Aftonbladet – 23 mars 1857, sida 3

TT SR NT RI fe RAT TT TTT fia SV UT RR astämde,-yitrade sig äfven för. afslag. Per Nilsson -åR Espö omvämde huru boudeståndets ledamöter i tckottet varit i en så afgjord minoritet, att deicke suppat något der uträitsa emot förslaget. Sahlström agdgaf, ait hemmansvärdena på måocga slällen stiat ofantligt i jemförelse med de gamla taxeiogsärdena, som ännu, synnerligen . vid egendomar om en läcgre tid egts af en och samma slägt, orsfora att vara dem åsatta. Men denna skilsköghet mellan vid försäljning, gällande värde ch taxeringsvärdet .är likväl icke. på långt när så Hmän och betydlig :som: man föreställer. sig, Der ienanay skilnad är. påtaglig och verkligen eger rum, .r det taxeriogsmännens fel, som; icke rätta: saken, iå de hafva skyldighet att hvarje år bestämma taxeingsvärdet, en skyldighet, somegör den föreslagna omitena öfverflödig. Då vidare Sahlström tog i beaktahde, attden köritö, som är nedsatt med afseende å Städernås beskattning, nu. arb tet i mångacår ian att bibna sluta sin verksamhet, ehuru den häft tt vida mindre arbete än söm här afsågs, så kunde an icke föreställa sig annat, än att en sådan ko: ait6, som den föreslagga, skulle komma att arbeta många herrans år, ja måhända icke hinna tillslut å 100 år; och hvad vore då med den vunnet? Uär tiden hade odlingar och andra åtgärder vändt lldeles upp och ned på de förhållanden, som föreunnits vid början af komitens arbete. Salilström örordade derföre afslag, hvilket också blef ståndets beslut. I Vid frågan om 119 S, som utskottet föreslagit iåtte så lörändras, att taxermgsmännens mgafkaffedes, öch i stället stadgadesj att ordföranden d taxeringens början skulle erimra komitensJedavöler om derås skyldighet7 att Handla efter bästa örståvd Samt på Heder och strhvete; yrkade Nils Larsson afslag samt ett sådant beslut; bom friherre sköldebrandi sin reservätion föreslagit, nemligen tt i stället för edzångenoch i stället för de af utsköttet föreslägha förmaningärse, hvilka Nils Lateot, likg med friherre Sköldebrand. ansåg väraosmpliga och sårande både för ordföränden dtt gifva ;ch för ledamöterfia att emöttaga, måtte föreskrifas, att vissa paragrafer i bevillningsförordningen, :vilka Handla om tageringsmäns skyldigheter, skola ppläsas vid början äf komitens verksamhet. Frik. säöldebrands förslag blef också af ståndet upptaget såsom dess beslut: t 1 Utskottets förslag i 128 4, att lösen för debetsed:l skulle bestämmäs till 3 öre för den sedel; som j öfverstiger 7 får rmt; för debetsedel derutöfver 1 öch med 75 rdr 12 örg, samt för debetwsedel ar ton högre summa, 50 öre, föranledde Daniel Duvelsson, som emot förslaget reserverat sig, att för;rda ett sådant beslut, som hän 4 sin reservation föreslågit. Han ansåg nemligen utsköttets skäl för be slutet att nedsätttidgen i bevillningen vid förra rikslagen skulle hafva föranledt förminskning i lösen ör debetsedlarne, ogiltigt, enär i följd af skatteförxklingen kronotionde, hästvakansaigift, kolränta ch mänga andra sådana skatter just efter senaste sdagen utdebiteras. på debetsedlarne, så att de iesta af dessa på landet betydligt ökats, många till veh med flåra hundra procent. För sin del ville talaren icke medgifva ökandet af bäradsskrifvarnes iDkomster alltför mycket på dö mest beskattades beöstnad; och ståndet beslöt enhälligt, att såsom Daie! Danielsson föreslagit, 1ösen för debetsedel i de re ofvinvämde kategorierna skulle utgöras med 3, 8 och 30 öre. Vid 1426 belöt man ändring i enlighet med det vid 2 fattade beslut. Sedan sålunda det stora betänkandet var genomgsånget, biföll man utandiskussion samma utskotts betänkanden n:r 6, i fråga oto förslaget tillöny förordning dogående Sverges och Norges ömsesidiga handel och sjöfart, och n:r 7, som afstyrker Anders Jonssons från Wermland motion angående förtwlning af varor, som från Norge icförasi (Bristande utrymme nödgar oss att till i morgon 7 uppskjuta redogörelsen för ridderskapet och adelns samt: borgareståndets aftonplena i lördags.) FÖRMIDDAGENS PLENA. Ridderskapet ooh Adeln. Behandlingen al statsuiskottets utlåtande n:r 41 fortsattes och återremitterades litt. d, e och f; öfrige punkter biföllos. Derefter börjades föredrägning af dra hufvudtiteln, hvarvid endast medhanns regleingen för justitiestatsexpeditionen, hvilken bifölls utom litt. b) och c), hvilka återremitterades. Prestoståndet. Bevillningsutskottets b-tänkande n:r 5 har i dag varit föremål för ståndets öfverläggning. Likväl medhans af detta betänkande ej merå än sjelfva inledningen, som innehåller utlåtanden öfver ifrågåsatta förändringar i afseende på grunderna för bevillniögens utgörande. Mom. 1, som afstyrker bifall till å:skilliga motiöaer, så vidt de afse upphåfvande af bevillning efter :sta och 2:dra artiklarne, godkändes. Mom. 2, som i afseende på den förstnämda af dessa artiklar eller len s.k. personliga ssyddsäfgiften föreslår, att denna sfgift må, med 40 öre för man och 20 för qvinna, cills vidare qvarstå såsom beviliningsgrund, blef jemte niskottets förslag till lydelse afl g bevillningsföroråaingen bifallet. med 29 röster emot 20, som vorö för Werremiss. Mom. 3, innefattande afstyrkande af väckta motioner om upphörande af lönebevilining, godkändes. Mom. 4, kom afstyrker väckta förslag om bedsättning af bevillning på rörelse och näring samt fast egendom, framkallade en utförlig diskus3ion. Prosten Emanuelsson ansäg rättvisan fordra att ifrågavarande bevillning borde nedsättas till samma -procegt som Bevillning å embete och tjenst, eller en procent af inkomsten. Mot denna åsigt uppträdde prof Carlson, som, jemte det han historiskt visade huru åsigterna om grunderna för bevillningens fördelning samt bevillningsförordmiugens härvarande förni upp: kommit, för sitt yrkande af bifall till utskottets förslag niom de af utskoitet framstiälda olägenheterna vid skattens uppvagande, dessutom ranförde följande grunder: att bevillningen. för bandel drabbar tillika pr sumenten, då embetsmannen bär sin skatt föstm; alt då priserna stegras, kan köpmannen sjelf höja sw inkomst, hvilket. ej kan ega rum för embetsmänacn; och slutligen ätt embetsmannens inkomst vöre inskränkt till bans-lifstid. Dessutom tslade för bifall doktorernajfäve och Nordlander, komminister Beckman, hvilken sistnämde fästäde uppmärksamheten på vigten af att tåga en skatis olika wverkiiiögar på olika sarnhällsklasser såsom bestumbiogstrund: för dess storlek: För den som egde 1000 rdrs inkomst vore naturlig!vis1 44 vida känvbarare att betalaän ör odenf hvars inkomst uppgick till 100,00: rdr: I saninia riktning ytträde sig äfven doktor: Sandberg, tomFfordräde en progressiv skatt. Lektör Sonden yrkade återremiss, på det momentet måtte komma aft afgöras i sammanhang med 67-och 102 44 bevillningsförordningeb. Professor Agardh förordade likhet i beräkningen af bevillniog på rörelse och. fastighet med tjenstebevillningen; prosten Almqvist och biskosBjörck talsde för återremiss. Bsluset, blef bifall till. hvad utskottet föreslagit. Monu 5 bifölls äfven. : Borgareståndet. Vid fortsatt föreiragaivg af siatsulskottets beiänkande n:r 42, angående regleringen af utgifterna. på riksstaiens andra hufvudtitel, (justitiedepartementet), har ståndet bifallit allt hvad utskottet uvder punkters SUB föröslägit, i afseende på bögstatdomstolen, justifiekänslersexpe7itionen, justwierevisiohsss peditionen; Svea; Göta, Skårska och Krigskofrätervå, sämt förslagsknslaget för fåogars vård ochunterbåll, mied undanteg blott dferaf; art ståndet; på Tämsiälning af hir Hasselrot, Henschen, Falhem, Gråå HTC FRRI Rin IRA RAR N s 7