Article Image
deraf försports såsom följd. Emot detta be. fänkande ha icke mindre än 20 feserva tioner blifvit afgifm. Fullständigast upptager br Lallerstedts reservation de åtgärder som skulle vara för ändamålet örskliga, öfverensstämmelse med hvad under den offentliga diskussionen om desna sak blifvit påpekadt, nemligsn: att genom folkskrifter utbredes större kännedom om fornlemningarnea batydelse och vigten af deras bevarande; att en särskil anvisning till en sådan kännedom författas och påbjudes till bruk i folkskolorna; att äfven i andra skolor, men företrädesvis i folkskolelärareseminarier, landtbruksinstitut och rättareskolor, meddelas undervisning i ämnet; att, sedan ännu qvarvarande fornlemningar blifvit ånyo undersökte och förteckningar upprättade å dem, som icke böra få förstöras, dessa förteckningar för de socknar, der sådana fornlemningar finnas. anslås : — , ova 2 vapenhuset ouvr soekenstugan samt en sång om året i kyrkan uppläsas, med erioran om den ansvarspåföljd, som åverkan å dem medför; att vid märkligare ruiner efter borgar, kyrkor eller kloster sättas särskilta vaktare, hvilket kan ske med ganska ringa kostnad, då dertill kan användas någon i granskapet boende soldat eller annan pålitlig person; att andra fornlemningar, såsom runstenar, ättehögar, domareringar, al mera framstående beskaffenhet, på statens bekostnad omgifvas med inhägnad och ställas under fridlysning; samt att, då riksantiqvariens tid är af andra vigtiga embetsgöromål upptagen, för den närmare befattningen med fornlemningarne tillsättes en konservator, som under resor i landsorterna tillser att åt dem egnas behörig vård. I öfrigt skulle det vara önskvärdt, om det föreskrefves att, när vid landtmäteriskiften förekomma fornlemningar af den vigt, att de böra bibebållas, den plats, der de stå, skall från skifte undantagas och såsom samfäld tillhörighet anses, hvartill tillräckligt skäl finnes i den i svenska lagstiftningen från äldre tider uttryckta grundsats, att den enskilte icke eger förfoga öfver fornlemningar, utan att de tillhöra det allmänna; och angeläget är, att vid de nu förestående jernvägsarbetena förbjudes, det fornlemningar endast i högsta nödfall få rubbas.

20 mars 1857, sida 3

Thumbnail