Aftonbladet – 28 februari 1857, sida 2

Fiff sprang in för att ropa Fanny, och tog ut ett nya testamerte, som han med mycket öfvertalande lyckats förmå Cripps att hemföra vid sitt sista besök; och medan Fanny matt vid hennes fötter, lekande med några blommor, vände Nina blad efter blad, och grubblade på hvar hon skulle börja. Då hon såg Tiffs allvarliga och ifriga uppmärksamhet, slog samvetet henne vid tanken att denna bok, som i hans ögon hade ett så högt värde, var för henne nästan okänd. 4 Hvad skall jag läsa för er, onkel Tiff? Hvad vill ni helst höra? Jag ville finna genaste vägen att lära mig hur jag ska få de här välsignade. barnen till himlen, svarade Tiff. Den här verlden är nog ogement bra, så länge som den räcker; men ser ni, den båller inte ut fill evig tid, ty allting förgås ju ändå, Nina teg ett ögonblick, försänkt i tankar. Denna alla frågors fråga — så allvarligt stäld till henne! Den enfaldiga barnsliga gamla själen väntande så tillitsfullt på hennes svar I — Slutligen sade hon med ett allvar, helt ovanligt bos henne: Tiff, det bästa jag kan göra är att läsa för er om vår frälsare. Han kom ned till till oss här på jorden, för att visa oss vägen till himlen. Och jag skall så småningom läsa för er allt hvad som står att läsa om honom, och allt hvad han sade och gjorde, och då skall ni kanske sjelf bäst finna vägen. Och kanske jag ockp, tillade hon med en sakta suck. I det hon talade, skakades de rika klasarne af en pråirierog, som slingrat sig upp iträdet, under hvilket hon gatt, af en plötslig vindfläkt, och en hel skur af skära törnrosblad föll ned. omkring henne. Jan, sade hon vid sig sjelf, i det hon blåste bort blombladen från boken,gom hon höll