Aftonbladet – 23 mars 1857, sida 3

gtvis följer en avnah grund till delningen af. de pohtiska skyldigheterna, dit bidragen till.de gemenamma utgifterna böra. Diskussionen öppnades af br Falhem, som blott ville bifalla ett anslag af 70,000 rår. Hr Wahlström biföll äfven deona summa. Hr Henschen beropade sin reservation, Hr Gahn bifölk deremot det af Kongl. Maj:t bi 2ärda anslag, enär de förtgående talarne ej anfört skäl till summeans nedsättande. Hr Bodell ansåg att konungens rådgifvare misstagit ig, då de ansett landets tiilstånd Såsom blomstrande. Till helt annat resultat komme man, om man besinade att en stor del af svenska jorden är skuldsat os uilädningen, att planer till ytterligare utlindsk skuldsättning vore å bang och att städernas borger skop vore gripeti af. misströstan, i anledning af försdaget att nedsätta tulltaxorna. Tal, hade ej mod att zenom beviljande af stora adslag söka dölja för utändningen, att vi äro en fauig valon. Att bevilj: tt stort edslag skulle måhäbda också: minska svenska folkets välvilja för den älskade fursten, Der summa som skuile beviljas borde derföre Jämpas så,j att den rsivdre vore atv betrakta såsom ett anslag it en furste än såsm en gåfva åt en shedersborgare På dessa grunder biföll tal: den föreslagna mindre summan. j 4 Hr Muren biföll hvad Kovgl. Maj:t begärt. Hr Siolpe aöföråe huru svårt det vore att afgöral hvad som kunde anses såsom tilräckligt för en per-) son i H. K. H:s samhällsställning samt aåg bäst att på en gång bevilja hvad Konogl. Maj:t äskat. ; Hr Brink biföll äfven Hvad Kongl Maj:t begärt,!. men ogillade fördelningsgrunden; Hr Lallerstedt faun iörevsrände fråga icke böra betråktas ur nier än två synpunkter, den ena ekonomisk,. den andra politisk. Hvad den förrå angår, hade man blott att afgöra huruvida de omständighe:er, som unses. böra förableda tillökning. i embetsmännens Jöner, äfven sinverksde på kostnaderna för! konungshusets boihälsing. Om så vore, och detta! zunde väl iögen bestridåj sämt den tilökning, som olifrit. begärd. på första hufvudtiteln, ;jemförelsevisij fore mindre. än de.tkade anslag, som till, bögre 1ö-1 aer ät embetsmävneno bl fvit ifrågasatte, och för del hofvudtitlar; sobr-huvvit granskas; äfven till stor: del: ef. starsutskottet tillstyrkte, kunde ur ekonomisk synpunkt ingenting emot det begärda ansaget iör prins! Oscar vara att erinra. Man har visserligenförklarat, att frågån icke hade : någon politisk betydelse,; men detta vore sotvifvelakt gt, och dervid borde mani företrädesvis fästa. sig.: En af reservanterra, hr Björck, som yrkat anslagets. nedsätiande till-70,000 rår, hade! yttrat, att om Koogl. Maj:ts framställniog blefve-bi-l fallen eller icke, bädaldt icke stode i sammanhang; med ständernäs uppfättning af der yttre politiken. Ur hr Björcks reservatioo framlyste dock tydligen, att han sett frågan ur politisk synpunkt, och detta! vore, efter tälsrers förmenande, förhållandet med alla dem, som röstade smot det begärda anslaget och! gjort sig full reda för Hvad detta ifnebure. Tul. sökte framhå!la. den motsägelse, hvartill hr Björck i sin reservation sålunda gjort! sig skyldig, och sysselsaite sig. särskilt med den hänsyftning den inne håller derom, att novembertfaktaten icke skulle in oehålla några verkliga garantier för Sverge och Norge. Tal. var åf en motsatt mening, och fann traktaten! ivhefatta de garantier, som-skäligen kunnat begäras, och hemstäfde omicke de begge folken kunde trygga. sig vid de två mäktigaste nationernas! bögtidliga för-. säkran, att de ej skota tillåta; att det eva eller andrå landets område förminskas. Så vida man icke ville att Frankrike och Evglavd ständigt skulle Kålia ett par hundra tusen min icom Skandinaviens gränsor; fann tal.singa kraftigare garsntier möjliga, ehuru, sal. väl visste, att novembertrsktaten kunde, likasom alla dylika trakter, blifva unsterkastsd inflytelsen af växlande. politiska förhållanden. Emellertid, och då, i samma mån vår. kabineit brutit med Ryssland, ett ufligare intresse för Skandinavien öfver hela det öfriga Ewopa gjort sig gälande, skulle det vara i hö; grad! osetänkeamt ord rikets ständer iogåfve utlän:-et den föreställning, att de icke gillade den förändring, som egt 1um i de förenade r:kenas utländska poltik, och deita skulle ofelbart inträfta, om Oppositicserna emot den begärda tillökningen i. cwvillistan skulle lyckas. Man kunde syda sin mening bäst msn. ehagade; den : politiska uppfattningen låge dock! utsnför den svenska riksdagen; den beroddåe icke aj rorgareståndet. Det besiut, som komme sti tattas,)u skuile i den politiska sverlden bedönad efter ävdrs grunder än de nu föregifna. Det tjenade till irgening att förkläda sina tankar och behöfdes icke helter. Må hvar och en af o:s,, yttrade tal., bär oförsäldt yttra sid mening i denza, liksom hvarje anar fråga på delta rum, icom! dessa. väggar skall miss. uöjet låta höra sig, här är oppositionen berätigad., Tal. töretsådde statsutskorter att ickel hafva ytrai sig angående den aviagoa gunden för fördeluingen mellan de begge rikena, af deras bidrag till gemen samma utgifter: Allmänna meningen haåe länge no; yrkat en reg evivg af unionsförhållandena, och då et försök fermed nu sket; änstode det icke rikets stän. der att skjuta frågan ifrån sig. Att för berörde för! delning lags tillygmad folkmängden, gilade tall och med tillämpniog deraf, beviljade han bifall till det äskade ansiaget, 106:000rår, för prins Oscars hoffålnirgd H Hr Palander hade-den erfarenbet, att landets ekol aomiska ställning: vore god, hyatföre! han biföll det sskade anslaget. Att missnöje blantl städernas bor: gerskåp-skulle. finnes, på sävt en. föregående tulard anfört, var något för tal. fullgömligt pbekant. ; Föri delvingsgrunden meliausvSverge och Norge gilladets1) Svergv, såsom folkrikare, borde naturligt: is bidraga mera än Norge. . Det låge något så vackert, tyckte talaren, i den tanken att byar öch en af Sserges tre millioner. invänale lemnade en la Skärf till det ifrågavarande, anslaget. fal i Hr Wedberg biföll det af Kongl Maj:t äsk-de ani slaget. ; Hrr Billström cch Hesse!gren förordade den af red servanterne föreslägna summa: i He, Rooth biföll byad: Kbbg!. Maj:t föreslagit;.and förande såsom skäl, att den svenska representatioven ;) borde stå efter den norska Vfrikostighet. I Hr Ekholm aöfåg) atti då svbritbeter mött ino tiskottet att erbälla ett anslag ar 18,000. rån åt Sveri ses högste embetsman, så borde 4 gånger dettabel opp vara tillräckligt för en svensk prins helst mä uskade, att denne ej måtte föra särskilt Lof. med hy åtföljande Prakt och lydksökare. Tal. ville proj estera emot den uppfattuing af anslagets nedsät ande, att deri skulle innefattas ett ogillande sf rei seringens utlägdska poliuikt Tal biföll ifrågavarande nibäre anslag: I) 3 Ya i Hr Björck sökte visa, att ban isin reservation icke örbisett frågans allmänra politiska sids, ehuru han an: eit, catt den tilifälliga politiskåställdiofen icke borde saken inbiendas; men då en annån talare, lika med wad inom utskottet ske:t, vidrört denna fråga på tt sätt, som kräfde svar, måste talaren derefter ogå sig. Ssdan taldren närmare utvecklat hvad 1805 motion rörande frågans ekohomiska och allmänt piitiska sidor innefattade ock blend anuat erinrat, tt den jemförelse, söm skettimellan det ifrågavsande anslaget. och den ällmänna löneförhöjnivgen, öre så mycket mera: olämplig; som löneförhöjvisgen mu häfvudsikligea bade til: föremsr att bereda godtsörelse för hvad embhbetsr ännen redan uppöffrat unler två förflutna dyra är, samt hänvisat derpå, att inslaget, beräknadt efter den närvarande tidens prier och derjem-e afscdt för. ålla framtida erentuaiteter, oferbart vore för högt, framhölls, att ständer: sa icke kunde uttala sia mening om den ställning in kunglig prios i samHället! bordg intaga, annorundaän -pås de föreslagna säjten,-att antivgen slaget sammanfördes med det för. K. M:;ta hofbållning, eller ock besiämides till en måttlig suroma; ch somsdet förra sättet ef. ståndet. blifvit ogilladt, roppades. talaren -bifall till det undra. I frågacnnm L t a