Aftonbladet – 23 mars 1857, sida 3

ga rum i afseende på hans höga familj syntes tal. hafva varit grundlagsstif arens mening. Ur svenske statsrättens synpunkt är nationen ej förpliktad att ylla andra behof än-statens, till hvilka obestridligen! äfven hörer ett ändamålsenligt anslag för den egerande konungen :och hans familj. Men sistnämie anslag synes vara af den natur, att en i alla möjiga specialiteter såväl i afseende på personer, som saker ingående pröfning blefve föga lämplig, enär man härigenom emellan den kongl. familjefadern och medlemmarne af hans familj uppdroge gränsskilnaler, hvs.lka näppeligen kunde ur konstitutionell synvunkt försväras. Såsom undantag från derna regel sunde, af flera skäl förhållandet till tronföljaren och dennes äfvensom regentens enka få gäla, men länre torde ej undantagen böra sträckas. Regenthusets m-dlemmar vore för öfrigt endast såsom såd-aa föremål för nationens omsorger, hvilka sålunda j omedelbart, utan ensast medelst konunget borde somma dem till godo. Det häraf gifna beroende rore fullkomligt grundlagligt, och borde sålunda ej! sunna anses tryckande, då det för öfrigt icke vore en familj, som regerade, utan en person, och föremålet för denna persons styrelsemakt väl i främs:e rummet borde vara hans eget hus. Statsutskottet: skäl för afstyrkande kunde tal. ej finna öfveriygande. Det låge, i sakens natur, att anslag måsie va-i ra föränderliga likasom de beHof, Hvilka påkallat dei, och i Händelse konungen till följd af någor! timad förirdrivg funne behofven för sin hofhållning minskade, :å torde han?ej underlåta ätt i sin hvari redje år återkommande proposition taga ett sådan: förhållande: iberäkning. q Hvad som i 109, års konstitution syntes tal. det! bästa, det i egentlig mening konstituerande, vore att! den bibehållit författningens urgamla elementer, ej en, oblandad demokrati i förening med en kraftfull och dock lagbänden konungamakt, utan egentlig tillsättning af korporatift verkande aristokratiska! inflytetser: — Då man nu syntes vara i begrepp at: vilja inträda på ett nytt systems bana, borde representationen bibehålla det goda gamla, genom att för framtiden söka från vårt fädernesland afleda följderna af en aristokrati, måhända vådligare än bvarje annan -fursteinflytändets.. Arffurstarne behöfva ej några lysande hof för att bereda sig till det höga kall, som möjligen väntar dem; eller för att kunna vara en föresyn för andra medborgare: och det vore ej skäl att försätta dem -i en alltför exeeptione:l ställning till nationen eller i en alltför mycket oberoende till deras konung och herre; — Talaren för-. klarade sig ej vilja ingå i någon pröfnivg af summor, helst derom ej handlades i den nu föredragna. punkten, hvarå han yrkade afslag. (Forts.) Presteståndet. Statsregleringen. Andraoch tredje hufvudtitlarne. Statsutskottets utlåtande n:r 42, som omfattar anetlagen för justitiedepartementet, föredrogs punktvis. Mot första punkten, som föreslår höjande af justitiestatsministerns lön med 50 4, eller från 12,600. till 18000: rdr rmt, uppträdde-doktor Sandberg; sony ansåg en tillökning af.5095 för justitiestatsministern! vara olämplig, i synnerhet som tillgångarne ej tilläto att iakttaga samma proportion vid löneförhöjningarne i allmänhet. Tal förordade den princip, enligt Kvilken proportionen för tillökniogarne bör vara störst vid de lågsta lönerna och i förhållande till Iönernas högre belopp minskas. Tal. föreslog derföre nedsättning af det utaf utskottet förordade anslaget till 15,000-rår rmt, utgörande en förhöjning af 25 96. För den af utskottet föreslagna summan talade deremot biskop Thomander, som erinrade att det ifrågavarande embetet borde vara åtminstone så lönadt, att äfven personer, som saknade enskilt förmögenhet, kunde emottaga detsamma... Dessutom vore välskäligt att den förste statsministern egdenågot större inkomster än den förnämste kyrkoberdeni Göteborg, hvars lön såsom tal. förut baft tillfälle att visa, ehuru närmande sig ett belopp, motsvarande det man rn föreslagit, likväl varit sådan, att enskilt förmögeche af innehafvaren måst anlitas. Man borde så mycke mindre bysa några betänkligheter, som tal. försäkrade; att statens tillgångar vore! fullt tillräckliga att Lestrida ej mindre de begärda anslagen på alla bufvud titlarne, än äfven amorteriog å de möjligen blifvarde jernvägslånen. — För bifall talade dessutom professorerne Carlson och Lindgren, prosten Almqvist och hofpred. Wensjoe; och blef vid framstäld propositior db fall äfven stiåndets beslut. 2:dra runkten om lövereglering för justitiestatsexpeditionen bifölls med undsntag af mom. b, som tll 2000 rdr rmt nedsättersden af. K. M:tiör registratorn ivom: depna expedition föreslagna lön, 3000 rår samma mynt, på grund deraf att utsköttet ansett denna tjenstemsa: ega mindre göromål än hans vederlikar ibom de öiriga depårtementen. Detta mom. blef i följd af hr Thomanders och Carlsons framställningar om behofve: af närmare utredning sf saken återremitteradt. Biskop Annerstedt yrkade återremiss äfven i fråge om utskottets: förändring i K. M:ts proposition rörande kaoslistoch ke pistlönerna inom de under ju. stitiedepartörmentet hörande kansliexpeditionerna. Den bärom af talmanneh frafnstölda proposition afslogs dock gånom votering med 13 röster mot 20. 3:o anslåget för högsta demstoleb Dfölls. 74:0 anslaget för jusiisiekanslersexpeditionen bifölls utom mom. a och b angående lönen för sekret rare: och! registratorn, hvilka mom. åerremilterades i skinma syfiniog tom mom. b under 2:0, 3: E 5:0: Anslaget för justitierevisionsexpeditionen, bifölls, 6:0:; Anslaget för bofrätterna, bifölls, utom i fråga om presidentlönerns, om bvilka ståndet beslöt att de-skulle, enligt K. M:ts proposition, utgå med: 9000 rdr rit. Sedan: diskussionen öfver denna puskt blifvit förkla rad slutad, anmälde riksarkivarien. Nordström till pro tokollet, att han varit sinvad förorda hofråttsrådsIönernas höjande till 6000 rår rmt.; I öfrigt fästades vid ståndets bif.Il till denna punkt de inskränkningar, som kunde följa af ståndets beslut om de i utlåtandet n:r 41 framställda grunderna för löneförs höjninger. 7:o. Hvari anmöäles, att framställning om löneförhöjning för krigshofrätten blifvit uppskjutea i zfvaktanpå utgången af det väckta förslzget om in: drzgnivg af. nämde embetsverk, godkändes. 8:0. Mom. 1, -om ökande med 195,000 rår rit al förslagsanslaget till fångars vård och underhåll, god! kändes. Mom: 2, om hemställan hos K: M:t att detid anslag ej må till nybyggnadsarbeten användas, å:er: remitterades. De öfriga punkterna af detta utlåtande godkändes, Tredje bufvudtiteln, bvars anslag utgöra föremå: let för statsutskottets utlåtande n:r 43, företogs härefter till bebandling. Doktor Sandberg framstälde mot den -för utrikesministern föreslagna: tillökning med 7500 rår till 24000 rdr rmt samma anmärkniög, som rörande ansleget till justitiestatsministern, eller att tillökningen borde nedsättas till 25 procent. Talaren trodde nemligen ej att Sverges ära skull lida, om inom Sverges hufvudstad svenska utrikesministern ej utvecklade samma lyx som hans likar i Paris, London 0. 8 v. Dessutom anmärkte talaren, att man i förrlaget icke åtskilt taffelpenningar och lön; hvilket vore afsvigt vid fråga om-beräkningen af pension. Utskottets: för: slag försvarades: af biskop Tkomander, som ansåg det i politiskt hänseende ej vara nyttigt att för lågt aflöna en embetsman, som är skyldig att representera sitt land under ett kostsamt umgänge mid utländski diplomater. Sant vore, att man ej borde uppmuniurd till lyx; men en diplomat kunde ej lefva, såsom annal småfolk, i all vänlighet och beskedlighet under ett halmtak på landet; fastmer om en minister. hos en utländsk makt förde för ringa stat, vore deita efier talarens förmenande skäl nog för hans återkallande; ty fo:k bållss vid godt lynne med mut oeh dryck, och det är nu en gång så, ait diplomatiska ärenden gå ej derförutan. För en stormskt kunde det gå för sig att sätta sig öfver htäfdvuocna seder i detta afner Tr 0 IA IA) gg hn PN Må og sr pe NR rt BR MN nn ÅR KR nt Tina usd JR pm