ex. -för visad vanvördnad skulle kunpa bli strängare än böter. De skäl, som utskottet i öfrigt anför, bestå 1:o deruti, att det vore af behofvet påkalladt. att landshöfdingen tillerkändes rättigheten att suspernidera; 2:o att om landshöfding vrångvis: begagnar sig af sin suspensionsmakt, rättelse i åtgärden derutinnan och äfven ansvar för bonom otvifvelaktigt skulle följa, och 3:0 att beslut i omförmälde hänseende icke kan af konungens befallningshafvandefattas. annorlunda än efter behörig, inför protokoll och i närvaro af vederbörlig ojäfvig föredragande, bållen undersökning. Häremot invändes: att sedan staten under mer än 120 år åtnöjt sig med en instruktion. som icke tillerkänner landshöfåing suspensionsrätt i afseende på medlemmar af länsstyrelsen för annat än brott eller uppbördsbrist, utan att någon större olägenhet deraf rönts, det är högst anmärkningsvärdt, att man nu v.ll gripa till åtgärden: att låta på en chef blifva beroende, huruvida en vid: hans sida stäld rådgifvare och för sitt beslut lika med landshöfdingen gemensamt juridiskt ansvarig persoii skill få rättighet utöfra sin tjenst eller icke; att vidare, när landshöfdingen kan sus: pendera äfven för vanvördnad, han har eti allt för fritt fält för sin susptnsionsrätt; och då omdömet om hvad som är :vanvördnad ofta beror på personligt tycke, någon upprättelse, äfven om åtgärden skulle åf högre myndighet anses obefogad, föga är att för den suspenderade förvänta; hvarjemte kan anmärkas, att då uti instruktionen eljest alltid förekommer benämningen konungens befallningshaföande, stadgas deremot i 66 4 1 mom.; att landshöfding eger suspendera landssekreterare eller landskamererare, hvilket således skulle göra biträdet af någon föredragan: de öfverflödigt. De väsentliga anmärkningar, som i öfrigt blifvit af både moiionärerna och rikets ständerg justitieombudsman framstälda mot den nya landsbufdingeinstruktionen. hafva äfven blifvit af utskottet lemnade utan allt afseende t. ex. emot den genom-10 konungens befallningshafvande tillagda rätt att, der ansvar ej är i lag bestämdt, för allmänheten stadga böter, samt mot den i--12-8 landehöfdingen atm Jag vet inte, barn, svarade Harry tank