Aftonbladet – 7 juni 1856, sida 3

— — Å— —J——r?—ÅgqO— — — I. Huru Espårance fick eget hus. Då Esperance kom till arsenalen, erfor han att chevalier de Crillon ej ännu återkommit från en liten inspektionsresa, som han å tjenstens vägnar nödgats företaga; men han hade gifvit sitt folk befallning om att hafva ett rum i ordning för den person som åberopade sig på hans bref. Den unge mannen såg deraf att Crillon ej glömt bort honom. Han inträdde i ett götiskt rum, hvarest en vänlig brasa log honom till mötes, och hans betjent serverade honom straxt derefter en supå, åt hvilken denne likväl gjorde mesta hedern, sedan hans uttröttade husbonde gått och lagt sig. Espårance frågade sig icke hvarföre Crillon bodde i arsenalen, utan insomnade, med hufvudet ännu uppfyldt af det föregående äfventyret. Följande morgon var han knappast vaken och klädd, innan den tappre generalen inträdde i hans rum, med öppna armar och alla tecken till den sannaste glädje. Så är ni då ändtligen här, olycksaliga barn, otacksamme, lättsinnige pojkel utropade hbjelten, sedan han för andra gången ömt omfamnat Espårance. Ni synes ha en riktig vurm för att fly alla dem som älska er. Ni talar-om en liten resa på åtta dagar, ni lemnar Paris midt uppe i alla dessa granna fester för konungens tronbestigning, och sedan så blir ni borta hela tio månaderna. I sanning, Espårance, man skulle anse er både utan hjerta och minne, ty som jag tror har ni blifvit väl behandlad af alla. Espårance, som lifligt rördes af dessa tillgifvenhetsbevis och välförtjenta förebråelser,! försökte isbörjan att genom undanflykter, om