Aftonbladet – 13 mars 1857, sida 3

ställe, hvarifrån jag kom. Då beslöt jag, emedan gräset här var tämligen godt, stt qvarlemna oxar och vagnar, samt åter göra en fotexkursion. Jag lemnade Willem vid vagnarne och begaf mig med Koos till konung Raudequan, som bodde nära Moritilis källor, och kom dit efter sex dagars marsch; men äfven der kunde jag ej erhålla närmare underrättelse om noshörningarne. Jag hyrde af honom tio man att vara mig följaktiga, och vi togo riktningen till Musifioden (rätt i norr mellan Sujapana och Moritilibergen), genomgingo densamma, och begåfvo oss till Umslabezifloden. Under vägen aflägsnade jag mig under villebråds förföljande, och föriorade mitt folk, hvars ungefärliga riktning jag följde. Ankommen till Umslabezi, sköt och skriade jag, men erhöll ej något svar, och nödgades äter taga nattqvarter helt allena. Jag beredde mitt nattläger just på flodbrädden nära ett snår, och hade till sällskap trupper af perlhöns och apor, som sofvo iträden öfver min eld. Om natten hördes krokodiler släpa sig å sanden samt plaska i vattnet. Tidigt följande morgon begaf jag mig upp på en höjd, afsköt der ett skott, samt hade den glädjen att kort derefter höra Koos besvara mig. Vi träffades, och jag erhöll den underrättelsen, att nio af Raudequans folk rymt om natten. Jag hade nu ej mer än fyra svarta med mig, hvilka allena måste bära tunga bördor. Vi fortsatte likväl vägen ännu ett RN dagar längs Umslabezi och ankommo till epenula. Här fäldes den 14 September en ansenlig elefant, ungefär en timmas väg från floden, och ehuru jag hade ringa arbetsfolk, beslöt jag likväl att skelettera densamma. Till den ändan lägrade vi oss bland de törniga acacierna, tätt invid liket, och uppförde der en löfhydda, hvars tak jag betäckte med ele