Aftonbladet – 13 mars 1857, sida 3

och positions-artilleri m. m. Det har också utgjort krigsstyrelsens oaflåtliga omtanke att, i mån af våra tillgångar och så långt rikets ständers benägenhet kunnat anlitas, söka anskaffa den för vår armå erforderliga materiel. Med de anslag, som under senaste år börjat af rikets ständer beviljas, är redan mycket undangjordt. Vårt närvarande artilleri har ett emot armåns styrka lika motsvarande antal kaooner, soma de flesta utländska artillerier. Nya trossvagnar äro tillverka:e; till och med för det omnämda behofvet af hästar har man i möjligaste mån dra git försorg. Det förslag hrgrefven framstält, att extra roteringsskyldige borde i krig till och med tillhanda hålla nästar i stället för karlar, är längesedan at krigsstyrelsen icke blott uppgjordt, utan redan utfördt; också finnas till detta ändamål 2254 hästar att tillgå när krig utbryter, utan att någon särskild vedergällning under fred, såsom hr grefven föreslasit, dertill behöfver utgå. Likaså äro kontrakter om hästhållning för artilleriet med jordegare långt före detta afslutade. Med mindre klanderbegär hade hr grefven säkerligen icke framkommit med anmärkningar, som äro så litet grundade eller så lätta att skaffa sig upplysning om. (Efter att i förbigående ha vidrört frågan om hufvudstadens befästande fortfar talaren:) Alldeles oväntadt för mig och säkerligen för många var att höra, det neutralitetsförklaringen — en förberedelsee till Novembertraktaten och af rikets stänir sjelfve hyllad — äfvensom omsorgerna för Gotlends försvar m. m. innan någon vesteuropeisk flotta visat sig i Östersjön och medan den af en sådan flotta lottades, skulle antyda en anslutning till Östern. Jag anser mig dock här icke behöfva deröfver ingå i svaromål. Jag kan slutligen icke finna annat, än att jag verkligen framlagt hvad som kan kallas en plan för vår: försvar, och detta så utförligt, som man gerna kan meddela en sådan. Jag bar yttrat mig både vid lenna och föregående riksdag om vårt passiva försvar eller fästningarne, såsom nyss är nämdt, samt genomgått allt hvad som enligt min åsigt tillhörer iet aktiva, eller armens personal, dess beklädnad och sjukvård, fältbryggeutredning, vapenöfningar, fältläkarekår, gevär, pistoler, sablar, faschinknifvar — ja, vill och med tändholdsväskor och slarkrutshufvar. 0. 8. v. Jag har, under sina olika rubriker, framstält icke allenast hurudan vår ställning för närvarande är i alla dessa afseenden, utan äfven hvad efter min åsigt ännu tarfvas, för att fylla behofvei eller åstadkomma förbättringar. Man har i sanning skäl att förvånas, om någon, som haft tillfälle att göra sig bekant med alla förenämde, af krigsstyrelsen upprättade och öppet framlagda planer, och som kan hafva tagit kännedom om de utrustningsoch mobiliserings m. fl. planer, hvilka icke kunnatoffentliggöras för en större allmänhet, det oaktadt tillvisar samma styrelse att icke hafva fästat tillbörligt afseende på ett organisationsförslag, som, eghuru vid flere riksdagar till rikets ständer afgifvet, likväl af både dem sjelfve, de pröfvande utskotten och de sakkunnigaste män inom yrket blifvit förnyade gånger förkastadt, och hvars återupprifvande således icke borde hafva särdeles stora utsigter att vinna afseende eller uppmärksamhet. Hr grefven måtte förmodhgen mena, att departementschefen nödvändigt skall gå in på dessa förslag och organisationsplaner, som jag ser i grefvens anförande åberopade; men det torde vara väl mycket begärdt, rtt jag skulle mot Sfvertygelse tillstyrka hvad hvarken konuog eller ständer eller mina företrädare ansett lämpligt, och det jag sjelf för min del icke anser nyttigt. När jag då, efter bästa förstånd, uppgifver hurudan sakernas ställning är, hvad som fattas, hvad som bör göras och förbättras, anser jag mig icke hafva gjort mig förtjent af de itererade beskyllningar, att alla Sverges försvarsanstalter blifvit, med undantag af de skade löneförhöjningarne, tämligen lösligt behandlade. Jag säger ännu en gång, att jag rår icke för, att tiderna varit sådane, att jag tvingats egna den största uppmärksamhet åt dessa löneanslag, i synnerhet som de tillsammans gå på millioner. Det är visserligen flere anmärkningar eller uttryck i hr grefvens anförande, som jag skulle önska besvara, men då jag redan alltför länge upptagit ridderskapet och adelns tid, så får jag sluta med den anhålIan, att detta mitt anförande måtte få åtfölja remissen till statsutskottet, dit jag förmodar att hr grefvens yttrande kommer att afgå. SL