Aftonbladet – 11 december 1856, sida 6

betar Ed. Ducpetiaux på organiserandet af den internationella korrespondensen emellan de sällskaper, som härefter skola samverka i skilda länder. Jag hade en gäng en syn af sådana internationella förhållanden för gemensam välgörenhet emellan alla folk, och jag uttalade den. Men icke många fattade min mening och möjligheten af dess verkställande. Nu ser jag den utförd, men af andra än jag tänkt mig det. Lika mycket; blott att det goda sker. Jag tackar Gud för hvad jag bar upplefvat och för den framtidssyn det öppnat för mig och många. Ty många har jag under dessa dagar sett genom kongressens lif lifvade till nytt, verksammare nit, väckta till klarare insigt öfver sina plikter och mål såsom samfundslemmar, till bestämdare vilja at lefva derför, hvar och en på sin ort och i sin mån. Mer än en har äfven glädt mitt bjerta med löftet, att i sitt land verka för den utveckling af qvinnans uppfostran och sjelfverksamhet, för hvilken jag talat och hvars vigt blir alltmera erkänd. Kommande årliga kongresser skola fortsätta bvad denna begynt. Den nästkommande är bestämd att hållas nästa år, vid denna tid. i Frankfurt. Den outtröttlige Duopetiaux arbetar redan på programmet derför; och under det kongressens medlemmar småningom skingras åt hvar sitt häll, sammanknyter han alt kraftigare de trådar, som skola återförena de:o i ett gemensamt intresse. Jag har kommit till Belgien i en tid affsster. Hvar dag medför en ny sådan, t:!l firande af något skönt minne eller af någon närvarande förtjenst. Hertigen af Brabant är dervid nästan alltid närvarande såsom deltagare eller åskådare, och det är alltid ett nöje att se bonom såsom talande eller handlande, Han har ett sällsynt naturligt behag, och hans tadelfria karakter och lefnad göra, att msn gläder sig deråt som åt solskenet öfver eit vackert landskap. Min andra skörd af kongressen i Brissel