Aftonbladet – 27 augusti 1856, sida 3

Hos Redaktionen af Aftonbladet anhålle: vördsamt om plats i bladet för följande Förklaring. Förläggaren till Sverge framstäldt i Taflor, bok handlaren D. F. Bonnier i Göteborg, har, på omsla get till sluthäftet af nämda arbete, till sina subskri benter ansett sig böra meddela följande upplysnin gar: I början af sommaren 1852 ingick underteck:snad en öfverenskommelse med artisten C.S. Hallbeck om företagandet af en resa genom rikets nordliga provinser för aftecknande af vyer, hvilkas antal be stämdes till 40 stycken. I stället för att, enligt af: tal, utföra och hitsända dessa under sjelfva resan: fortgång, hade likväl Hallbeck ännu icke fullborda shågon enda teckning vid sin återkomst till hufvud: staden i November samma år, men förpliktade han sig då att hvarje vecka aflemna en sådan. Garanti för fullgörande häraf erbjöds, men afböjdes af mig, som då ännu ieke kunde förutse Hallbecks sedermera ådagalagda oredliga beteende. Om nemligen ofvanstående förbindelse uppfylts, skulle samtlige 40 teckningarne varit aflemnade i Augusti månad påiföljande år; nu har det deremot icke lyckats att till närvarande stund — efter 3:ne års förlopp — erhålla flera än ?,:delar af nämda antal, och dessa endast med långa mellanrum och efter otaliga svårigheter. Då undertecknad derföre funnit att all vidare väntan numera skulle vara öfverflödig och endast ytterligare öka den rättmätiga förtrytelse, som tillkännagifvits af en stor del bland subskribenterna å närvarande verköfver dröjsmålet med dess fullbordande, har jag med detta (24:de )) häfte afslutat detsamma, oaktadt åtminstone ännu ett häfte bort utkomma, i hvilket en vy vid TorneåElf, med midsommarnattsbelysning, skulle influtit hvartill utkastet gjordes af Hallbeck på stället den 24 Juni 1852, men hvilken teckning jag, oaktadt enständiga uppmaningar, icke kunnat förmå honom aflemna. Oaktadt hr Bonnier sökt vara fullständig i sina upplysningar, så torde de dock tarfva att belysas något närmare. Derföre, men mest för det oredliga beteendets skull, tror sig underteeknad böra meddela följande: Någon tid innan aftal gjordes om ofvannämde resa för aftecknande af vyer, sade sig hr Bonnier på sin höjd kunna använda tjugo stycken och ieke kunna betala myeket öfver sjelfva reskostnaden (vivre naturligtvis inberäknadt). Jag var länge oviss om huruvida företaget skulle komma till stånd, till följd af en viss likgiltighet å hr Bonniers sida, så snart jag påminte om hans förslag. Men på en gång tyckses han blifvit varm för saken. Få dagar före afsesan utfopade han till mig: För tusan, herro måste genast bege sig af, ty annars får herrn icke se midnattssolen den 24 Juni på Avasaxa! — Någon tid för besinning fanns således ej, men hänryckningen var desto större. Han var så betagen; och jag blef så betagen, att, då vi kastade en bliek på kaärtan oeh der funno ieke mindre än fyrtio intressanta ställen, som torde förtjena att framställas, hr Bonnier utbrast: Ja, det gör detsamma, jag kan göra verket till 25, ja jag gör det till 80 häften, om jag villls Ja så stor var förtjusningsfebern hos 0ss båda, att, ehurn teekniogarne vuxit till det. dubbla antalet, vi alldeles glömde bort nödvändigheten af en särskilt ersättning för mitt arbete. Så hufvudstupa beramades ) I anmälan på första häftet bestämmer lir Bonnier verket till cirka 20 häften.