ternas löner till 9000 rdr rmt, synnerligast med afseende på deras representationsskyldighet oeh det försteg för justitieråden de tillförne haft i löneväg hvilket förmenades skola föranleda justitieråds förflyttande på presidentsplatserna, då nämde embetsmävs verksamhetsförmåga vid framskriden ålder ej längre vore så stor som justitierådsembete kräfde, men döck tillräcklig för att göra stater g:go på presidentsplatsen. Häremot invände: af hrr Henschen, Wallenberg och Björck, att represen tationsskyldighet vore ett ord, ännu främmande för våra författningar, och således icke lämpligt att av vändås såsom motiv för ständernas beslut i anslags frågor; att presidentsbefattniogarne äro vida beqv:mare än justitierådens och derföre åtminstone ej bör: vara högre aflönade än dessas, som böra vara det si att de, såsom landets högsta domare, ej böra ha nå got skäl att eftersträfva andra befattningar, sam slutligen, att utskottet grundat sitt förslag på de for äringar, som i inkomna framställningar blifvit gjord: af presidenterna i rikets kollegier, hvilka åtnöjt si; med att begära 7500 rdr, utom en enda som begär 8000 rår, hvilken sista summa utskottet för samtlig: presidenter föreslagit. Den stora frikostighet, son gjort sig gällande i K. M:ts proposition, der på mång: ställen vida mer blifvit äskadt, än embetenas innehafvare sjelfve önskat och begärt, denna frikostighe hade utskottet ej kunnat gå till mötes. Vid anstälc votering segrade utskottets förslag (för 8000 rår med 382 röster mot 22. Bondeståndet. Vid-början af förmiddagens plenum, derunder statsutskottets så kallade principbetänkande och början första hufvudtiteln. föredrsgits, tillkännagaf talmannar att Anders Eriksson från Elfsborgs län, hvilken väck motion om vissa särskilta anslags sammanförande uzder konungens anslagssumma, och som reserverat sig emot: statsutskottets utlåtande, af illamående vore förhindrad att deltaga i ståndets öfverläggning för dager. Vid -principbetänkandet gjordes åtskilligs anmärkningar, synnerligen med afseende derpå, at åtskilliga motioner, som hade afseende på de i de:ta betänkande afhandlade frågor, icke blifvit al utskottet vidrörda, men till fist biföll man dock statsutskottets förslag. I fråga om första hufvudtiteln förfäktade Menge! den åsigt, som Anders Eriksson uttalat om vissa sär skilta anslags sammanförande under konungens hofbållningssumma, men opinionen inom ståndet var öfvervägande för dessa anslags uppförande under särskilta rubriker. Det årliga anslaget till prins Oscar var likväl der fråga, som mest tilldrog sig uppmärksamheten. Blanc de många talare, som yttrade sig öfver denna punkt. var ingen enda, som taladeför de föreslagna 106.000 rår. De flesta af statsutskottets. närvarande ledamöter förklarade sig vid slutliga omröstningen i utskottet hafva. voterat för. 70;,000 rdr, och anmärkte, at blott en af bondeståndets utskottsledamöter måhänd: tillhört majoriteten. Meningarne delade sig nu mellar beviljandet:af 70;000 rdr och afslag, dervid de flest: af den senare meningens förfäktare förklarade. sig hafva velat, såsom ett uttryck af folkets tillgifvenhet för konungahuset och prins Oscar, åt honom an: slå en viss summa: för en gång såsom bröllopsgåfva Förnämsta representanten för. afslagsmeningen va: Ödman, som i; ett utförligt, ganska märkligt anfö rande utvecklade skälen för afslag, och fick med si; en ganska stor del af ståndet. Vid omröstning mel Jan beviljandet af 70,000 rdr och afslag segrade de som voro för 70,000 rdr, med 55 röster emot 41.