Aftonbladet – 29 juli 1856, sida 3

AA VV MM — HUV MM VV MH K KK KK nm m— terträda de hjertnjupna suckarne!... Sådan är hans kärlek ! Leonora log, och Henriette, på hvars ansigte det otyglade hat, som bodde inom henne, tydligt återspeglade sig, fortfor med förändrad ton: — Ingenting hindrar således en ofullkomlig qvinna, som jag, ifrån, att tillbringa en timma uti Saint-Germain hos konungen, hvilken törstar efter mig, och hvars uppfostran jag bar att göra... Ja, Leonora, hans uppfostran måste helt och hållet göras om!... Du skakar på hufvudet... åh, var lugn, min far lärer ej lemna mig... han är ännu räddare för min svaghet än du!... Min svaghet! tillade hon, och en hotande blixt ljungade ur hennes svarta ögon. Ja, det fanns en tid då mitt hjerta var svagt... då hvar och en tyckte sig ega rättighet att efter behag plåga och martera det... Men nu är det min tur!t... Nog med förakt, nog med förolämpningar, nog med lidanden!... Må andra vara svaga, styrkan och segern til!höra mig! Ni talar som en drottning bör tala, utbrast Leonora med denna lugna säkerhet, hvilken låter smickret intränga i djupet af de deremot bäst stålsatta själar. Nå, hvad ämnar ni svara la Varenne ?, Att jag på den bestämda tiden kommer till Saint-Germain. Huru dags ? Klockan fyra i eftermiddag . . . Jag hinner endast gå hem för att kläda mig... Det på stås att markisinnan är det enda fruntimmer i hela Frankrike, som har smak... få se om också konungen säger detsamma i afton... Fort Leonora, skynda dig att svara la Varenne ... Men hvem är det, som går bredvid honom ? Det är Concino., . Kors, hvad han är dammig! ... Hvar har