STOCK HOÖLA, den 21 Ang. Det är bekant att inom engelska pressen på senaste tiden uppstått en fraktion, som gjort till sin uppgift att skarpt belysa detnuvarande styrelsesystemet i England, och särskilt det sätt, hvarpå den regerande engelska aristokratien, de båda vexelvis vid styret varande partierna, dels skola ha bragt i förgätenhet åtskilliga af Englands gamla frihets institutioner ), dels hand haft den yttre politiken till föga ära för England och ringa fromma för den europeiska frihetens. sak. Den bekante skriftställaren . Urqubart, som varit djupt invigd iden engelska kabinettspolitiken, har genom sina böcker och artiklar i väsentlig mån bidragit till att sjrida ljus öfver utrikespolitiken, och denna har på. sista tiden varit föremål för en hittills icke spord uppmärksamhet i synnerhet i de större industriella engelska landsortsstäderna, der man bättre än Londonspubliken börjat förstå att till sin rätta halt uppskatta det slingriga och djupt oärliga hos Times och några andra större blad, som mer eller mindre gå de makthafvandes ärenden. Ett af de förnämsta blad, som höra till den nämda kritisk-oppositionella fraktionen, The Free Press, som under de tvenne senaste åren utkommit i Sheffield, har nu blifvit öfverflyttadt till London, för att på närmare håll kunna följa partiernas beteenden och öka sitt inflytande. För att gifva en id derom, huru detta blad och det nya parti, som synes vinna allt mera fotfäste, betrakta sakerna, och specielt den utomordentliga häftighet, hvarmed det anfaller den gamla Whig-hufvudmannen Palmerston, meddela vi följande profstycke ur inledbingsartikeln uti bladets första i London utgifna nummer: Huru har det gått i verlden, sedan England ett fjerdedels århundrade fört öfveruppsigten, under den förevändningen, att dess högre insigt ålägger det plikten att lära folken huru de böra lefva? Man säger, att vi lefva i framåtskridandets tidehvarf och att det är demokratien som gör framsteg. Ar 1815 var Grekland en sammanfattning af ett-slags små republiker under turkisk öfverhöghet; nu är det en rysk provins, förvaltad af en bayersk furste, som är ur stånd att undertrycka stråtröfveriet, och besatt af engelska och franska trupper. Ända till November 1830 existerade ett Polen, åtskildt från Ryssland; det bar längesedan upphört att existera, utom i några landsförvistes hjertan och i deras sjuka inbillning, genom hvilkas lättrogenhet Polen blef mördadt. Ända till 1846 var Krakau en sjelfständig stat, ett erinringsblad om forntiden, en förhoppningspunkt för framtiden; nu är Krakau blott en qvarnsten mera kring Österrikes hals. Ända till 1847 var Italiens jord åtminstone söder om Po fri för österrikiska och franska trupper; sedan 18481 ha de ryckt ända fram till Tibern. Till 1848 var Ungern ett sjelfständigt konungarike; dess urgamla, republikanska institutioner äro nu förstörda och landet nedtrampadt af en österrikisk nsurpation. Under det senaste stora kri1 get var Spanien vår borg, var fritt, ehuru Napoleon besatte Madrid. Vi ha låtit Spanien genomgå ett-arfföljdskrig och den konstitutionella drottning, som vi gifvit det, har förstört författningen och låtit en äfventyrare i sitt namn proklamera militärdespotismen, Danmark var 1807 starkt nog att kunna göra motstånd mot engelska sjömakten; nu måste det fördraga att genom en liten uppgörelse i Downing Street dess område göres till en rysk arfvedel. Och huru står det till i hederslegionens land? Det är en enda man, som har något att säga i landets angelägenheter, och vid förstörandet af den konstitution, som han svurit att upprätthålla, rönte han bifall och understöd af en engelsk minister, som dervid var olydig drottningens befallningar, men som vann bifall från parlamentets båda sidor. Detta är de framsteg, som demokratien gjort på de senaste trettio åren under ledning af den äkta engelska ministern Viscount Palmerston. Framsteg ba skett, men det är Rysslands framsteg. Ännu är dess materiella makt möjlig att qväsa; men britiska kabinettet är dess mäktigaste verktyg. — Med allt detta skulle det dock vara en tröst, om vi åtminstone hemma bevarat våra friheter och naturenligt utvecklat vår handel. Hemma koncentrera vi så småningom all makt i London, och förlama extremiteterna, i det vi betaga folket omsorger för dess angelägenheter. Detta år har bragt oss polisbillen, och fredsdorrarne i Yorkshire öfverlägga i detta ögonblick, icke huru många konstaplar som behöfvas, utan huru många måste finnas, på det grefskapet måtte erhålla ett tilllskott ur statskassan. Dessutom hafva l vi centraliserat kustbevakningen och dermed måhända löst problemet att begagna marinen till undertryckande af oroligheter i det inre. Vi hafva visserligen efter en sjuårig agitation afskaffat tullarne på spanmålsinförseln; men vi hafva tvungit Turkiet att på sin utförsel lägga de tullar som vi borttagit från vår import; vi hafva hjelpt Ryssland att hålla Ungerns och Donaufurstendömenas spanmål utom marknaden; vi hafva bortskänkt våra kommersiella rättigheter i Polen; vi hafva genom ändamålsenliga skakningar i Neapel och Spanien hindrat spanmålsexporten från dessa länder, så att priset på vårt bröd beror. af Rysslands nåd och freden med Arnerika. Dessa äro resultaterna af vår inblandning i främmande länders angelägenheter. Om den moraliska halten af ett mångårigt handlingssätt kan bedömas efter resultaterna, så har vårinFö FN PP TA få AA YA Ingå kl för VN Ek Pe ) Härom har en i London varande tysk L. Bucher utgifvit ett intressant, af oss förlidet år utförligt om