Aftonbladet – 7 mars 1857, sida 3

ren Jåtit åt sig inreda ett med dubbelt sidentyg tapetseradt rum, dit ban tog sin tillflykt så fort han Körde åskan mullra, var det än på aldrig så långt afstånd. Medan åskan gick, ålåg det en af betjeningen att slå trumma tätt invid öronen på sin herre med en kraft, som kunde komma sjelfva åskan att blekna af förargelse. Ivgenting i verlden hade kunnat förmå hr de la Reynieis att lemna sin underjordiska tölflyktsort förr än på himmelen åter rådde det djupaste Jugn. Hans kärlek till oljeförg oeh hans fruktan för åskan förskaffade honom af bans vänner många ironiska skänker. En gång skickade man honom på hans födelsedag ett fat olja och en trumma, Han harmades icke det minsta öfver detta skämt. La Reyniereska hotellet, tillåt mig sluta med denna detalj, var den präktiga byggnad, som man än i dag ser i hörnet af la rue des Champs Elysåes och Ia place Louis XV: Det innehades under restaurationen af ryska ambassaden, derpå af oOttomaniska ambassaden, sedermera af hertigen af Wellington, som på vår bskostnad bebodde detssmma i nära tre år. För närvarande har cerole imperial der sin lokal. Efter dessa detaljer om originalets familj, vill jag, med er tillåtelse, i ett nästa bref återkomma till originalet sjelft. 4A. H.