Aftonbladet – 7 juni 1856, sida 3

Palmerska Förgiftningsmålet. Denna process, som i England väckt en oerhörd uppmärksamhet, och hvars utgång, länge oviss, nu omsider såväl genom -post som telegraf blifvit bekant och nyligen meddelad i Aftonbladet, torde äfven för svenska läsare ha ett visst intresse, hvarföre vi här meddela hufvuddragen deraf ur de vidlyftiga handlingar, som finnas intagna i de engelska bladen, hvilka under flera veckors tid härmed sysselsatt sig. Redan förliden höst, då Palmer häktades såsom misstänkt att med gift hafva afdagatagit Cook, meddelade vi ur Times en berättelse såväl härom som ock om de flere andra förgiftingar, till hvilka den anklagade ansågs skyldig. Han misstänktes nemligen ha förgiftat sin hustru, sin bror och sin svärmoder. Föremålet för ifrågavarande process var emellertid endast Cooks hastiga död. Men denna händelse, i förening med de förfärliga misstankarne för tidigare förbrytelser samt artikeln i Times (hvilken tidning blifvit ogillad för att redan från början hafva tagit Palmers brottslighet för afgjord), väckte i orten en sådan förbittring, att man, af farhåga att ej der finna en fullt opartisk jury, faon sig föranlåten att genom ett särskilt parlamentsbeslut förflytta processen till en af de kungliga domstolarne i London och låta föra den på kronans vägnar, hvarigenom målet erhöll den sällsamma rubriken: Drottningen versus Palmer. Anklagelsen, sådan den i generaladvoka!ens memorial och vittesmålen finnes framstäld, innehöll i korthet följande: William Palmer, 31 år gammal, af en förmögen och ansedd slägt (brodern är ledamot af underhuset), är till yrket läkare, men har på de senare åren icke praktiserat annat än inom sin familj och hos några få vänner. Deremot har hans egentliga och nästan uteslutande sysselsättning varit att deltaga i kapplöpningarne och de der förekommande höga vad, för hvilket ändamål han höll ett präktigt stall, antog kostsamma vanor, och i följd häraf snart råkade i stor penningeförlägenhet, ända derhän, att han upplånade summor på 40 till 60 -procent. Men ej nog härmed: de sålunda utfärdade förbindelserna löpte ej i hans eget namn, utan i modrens, af honom efterwpadt. Den aflidne Cook hade varit en af hans vänner och stallbröder såväl i penningeaffårer som på kapplöpningar. Vid de sistlidne November i Shrewsbury anstälda kapplöpningarne bade Cook på ett sig illhörigt sto vunnit i prispenningar och vad 2050 , hvaraf han likväl ej i kontant uppburit mera än 700 800. Cooks helsa var svag, han var något ungsigtig och led af ett syphilitiskt ondt i svalget, men var ej behäftad med någon dödlig sjukdom. Den 14 November, samma dag då han gjort nämde rinst, inkom hans agent, hr Fisher, på aftonen i ett um, der Cook och Palmer befunno sig, drickande oddy. Då Cook inbjöd Fisher att häruti deltaga, unmärkte Palmer, att han först borde tömma sitt get glas. Cook följde uppmaningen, men yttrade senast derpå, att han deraf kände sig illamående, amt att det måtte ha lagts någonting i drycken. Palmer yttrade, att detta vore inbillning, och drack jelf ur det obetydliga, som var qvar i glaset, hvarippå han anmodade de andre närvarande att smaka lerpå, hvilket de ej kunde göra, emedan nu ingening fanns qvar. Ett vittne hade emellertid tyckt ig förmärka en vidrig lukt i glaset. Kort derpå ick Cook ur rummet med Fisher och lemnade åt enne i förvar sin kassa, 800 i banknoter, yttrande ervid, att han misstänkte Palmer att ha förgiftat FEASTS ERA SNAONEPESNESASORRSENSENRENERT RR SOA