Aftonbladet – 4 september 1856, sida 3

hoppas att England aldrig skall medgifva en sådan i fall neapolitanarne en gång skulle förlora tålamodet. — Morning Post-å sin sida åberopar tilldragelserna i Parma till bevis derpå att Österrikes inblandning i de italienska angelägenheterna är orsaken till tyranniet i Italien. — Daily News beklagar sig öfver den dyra och långsamma postförbindelsen mellan England och Sardinien, och anser denna postgångs nuvarande beskaffenhet hafva ett omätligt skadligt inflytande i politiskt -hänsecnde. Derjeimte påstår Daily News att frånska regeringen med afsigt försvårar postgången mellan England och vestra Italien. Louis Blancs senaste meddelande angående de deporterades belägenhet i Cayenne gifver Times anledning till en artikel mot Frankrike, som visserligen är hållen i en mycket skonrammare ton än Daily News och Advertiser använda, men tom likväl ingalunda är otydig. England måste beklaga, menar Times, hvarje onödig hårdhet, synnerligen af en stat, som varit dess bundsförvandt under kriget och! som ännu är med detsamma förbundet förmedelst gemensamma minnen och ändamål. Franska regeringens goda namn och rykte måste till viss mån ligga engelsmännen om hjertat, ty i händelse af gemensam båndling skall hvarje klander trot den ehås Hållning nödvändigt såra den andra. Öfverdrifter kunna möjligen finnas i skildringarne från Cayenne, men det är dock sant att den tropiska hettan der skulle vare odräglig äfven om Guiana vore en ö eller ett högt taffelland.Nu försvårar likväl markens fysiska beskaffenhet klimatets törfärliga verkningar, och gör landet t:11 en af de mest farliga trakter för europåerna. Och det är likväl dit en böängdbildade fransmän blifvit bannlysta för politiska förbrytelser. Man måste betänka Frankrikes belägenhet under de senaste åren. Tumulter, omstörtningar, statsstreck hafva fört den ena rezeringen efter den andra till statsrodret. Ungdomen, entusiasterna, de mindre upplysta bafva störtat sig in i tidens hvirfvel, och en grymhet måste det våra att behandla dem såsom sådan sammansvurna, hvilka angripa en stadgad och ordnad regering. De flesta af dessa män deporterades vid statsstrecket 1851. I sin sak hade: de uppenbart rätt. De försvarade det bestående -regeringssättet, åt hvilket maktens innehafvare svurit trohetsed. Det må vara sant att det var ändamålsenligt att öppna bölden och förändra författningen, men detta ändrar icke den omständigheten att motständet mot en så godtycklig åtgärd var lagligt. Times hoppas, att den regering, som förvärfvat sig så stora anspråk på verldens erkänsla, skall vidtaga åtgärder för att lindra dessa li anden, och meddelar i en ny upplaga ett bref från Paris, som från officiella kretsär kan förmöla, att Louis Blancs -beskrifning är öfverdrifven, att de deporterade i allmänhet behandlas med mildhet, och att flere bland dem, synnerligen de som lidit kröppsstraff, äro vanliga brottslingar. Frågan om sjörätten i krigstid -afbandlas fortfarande af Times, som medgifvet riktigheten af den af Marcy uttalade princip om privategendomens helgd lika mycket till sjös som till lands, och, oaktadt svårigheterna att på sjön skilja den från statsegeudom, likväl hoppas att de tekniska svårigheterna skola kunna öfvervinnas samt anser Marcys förslag antagligt och hoppas, att de intresserade makterna skola skänka det all uppmärksamhet. Festen för gardena i Surrey-Garten den 25 beskrifves såsom ganska lyckad. Sedan de inbjudna regementerna uppmarscherat i militärisk ordning, börjades måltiden. Salens väggar voro -prydda med blomsterguirländer och militäriska trofger, och sköldar voro uppsatta med namnen rå de förnämsta Krimgenerälerna. Ofvanför högsätet var fästad en hvit sköld med Florence Nightingales namn, och på dess sidor såg mau Redan och Maiakow). Sedan man tillfredsstält hungern, började skålarne. Sergeant majoren Edwards örde ordet. Skålarne för drottningen och let kongliga huset voro de första. Derefter kom en särskilt för hertigen af Cambridge och armån, hvilken emottogs med mycket bitall. Slutligen en för lordmayorn; som besvarade den med en för sergeant Edwards, hvilken härvid anmärkte, att det troligen var första gången en lordmayor föreslagit en skål för en underofficer. Subskriptionen för midlagen hade lemnat ett öfverskort, som skulle ! invändas till välgörande ändamål. i På den senare tiden hafva stölderna i Lönlon betydligt ökat sig. Hertiginnan af Camridge hade blifvit bestulen på en del af sitt ilfver i S:t James palats. En bordservis hade pårlöst försvunnit för drottningen; hus, som roro ganska säkert tillstängda, hade blifvit plun: Irade, och rmagasiner blifvit tömda på ett sätt, om visar den största fintlighet och djerfhet: 108 spetsbofvarne. i Underrättelserna från Malta förmäla att deri varande österrikiske konsul underrättat de i ritisk-italienska legionen stående österrikiska ! indersåter, att de icke blott kunna återvända till remmet, utan äfven att de skola blifva åter ;pptagna i österrikiska armen, och kunna bekomma Österrikiska pass till Venedig. — Gu-. fernören på Cap hade till koloniens lagstifande församling aflåtit ett bådskap, hvari ban illkännagifver att drottningen ämnar ditsända 000 man af britisk-tyska legionen för att olonisera på statens länderier vid gränsen. Je skola organiseras fullkomligt militäriskt, eväras och tilldelas full fältutrustning. Unerhuset förklarade sig beredt att anvisa 0,000 till de nödiga omkostnaderna. SPANIEN. Berättelser från Madrid skildra det intevalk