Aftonbladet – 23 mars 1857, sida 3

istands. Om,deras föriroende till! regeringen vore isa stoft, vore döuskligr Äfven: dette skulle regeiagen vinna, på ssmma gång den erhöll! nationens; och egge beredås genom ett alliarligu emödande än nväriva det semåre. Den föreslagna fördelbings ; unde af brödratikenas gemensamma kostnader gil-de8 från svensk, ståndpunkt, mer al, isåde at stars nokottet hvarkea kunnat elierbordt nu godkänna le Med åberopande af dei reservationen anförd: -under; yrkade: tal. anslägets!.besiämniånde til 70;000-rdr. iir Wallenbergs ansåg frågan ndast böra betraktas ir ekoncmisk synpunkt. Siulle man tala,om den utrikes politiken, så ansåg tal. såsom ett fakium, vt hela nationen prisade regeringens vishet i detta seende. Den verkliga anledningen till meningsljaktighet vore beroende deraf, huru man uppattade landets ekonomiska ställning, antingen såsom blomstrande eller såsom varande i en brytningsperiod. — Talaren var af den senare meningen. Vi böra de före handla så, att vi ej få skäl att ångra en uppbrusande-slösaktighet. Klokheten fordrär alltÅ å att denna ri-sdag ej bevilja mera än 70,000 rår. Talaren var öfvertygad att den ifrågararande fursten vote alltför högsint, för att fästa afseende ä hviken svmiha som -: beviljas, samti protesterade mot hvarje anspelning på missnöje med regeringen sisom motiv för -anslagssumman. 1 Hr Schwan anförde, att missnöjet med regeringen Hrore en sak som hörde tll dechargebetänkandeti. II Szulie klandret mot regeringen också: sträckaschögre ån till ministrarne, såvborde. åtminstone frågan om anslag till en. prins ej bero jaf:missbeiåtevhet, med rsgentens handlingar.;; Tal. ansäg obillgt om Norge skulle bidraga still lika belopp med, Sverga,. Man har mycket; talat, om. bondregementetoi Norge, ybrade alaren; men den grann!agenhet; hvarmed man der hehandlar första hu:yudtiteln: gjorde atttal öuvskade oss ett, dylikt bondregemente... Då man ansett nö ! digt avt H. K. H; till-tronföljdens betryggande ingär giftermål och) K:oH. ör att betrakta såsom il aronföljaren:p:o. 2; ville tal, bevilja det af Ki: M:t begärda anslag, på det H. K.: H. må kuana Jefva värdigt sin ställning i sambället. Hr Danielsson biträdde; hr Lallerstedts:åsigt att, hvad motiver än ledde ståndet, mani utlandet skulle betrakta frågans utgång såsom. beroende af ständernas Ååsigt om den utländska politiken: Desutom: då 14. M:t-konungen,: som :vore känd: såsom: en. förståndig husbållare, ansett den begärda summau nödvändig, ville tal. bifalla densamma. Hr Falkem förklarade att anspråken på anslag vid ) denna riksdag i. allmäohet vore öfverdrifna och särskilt att Uet till Pribs Oscar begärda ånslag vöraför högt tilltaget, särdeles vid jemförelse med hans ä!dre broders. 5 Ar file Hr Bodell ville med statistiska fakta visa, att fatrigvårdsbidragen i Blekinge voro ganska betydliga doch att ställningen der alltså, i motsats mot hvad en Å repfesentant från denna provins låtit förstå, troligen vore föga bättre än i talsrens hemort, der man nu som bäst öfvade sig i konsten att svälta. Uigången af voteringen hefva vi redan omtalat. il De öfriga anslagen å första hufvudtiteln biföllos li; kaledes: Å Bondeståndet. I lördags afioppleruin beslöt ttåvdet att om lördag Ji fall behandlingen åf de bordlagda hufyudtitlarne di dir slotad, företaga väl till diskontrevisionerna. Derefter företogs bevilloingsutskoltets betänkande Ior 5, angående ifrågasatta förändringar i föreskrif:erna om allmänna bevUningens utgörande. j Föredragningen skedde punktyvis och hvarje. punkt bifölls utan diskussioniså när som på följande: Den som :handlsrcm personliga: .skyddsafgiften, i hvilken utskottet tillstyrker, att denna afgift må ut-) göras med: 40 öre af hvarje inan och med 20 öre all hvarje Qviona. Anders Persson från Nerike ville icke ätt någon ökning skulle ha skeit i denna afgift, för bvars afskaffande många röster höjt sig, Han bad: ikväl velat. bifalla dess fortfarande, om den bade blif-; vit bestämd till exempel till 35 öre. Nils Larsson upplyste, avt den obetydliga förhijningen skett för a etier redaktiow från skillingar till ören få jemt sif fertal, och således blott vore att snse såsom en jemk ning, hvarpå denna punkt bifölls. : Dei som handlar cm Y 2i bevillningsförordningen sller bevillningen å embetsoch tjenstemäns löner, i hvili sen utskottet föreslagit att denna bevillning bör nu börja vid löner af 500 rir rmt med den för 200 rdi bkoförr stadgade afgift och sidan i viss mån ökas Nils Larsson, .som emot deia försl-g reserverat sig) visade att utskottet, genom bibehillande af deta giftsbelopp: som motsvarar devuteslutna iokomstbe: icppen, och genonr den följande framflyttnins en grad för grad af hvarje afgifc:bestämmelse hela tariffu igsnom, kommit ul! en väsentlig nedsättning i bel villvinnzen äfven å bögre löner, hvilken nedsättvinj ytterligare ökats derigebom, att ulskottet för Kv afgif:sbestämmelse uppstsalt andra inkomstbelopp. Följ! den skulie, ifall utskottets försläg bifölles, blifva deå ait bevillniogssunsman derigenom biefve minskad med ner än. 15,000 rår smt. Han föreslog. ideriöre avl blott fribet. från bevillning-för den i gamla bevl singiförordningen u;ptagna första lönegraden från 200: 1300 rdr bkoö måtte: beviljes; och att för öfris sfiffea ör bevillnitg-t löser inåtte förblifva bisom förut, hvilket ock af ståndet erhilligt bifölls. Vid 19, hvars ordalyde!se angående vissa slags pare Jöns. Persson från Blekinge. föreslagit måte d!igas, men hvilket förslag vtikottet afsiyrktj Ö moviousnren visa befögenheten åf it förlsg, utad att Eva yrka återfemiss, söm hän trodde ej skols ända till annatreswtet. NiS Larsson och Carl Tholsi son törsvatade UWskotets åtgörande, hyareiter dena puok: bifölls... Re I fråga, om srättigheien för. öfyerståthållaren och konungens: befallningshafvaände att vara ordförande I taxeringsoch pröfningskomiteerna, har Matts Persson föreslagit denna rättighets upphörande, hvarjemid an äfven föreslagit, att taxeringskomiies att på förslag uppföra visa Af sina ledamöter till iedaraöter, i pröfnifgskomiten, måtte förvardlas tiil bestämd valrätt. Utskottet har hemstälr, att dessa för! stas ieke måtte till någon ågärd föranteda. Frågan om. oxd!ö ansåg Matis Persson vVara-af unde ri ordnad v huru håd ansåg gällande stedgandes derompstå i strid med: grundlagens garanti för ska fölköts sjolfbeskatiningsrätt. Men i fråga or pröfningskomiteetnas samröbansättning yrkade han p återremiss för att få föreskriiterna härom ändrade ieni lighet med grändlagarnes: ända; hvarigenom äfven or: ternas fördel: skulle främjas, epärvnu måhända på mycket Inga tider ett fögderi icke får något ombud i pröfningskomiten, Nils Larsson, som erkävde att motionen var grundad på en riktig princip, och Per Nilsson i Espö yttrade sig väl för att upplysa, huru: som intet i utskottet kuunaf vinnas för motionen, då opinionen dervarit starkt Emot iden, men motsattt sig icke återremissen, som; också beviljades. i T fråga -om-bestämmandet af taxeringsvärdet å fast egendom på landet hår utskottet föreslagit anhållan hos K. Maj:t om nedsättding af en komite för uadersöknaidp och: utredning om så väl den fasta egendomens verkliga värde; som omstädernas och lan: dets ömsesidiga skattebidrag, förmåner och onera. Detta förslag väckte ett hfligt motstånd. Först uppträdde Anders Perssonifrån Nerike. Han ville icke neka ait förslaget kunde ba tillkommit i den yålmenande afsigten atvfå skatlebördörha jemnare fördelade, men då: komitlgas arbete skalle blifva af ett säl stort omfång, att det vore övisst när den skull sluta, -och den troligen skulle erfordra-en sådan tid, att lika stora skiljaktigheter skulle hafva uppkommit uti hvad svm vid dess början bsfunnits,som nå) gOnsin de-buvarande olikheterna; så Jrskade hån afslag,. syaherligen som der redan (för städerna nedsatta :komiten icke änhu hunnit efter månvå år slita