Aftonbladet – 20 mars 1857, sida 2

utskettets utgiftsafdelaing, likväl förkastats af utskottets plenum. Vi ha redan redogjort för de. skäl, som afdelningen vid sitt tillstyrkande af de i detta hänseende både på riddarbuset och i bosdeståndet väckta motionerma hade till stöd derför anfört (se Aftonbladet m:r 59): Vierinra, huru afdelningen dervid ådagalagt angelägenheten, att prinsar af det kungliga huset ställas i beroende af regenten, oeh påmint om vådan deraf, att i motsatt fall furstliga personer af olika politiska eller sociala ärigter med dem regerande kunde, med glömska af sina plikter mot denne, företaga sig att öppet eller hemligt motarbeta hans planer och åtgärder. Afdelningen ansåg det derföre vara med grundlagens anda och mening öfversnsstämmande, att de medel, som anslås, ställas till konungena disposition, och att underhållet genom honom kommer de furstliga personerna till godos. Dessa skäl hafva väl blifvit af statsutskottets pluralitet underkände, men icke ens ett försök gjordt till deras vederläggning. Utskottet har ansett det göra tillfyliest att deremot endast anföra en omständighet, nemligen att, om genom någon förändring inom den kongl. familjen anslägsbehofvet förminskas, sådant, dersst de gärskilta apanageanslagen sammanslås med konungens hofhållningssumma, icke skulle föranleda till någon jemkning af konungens civillista, utan denna ändock förblifva oförändrad. Ett sådant förhållande, ullägger utszottet, skan icke anses förenligt ned en skyldig omtanka och sparsamhet i aushållningen med statens medel,. Bibehållandet af den nuvarande uppställningsformen skulle deremot medföra den fördelen, att, när det bebof, hvarför anslaget är afsedt, försvinaer, gjelfva anslaget i och med detsamma apphör, hvarföre utskottet hyser den mening, ait äfven de anslagsbelopp, som för medlemmar af den kongl. familjen beviljas, böra såsom hittills särskilt anvisas och ställas till de höga personernas egen disposition. Läsaren finner häraf, att det endast lärer varit en skyldig omtanka och sparsamhet vid aushållningen med statens medel(!), som motiverst statsutskottets afstyrkande. -Giltigheten eller verkligheten af detta hinder tyckes likväl här på goda skäl kunna bestridas. Sant ir visserligen, att i åtskilliga andra länder civillistan fastställes oförämderligt för konungens hela regeringstid. Sverges grundlag bestämmer likväl ingenting i detta hänseende; och om än den nu regerands konungens hofhållningssumma icke blifvit ökad, så var detta åtminstone icke förhållandet med hans närmaste företrädarss. Vi erinra i detta hänseande, huru dels vid 1815 års riksdag rikets ständer åt dåvarande kronprinsen, sedermera Karl XIV Johan och dess arfvingar efter 1810 års successionsordning, anordnade ett allt sedan från riksgäldskontoret fortfarande utgående anslag af 200,000 rdr bko årligen, dels vid 1823 års riksdag dåvarande konungens hofhållsingssumma af rikets ständer ökades med 100,000 rdr bzo eller från 320,000 till 420,000 rdr årligen. Att dessutom icke heller regeringen sjelf anser civillistan oföränderlig, lärer i öfrigt bevisas deraf att äfven denna, med undantag för let nyssnämde anslaget från riksgäldskontoret, hvilket obestridligen är oföränderligt och förmodligen just derföre icke uppfages i budgeten — i utgiftsbudgeten vid hvarje riksdag uuderställes rikets ständers pröfning, i likhet med anslagssummor å öfriga fufvudtitlar. Af dessa skäl kunna vi således icke utur någon synpunkt gå in på den af statsutskottet för tillfället antagna sats, att anslaget för konungens hofhållning blifvit beviljadt en gång för alla och följaktligen icke skulle kunna lagligen hvarken höjas eller nedsättas. Också vore detta lika orimligt i förra fallet, om det genom förändrade tidsförhållanden befunnes otillräckligt för konungahusets behof, som i det senare, om anslagets i anseende till uppenbarligen minskade behof, befunnes högre än som vederborde. Att det senare skulle inträffa, om civillistan ökades i anseende till ökade utgifter för medlemmars af konungahusets apanagerande ur konungens handkassa, men dessa furstliga personer sedermera med döden afginge eller eljest upphörde att njuta bidrag från civillistan synes oss vara alldeles klart, och vi äro för sådant fall förvissade, enligt hvad vi äfven förut yttrat, att regeringen sjelfmant skulle föreslå en sådan minskning, likasom vi förmoda att, om den principen antoges, att civillistan skulle besörja utgifterna för hela konungahusets hofhällning, med undantag blott för tronföljaren och enkedrottningen, regeringen icke skalle tveka att föreglå lämpliga förhöjningar under denna rubrik, lika litet som hon tillförene och vid inAevarande riksdag tvekat att, om än under en annan rtubrik, föreslå ökade särskilta anslag till både prinsar oah prinsessor. Statsutskottet får således ursäkta, om man anser föregifvandet att utskottet af sparsamhet och hushållsanda-afstyrkt det väckta förslaget om civillistans tillökning, i stället för att särskilt uppföra det åt prins Oscar begärda anslaget, innefatta ett allför genomskinligt skrymteri, fear Arnott, Alindrite ronda