Aftonbladet – 9 mars 1857, sida 2

lsammandrog sig smärtsamt, då han tänkte på buru föga bopp det var för någon att kunna I verka något till de armes bästa, som stodo l under det obegränsade väldet af ex man, sådan som Tom Gordon. De fruktansvärda orden i hans faders yttrande angående husbondens makt öfver slafven bade aldrig tyckts honom fruktansvärdare än nu då han skulla se denna oinskränkta makt öfvergå i en mans händer, som ej erkände någon annan lag än sina egna låga passioner. Han srinrade sig också hvad Nina berättat bosoma om det särskilta agg, som länge grott mellan Tom och Harry, och hans mod var nära att svika honom då ban erinrade sig att sjelfva det steg Nina i sitt ädelmod tagit, för att frälsa Lisette från Toms förföljelser, blott varit ett medel att utan hopp om räddnisg bringa henne i hans våld. Under dessa omständigheter kunde han ej undgå att beundra detlugn och den fasthet, hvarmed Harry ailtjemt fortsatta sina åligganden, besökande och vårdande de sjuka, och görande sitt bästa för att hindra dem att försjunka i denna paniska förskräckelse, som så lätt leder till ett återfall af sjukdomen. Erinrande sig att Nina yttrat något om ett slags kontrakt, hvarigenom Harrys frihet var försäkrad i bändelse af hennes död, beslöt han att tala med homom härom. Då de en dag sutto tillsammans i biblioteket, genomssende några papper, sade Clayton till honom: Harry, fins det något slags kontrakt eller skriftlig öfverenskommelse med förmyndarne för egendomen, hvarigenom er fribet skulle betryggas i händelse af ar matmors död ? Jan, svarade Harry, det fiss ett dylikt kontrakt. Jag skulle blifva fri efter erläggandet af en viss summa, hvilken redan är inbetald, så när som på femhundra dollars. Jag vill förskjuta er denna summe, sade