Aftonbladet – 27 augusti 1856, sida 3

honom med sina mörka skuggor, amin far ,., denna kyss... för er,.,.2 Och han tryckte sina läppar mot chevalierens i tårar badande ansigte. Derefter gjorde han en våldsam ansträngning för att närma sig den åldrige hjeltens öra. Och denna... för... Gabriella. ..s tillade han svagt, 7 Allt var slut, Espårances läppar hade ej hunnit fullända den sista kyssen. Crillon var stum, han förstol ingenting. ; han var krossad. Men när han slutligen öfvertygat sig om att hans älsklings hjerta ej mera slog, och att hans milda ögon aldri i mera skulle öppnas, då reste han sig upp gm len suck, sådan som den krigaren uppgifver när ban rycker ur sitt bröst det mördande stålet, och hang stirrande blickar sökte Pontis, som låg utsträckt bredvid sin väns lik ur stånd att kunna tala och röra sig, Soldat, du har lydt din konungs, utbrast I den stränge generalen med stadig röst, jag förlåter dig i mitt och Espårances namn. Stig nu upp och hjelp mig att bära bort min sons kropp.s Konungen och Sully närmade sig hastigt, men Crillon hejdade dem med en stolt åtbörd. aJag behöfver ingen annans bistånd än Pontig, sade han. Ack tappre Crillon, om du visste hvad som försiggår i mitt hjertar, stammade Henrik med bruten stämma. . Jag förstår det, sire, ty ert hjerta är ej elakt; men ett oordentligt lefnadssätt leder till brott, och ert af intriger fulla lif förmår er oupphörligt att vika från den rätta vägen . . . Ja, denne unge mans död är ett outplånligt prott; jag var skyldig er mitt lif, icke Espårances... Jag bar förlåtit Pontie, dock er kan jag aldrig förlåta ... emellan oss begge är allt slut!