Aftonbladet – 4 september 1856, sida 3

Jag kan det. Hon kan vara på sin hög. sta höjd 10 år. Jag tycker,, sade m:r Warleigh, att du borde föra henne hit. Vi kunde låta Joe Wa ter snygga upp ett rum till, och med en bjelke eller två under golfvet kan till och med bal. salen bli tjenlig att bebo. Ack nej, pappa! Golfvet är ju alldeles nedfallet, och dessutom håller gipstaket jus på att störta ned. London är ett så rikt fält för uppkomstn, sade Winnington, och om lyckan är mig gynsam, vill. jag så arbeta och sträfva och skrifva och göra mig känd, att jag skulle mycket be: draga mig, om jag ej inom 10 år är baronet, Sir Winnington Harveij, Bart. Det är en mycket modern titel, som ja hop. as att ingen, hvilken ligger mig om hjertat, någonsin vill nedlåta sig att antaga. Mina förfäder voro riddare at Comte Warleigh, 600 år innan baronierna voro inrättade; dessutom gifvas dessa pinsbacks-baronier endast åt millionärer, och hvar skulle du få en förmögenhet tillräckligt stor att uppehålla en sådar rang? En plötslig rodnad gjöt sig öfver Winningtons ansigte. Jag skulle vilja hafva er att tacka för-allt, sir! och kanhända — kanhända finnes här tillräckligt för att upprätthålla hvilken rang som helst, som konungen har makt att förläna. Detta visar mig, sade mr Warleigh skrattande, att du är långt djerfvare i dina förhoppningar , än jag var äfven vid dina år. Ack, jäg kommer ihåg hvilka drömmar vi hade, Ellens mor och jag, huru vi hoppades ätt kunna återupprätta det gamla familjenamnet och å H det gamla herresätet.; I göra båda delarne, sir, uUtroev ngton, hastigt resande. sig. Jäg säker att det finnes medel dertill. Jag har tänkt mycket deröfver denna sista vecka, och innan jag reser vill jag bevisa er det.