Aftonbladet – 12 juli 1856, sida 2

Jag skrek mig förgäfves döf på att jag var din vän,, fortsatte Pontis... det hjelpte ändå inte... ej en enda, som uthärdade med mig endast i två... minuter... Det är sant att jag dansar illa... men jag är din vän!... Med ett ord, då jag såg mig... försmådd... på alla håll... tog jag min tillflykt... till det osvikligaste tröstemedlet... Du har då druckit!, Hvilket godt vin! Men du har druckit för mycket, olycklige. Snålvargb Ni är en drinkare, en oordentlig menniska, Pontis... som tvingar mig till att rodna inför mitt folk., Pontis ville uppresa sig mot dessa beskyllningar, men benen vägrade att taga delihans Ivrede. Ruset öfverväldigade honom, och han nedföl! åter på den stol, der Espårance satt honom. : I morgon!.... muärmlade han hotande. Ja, ja, i morgon, sade Eeperance ofrivilligt skrattande. I detta ögonblick närmade en kammartjenare sig Esperanez, och anmälde en munk, hvilken nyss enländt till palatset, och som önskade att genast få tala med honom. En munk?... Vid denna timma? ... FörI modligen en tiggarmunk, hitkallad af supåns qvarlefvor? . ..n Nej, monseigneur, han har ieke begärt någonting. Då är det kanske pengar, som han åstundar. Troligtvis har han tänkt, att man vid ett gladt tillfälle bör känna sig mera fallen för barmhertighet än eljest, och är det deri före, som han uppsökt mig. — Jag finner till och med hans id ganska god. — Ni kan således, oaktadt den sena timman, gerna släppa in honom., 3 Åh, han är redan inom palatsety, sade