Bidrag till belysning af tryckfrihetslagen. Vid en tidpunkt då rikets ständer stå i begrepp att besluta rörande ett förslag till grundlagsförändring, som hotar att upphäfva tryckfrihetsförordningens egenskap af grundlag, för att i dess ställe uti sjelfva grundlagen blott bibehålla några allmänna fraser om hvad som menas med tryckfrihet, torde det icke vara otjenligt att såsom ett varnande exempel erinra om den ställning, hvaruti pressens frihet för närvarande befinner sig uti ett annat land, der den väl äfven är försäkrad genom några allmänna uttryck i grundlagen — och det till och med i vida bestämdare ordalag, än det nu hos oss hvilande förslaget innehåller, — men der regleringen af alla dithörande förhållanden i öfrigt är, likasom nu här föreslås, endast beroende af den civila lagstiftningen och förvaltningen. Det land vi här åsyfta är Preussen. Det kan vara lärorikt för oss att i närvarande ögonblick egna någon uppmärksamhet åt pressens ställning i detta land, för att lära oss desto bättre inse värdet af tryckfrihetens omgärdande med all den helgd grundlagen förmår gifva. Vår korrespondent 1 Berlin har nyligen rörande detta ämne tillskrifvit oss följande: För några dagar sedan blef Berliner Nationalzeitung konfiskerad i anledning af en med genomgripande skärpa skrifven uppsats, som -afhandlade Frankrikes politik sedan fredsslutet. Dagen derpå utkom Volkszeitung, utan någon ledande artikel; med tillkännagifvande, att den haft en dylik rörande samma ämne i beredskap, men föredrager att tiga, för att icke blottställa sig för samma öde. som drabbat Nationalzeitung. Monitörens artikel af den 24 Oktober, som skolade upp de engelska tidningarne, har således åtmingtone hos oss gjort sin verkan, om än dess resultat i England varit tvifvelaktigt, med undantag af de betalda bladen. För öfrigt erfar man att vår presspolis åter skall draga in på tyglarne. Flera tidningar hafva blifvit hotar de med stränga åtgärder, hvilket föranleder mig att meddela er en-skildring af våra bedröfliga pressförhållanden. Författningsenligt står den preussiska pressen på basen af den redan i och för sig ganska stränga presslagen af den 12 Maj 1851, hvilken upphäfde alla tidigare förordningar, och i samband med art. 27 af grundlagen 7) utgör densamma den uteslutande och allena afgörande rätten uti frågor, som hafva afseende på pressen. Denna lag stadgar, att hvarje tidning skall ställa borgen från 1000 till 5000 thaler, i mån af de städers storlek der tidningen utgifves. Tidningar, som utkomma endast tre eller färre gånger i veckan, betala endast hälften af denna kautionssumma. Den ansvarige redaktören, hvars namn måste tillkännagifvas uti hvarje nummer af tidningen, skall naturligtvis vara i fullt åtnjutande af sina medborgerliga rättigheter. Lagen stadgar dessutom, att han, med hänseende till den preussiska domstolskompetensen, skall vara skyldigratt personligt inställa sig för rätta på den plats der tidningen utgifves. Enligt lagens 27 höra de af pressen begångna förseelser, hvilka äro belagda med frihetsstraff af mer än 3 år, till jurydomstolarnes behandling. Men juryn för pressförseelser och för politiska öfverträdelser i allmänhet har blifvit grundligt omstöpt af kamrarne om våren 1852. Uti lagen rörande jurymän af d. 21 Maj 1852 finnes icke mera något spår af politisk kompetens; den öfverlemnar åt dem endast afgörandet öfver brottsligheten. De straff, som stadgas af presslagen, äro stränga, men kunna i jemförelse med andra lagbestäm.melser icke kallas drakoniska. s Vi påminna oss ännu ganska väl, att, vid presslagens utfärdande, den åsigten gjorde sig gällande, att man med iakttagande af någon försigtighet och foglighet skulle kunna finna sig vid densamma Den offentliga meningens pulsådror voro vid AÅenna tid änvu ieke alldeles afskurne, och fidningarne trodde att en utveckling af författningsenlig frihet ändtligen inträdt för dem. Regeringen lät dem hållas; hon visste ganska väl, att hon egde ett damoklessvärd, hvilket hon endast behöfde draga för att göra slut på den sista obetydliga återstoden af pressfribet i Preussen. Det sätt hvarpå det lyckats förvaltningen, att, trots lagar och författningar, uti den största af. Tysklands stater införa och befästa ett bonapartistiskt trycktvångstillstånd, sr betydelsefullt nog, för att rättfärdiga att vi derom meddela några upplysningar. Presslagen af den 12 Maj 1851 innehåller uti 1 följande stadgande: Till idkande af bokeller stentryckeri, bokeller konsthandel, antiqvariskaoch lånbiblioteker, samt läsekabinetter 0. s. v. erfordras distriktregeringens bifall. Detta får ej vägras, om den som will idka ett dylikt yrke är oförvitlig. ) Hvarje preussare har rättighet att genom ord, skrift, tryck och bildliga framställningar fritt yttra in tanke; censuren får icke införas; hvarje annan inskränkning af pressfriheten tillkommer endast på agötiftningsväg.