Aftonbladet – 27 augusti 1856, sida 3

och utfördes allt, att, då jag, först sen em aftomen före den dag då afresan skulle ske; af hr Bonnier mottog respenningarne (för hvilka qvitto lemnades), intet kortrakt hunnit uppsättas; utan uppsköts det till påföljande dags morgon. Men genom min bonings aflägsenhet och genom allt det jag på morgonen haft att bestyra, nödgades jag gå direkte ombord utan att först träffa hr B. Jag måste derföre skicka bud til: honom, och han kom — det var just i sista minuten — till fartyget med ett, endast ett exemplar af kontraktet. Att försäkra mig om några bestämmelser till min fördel var nu-omöjligt, ty tid till att läsa-ens det ringaste af kontraktet fanns ej. Jag måste: derföre obetidgadt underteckna det — oeh detta på Guds försyn. Man skall utan tvifvel tycka att jag obetänksamt och oerfaret förfor, som på så sätt inlät mig med hr B., och jag vill medgifva det. Emellertid hade jag vissa förmåner framför förläggaren hr B. Det var ju jag som fick nöjet att uppsöka det pittoreska. Huru herrligt t. ex. i Lappland! Att genomvada dess åars svala vatten, att promenera i de mjuka myrornar — hvilken omvexling!...Ty stundom sjunker man ner i dyn till knät, stundom till medjan. Och att få vandra omkring i skog och mark, utan någon banad stig, att få äta torkad fisk och smörja sig — i ansigtet med beckolja (tjära går också an)! Den trefliga värmen sedan och de angenäma myggen! Att förbinda mig, som hr B. velat, till att under sjelfva resan hemsända färdiga, fullt utförda teckningar, hade jag på det bestämdaste protesterat emot, men lofvade att, om möjligt, hemsända några. Omöjligheten att under sjelfva resan utarbeta några taflor inses lätt, om man besinnar myckenheten af det som skulle göras, och att det hämtats från en så vidsträckt terräng och innefattats inom den trånga tidsramen af endast en sommar, börjad vid midsommarstiden. För att göra någonting riktigt gediget hade dertill erfordrats flere somrars arbete ute i det fria. Sedan jag anländt till Stockholm, envisades hr -B. med att få mig hem till Göteborg, emedan. jag i hans närhet skulle ha mindre lätt att åt någon annan utföra arbeten. Jag hade nemligen, enligt hans påstående, ieke rättighet att arbeta på annat; än det som vore för hans räkning. Jag skulle således varit helt och hållet trälbunden under honom. Han erbjöd mig sedan att komma till Göteborg för att utföra Göteborgs-vyer; men jag kände mig ha nog af det stora verk jag för honom redan åtagit mig för att kunna utföra ännu flera storverk (qvantitatift taget). Då han så envisades med mig, tillskref jag honom ett bref i artiga och bevekande ordalag, deri jag åberopade mig på min vän och välgörare kapten C. J; Kempff, som till mig yttrat: Om du vill; så kan du få såväl min som mina -vänners (han nämde dem) borgen.. Jag omnämde, som sagdt, detta, men en: dast för att visa, att jag icke vore så-alldeles utan förtroende, som hr B.: kunde ha anledning att tro, till följd af det lättsinne jag ådagalagt genom -a.t ha antagit hans orimliga vilkor. Han afböjde icke någon borgen; utan tvärtom föreslog; att ifall jag för: aummade mig, så skulle jag för hvarje gång plikta med en summa penningar. Jag wisade nu min poredlighet genom att uppmana kapten Kempff att i fall något förslag om borgen skulle komma i fråga, så skulle han icke gifva den, emedan hr B. alldeles icke hade rätt att neka mig min frihet att vistas hvar jag behagade, sedan jag nu utfört skizserna till de fyrtio taflorna. Så lugnade hr B. sig, och på så sätt afböjdes garantien. Jag lofvade att söka göra en tafla i veekan, hvilket jag också ganska regelmessigt gjorde i början. Sedermera erbjödos mig. arbeten från flera håll, och då begick jag åter en ny oredlighet genom att icke vägra utföra dem, emedan jag förr eller senate, naturligtvis, måste se mig om-efter någon förtjenst.Hr B:s arbeten sköttes då mera ojemt; emedan jag icke hade råd att uteslutande arbeta på dem; men från och till fick han teckningar af mig. Jag träffade honom sedan i Stockholm, under ett besök han gjorde här, och vt trade han ieke då någon missbelåtenhet, utan Jofyade att när arbetet vore färdigt skulle en dusör icke uteblifva. En tid derefter gjordes mig det förslag, att, ifall jag ville förbinda mig, att inom en bestämd tid, som utsattes, ha alla teckningarne färdiga, så skulle till mig utbetalas 100 rdr bko. Der ha vi driekspenningarnes, tänkte jag; och tackade allra ödmjukast! Jag antog således förslaget, men med den förändring, att jag för hvarje teckning, allt efter som de blefvo färdiga, skulle få uppbära så mycket, som hela summan (100 rdr bko), dividerad med antalet af de återstående ofullbordade teekningarne, utgjorde. När jag då ieke hann dem alla färdiga till den bestämda tiden, så förfrågade jag mig, huruvida jag fortfarande skulle få uppbära något för de återstående, eller om jag ens kunde anses hafva rätt till att behålla hvad jag för de aflemnade teckningarne redan uppburit; och vare det sagdt hr B:s frikostighet till heder, han nekade det icke. Så att jag för tretton taflor uppburit 65 rdr bko. I allt har jag lemnat honom tjugoåtta. Fyra af skizzerna hade han sjelf vid samlingens genomseende kasserat, en (Sigtuna Ruiner) derföre att han redan hade den af ännan hand, och trenne af den anledning att motiverna af honom ansågos för mindre effektfulla. Återstå således ännu åtta, och hr B. skall äfven få dessa, ja, äfven de fyra kasserade skizzerna utarbetade. Jag har aldrig bestridt, att hr B. bör hafva sina fulla fyrtio. Att jag någonsin mottagit en om ock aldrig så liten skärf af hr B. tynger mitt medvetande. Derföre icke allenast renoncerar jag på återstoden af honorariet för de ännu outförda teckningarne när desse aflemnas, utan anser äfven hr B. böra återfå de 65 rdr bko. Jag har då bokstafligen icke fått något för mitt arbete, hvilket jag anser, efter den vändning saken nu tagit, vara det rätta. Hvad särskilt vyen med midnattsolsbelysningen beträffar, och det långa dröjsmålet med den, så måste anmarkas, att ämnet är af en så storartad beskaffenhet, att det alltid blir en ytterst svår artistisk uppgift, och att de ofullständiga skizzer af sjelfva landskapet, som jag gjorde — ofullständiga till följd af de vidriga olägenheterna, såsom den ytterst korta tiden och den regniga väderleken (sanningsenligheten häraf kan min vän Wilhelm von Braun, i hvars sällskap jag då befann mig, intyga och närmare upplysa om) — än yttermera försvårat utförandet af denna tafla. Så att, oaktadt jag flera gånger börjat taflan, jag icke lyckats åstadkomma annat, än mer eller mindre förkastliga försök. Det är nog möjligt, att enligt he B:s kalkyler, i egenskap af förläggare, den bordt vara färdig för längesedan; men taflor åstadkommas icke genom några sådana. Att författare och konstnärer understundom sent fullända sina arbeten, är kändt; men att detta här-Å rör från en sådan orsak som oredlighet, tror jag ickej skall påstås af andra än dem, hvilkas hjertan och förstånd omtöcknats af egoism. Af de många exemplen på dröjsmål vill jag blott nämna några, såsom: Skandinaviens historig af G. H. Mellin, Simonsens aflor öfver Kristian IV i sjöslaget i Kjöge bugt, hvilken börjades för ett tiotal af år tillbaka och ännu leko är färdig, Hannibal Caraeci, som i åtta år ar. betade på sin tafla vTystnadens, o. s. v. När män med snille, rikt begåfrade naturer, och dertill kunskapsrika, kunnat göra sig skyldiga till dröjsmål, så må det väl vara så mycket mera ursäktligt hos en underordnad, en mindre begåfvad, som ej har så stora krafter att disponera öfver, helst när han ar-. betar för David Felix Bonnier, oo Att jag ieke på något sätt fördyrat resan för hr . tager jag alla dem till vittnea på, med hvilka SEND RE I NSISIRTSMNAESRs P gerne 0 Sr FREE. seen na, FRE 1 rt ON I