Aftonbladet – 11 december 1856, sida 6

varaktigheten af en fred, som möjligen hänger på den sköra tråden af en menniskas lif eller hvilar på det bräckliga stödet af f-ämmande monarkers intressen. Vi måste erkänna såsom en möjlighet, om icke en sannolikhet, att krigets låga, måhända i en spar framtid, ånyo kan flamma vid våra knutar, och att vi bafra föga hopp att då blifva af den ovidrörda. Sannolikare synes det tvärtom, att vi måste uppträda bland de handlande aktörerna i nästa större blodiga drama, som kommer att uppföras på Europas mark. Vi hafva till ett sådant sorsegsnde flera speciella anledningar, hvilka kunna klassificeras i två stora hufvudgrupper: de, Bom innefattas i nödvändigheten att uppträda till försvar emot kränkningar af vår egen eller vårt brödrafolks sjelfetSndighet, samt de, som hänföras till plikten att, när det gäller på allvar tillbakavisa och kufva en omättlig eröfringspolitik, ställa oss i ledet med dess moikämpar. Då vi sålunda måste antaga möjligheten af SvergeNorge i krigstillstånd, så föreskrifva oss också vår 8ra såsom nation och omtanken om vår egen fördel, stt så ordna vårt krigsväsende, att vi i rätta stunden förmå uppställa de största möjliga stridskrafter, och minst sådana, att vi dermed kunna värna vårt eget oberoende. Dertill förslår numera ingen sådan ståendes armå, som vi kunna underhålla, ingen sådan flotta, som vi förmå på förhand uppbygga, icka några få bevåringsklasser, utan blott en allmön beväpning af allt stridbart manskap i vårt land, ett anlitande af alla våra maritima krafter. Må mean ej skygga tillbaka för att se faran rätt i ansigtet! Endasi en klar föreställniog om våra verkliga förhållanden kan gifva oss begrepp om hvad vi äro skyldiga våra fäders minnen, vårt eget oberoende och våra barns säkerhet. När svenskarne en gång veta detia, så skola inga offer på fäderneslandets altare vara dem för stora. Vi böra anse såsom en möjlighet att kunna komma i krig med hvilken makt som helst; men till följd deraf böra vi också ordna vår krigsmakt så, att den kan mäta sig med den, som kan angripa oss med största styrkan; derigenom blir den också i stånd att mäta sig med hvar och en af de andra. Denna makt är utan tvifvel Ryssland. För en enskilt man här i Sverge nmiåste det vara ganska svårt att på siffran uppgifva Rysslands krigsmakts storlek, och ännu svårare att bestämma med huru stor del ceraf det skall kunna gå anfallsvis tillväga; men något så när är man likväl derom underkunnig. Då de officiella uppgifter, som ligga till grund för tablåerna i den öfver hela verlden såsom god källa ansedda Almanach de Gotha,, icke särdeles afvika från de meddelanden, som under senaste kriget gjordes af den fordne polske generalen Mieroslawski, hvilken säkert icke kunde hafva något intresse uti att söka vilseleda vestmakterna, då han ville förmå dem att befria hans fädernesland, så kan man utan fara för ålltför betydliga misstag antaga hans uppgift på ryska armåns styrka såsom en ganska tillförlitbg norm. Enligt Mieroslawski har ryska armen, sam ännu efter de polska provinsernas eröfring, men innan de blefvo införlifvade med Ryssland såsom ryska guvernementer, icke hade att uppvisa annat än stora toma eller förfallna kadrer, sedan halftannat decennium hunnit en i verkligheten otmärkt stark effektivnummerär af 700,000 man, deraf 500,000 i ständig tjenst och 200,000 i reserv. Utom denna styrka, som alltid är färdig att rycka i fält, eger Ryssland en annan armå, hvilken är afsedd för tjenstgöring inne i landet, uppgående till 315,000 man; slutligen en irregulier armå af 126,000 kossacker för att bevaka gränserna och för lilla kriget. Till sjös har det hittills ansetts i Östersjön disponera en flotia af 30 linieskepp med ett motsvarande antal fregatter, korvetter och n.indre fartyg ; men sedan dess Svartahafsflotta är förstörd, och det kan egna sina maritima ansträngningar uteslutande åt Östersjön och Ishafvet, der som man vet det för närvarande bedrifver storartade rustningar, så är det med allt skäl antagligt, att det skall snart uppbringa sin nordliga sjöstyrka till vida större nummerär än förut, på samma gång det enligt alla underrättelser tillegnar sig alla de förbättringar i materielens konstruktion, som vetenskapens nuvarande ståndpunkt medgifver. Med buru stor del af denna fruktansvärda krigsmakt skulle nu Sverges och Norges stridskrafter kunna komma att mäta sig? Vid besvarandet af denna fråga måste man tyvärr i viss mån stanna på gissningarnes område, emedan svaret måste afse de allmänna politiska konjunkturer, som kunna förefinnas vid det tillfälle, då vårt land skulle kunna komma i krig med den östra grannen. På detta svar beror likväl bestämmandet af den försvarsstyrka, som SvergeI Norge bör uppställa, och man måste således söka detsamma äfven med fara att för vissa fall begå betydliga misstag; här är man nemligen icke berättigad att grunda sing slutsatser på förhoppningar, att fördelaktiga konjunkturer alltid skola vara för handen, utan man måste afse hvad som i värsta fall kan inträffa. Vid betraktande af de anledningar till svåra förvecklingar som förefinnas mellan de stora kolonialmakterna, och mycket mäktiga intressen på andra sidan oceanen; vid betraktande af de jäsningsämnen, som ligga på bottnen af de europeiska samhällen, inom hvilka folkfriheten förblifvit undertryckt, oakdtadt alla dess ansträngningar att göra sig gällande; slutligen vid betraktande af de rivaliserande intressen, som oupphörligt grumla förhållandet mellan de europeiska stormakterna, har man rättighet att förJ utsätta såsom möjligt, att den europeiska statsfamilljen en gång kan komma i det tillstånd, att hvar och en i det närmaste blir anvisad till sin egen kraft och sin egen hjelp. Om Ryssland begagnade ettsådant tilifölle för ett anfall emot oss, för att öfver vårt land vinna besittningen af Öresund och kusten af Nordsjön, så vore det rätta farans ögonblick för Sverge-Norge inne. I en sådan tid skulle det sannolikt kunna undvara en landtarmå af 350 till 400,000 man emot Skandinavien, synnerligen sedan det hunnit fullborda de storartade kommunikationsanstalter, med hvilkas ordnande det nu är sysselsatt. De återstående 700,000 af dess 1,130,000 man starka armåö skulle säkert vara tillräckliga för att utgöra reserv, fullgörs tjensten inne i landet och vid gränserna utgöra tillräckligt starka observationskårer för händelse af en hastig omkastning i de yttre politiska förhållandena. Kriget på Krim har ådagalagt lättheten för den, som är öfvermäktig på sjön, att till långt aflägsna krigsteatrar förlägga stora armeer med alla deras förnödenheter; huru mycket lättare skulle det icke vara för Ryssland att tvärs öfver den lilla Östersjön transportera en fruktansvärd krigsstyrka, då det har sina arsenaler så godt som invid Sverges kust, och på hafvet kommenderar en flotta minst tre gånger så stark som vär, 2fven om vi tillbörligt uppskatta skandinavernas öfverlägsenhet i sjömansskap och sjövana? Det anses af sakkunnige nästan omöjligt för oss att hindra en rysk styrkas landsättande på vår långsträckta, och derföre svårbevakade kust, J och, sedan en punkt på, kusten först är ockuperad, skall fiendens öfverlägsna fotta, så länge årstiden håller hafvet öppet, oupphörligen kunna tillföra en sådan