Aftonbladet – 9 januari 1856, sida 1

kel först 1 tidningen, något snopen gömde sig under rubr enOrientalische Ängelegenheiten). Man :h .: försäkrat mig att härvarande svehska sändebu t, herr Mansbachy har besvärat sig hos bar. v. Manteuffel öfver den första artikeln. Derat etta Irratum och beriktigandet. Denna korrigerande, bättre ötlagda artikel -börjar genast med: de orden: Det. engelsk-fransk-svenska fördraget, så-besynnerligt det i första ögonblicket synes, erfordrar Dkväl en: grundligare uppfattning, än man i början kunde: tro; Oafsedt att, utom hvåd som redan är bekant, sannolikt ännu mera är öfverenskommet, så torde äfven redan det som blifvit bekant hafva-ew djupare betydelse, o. s. v.., Artikeln afhandlar derefter Rysslands planeri norr, dess afsigter på Lappmarken och Hammerfest, på fiskeristationerna i Waranger fjord och framhåller vidare huru det! i Stockholm afslutna fördraget på en gång ufidanröjt alla bekymmer för Rysslands uts vidgning åt vester, och huru detsamma så tillvida synes vara af särdeles betydlig politisk vigt. Emot slutet försöker sedan Zeit rädda sin första i vredesmod skrifna artikel åtminstone genom den anmärkningen att den. egentliga förbindelsen ligger på svenska sidan, då till och med afträdandet 4 godo och frivilligt till Ryssland af en del af området icke-skulle kunna ske utan Englands och Frankrikes bifall, men dessa makter aldrig skola gifva ett sådant bifall Vestmakternas motförbindelse, nemligengarantien för Sverges integritet, har deremot; menar Zeit, blifvit -gifven blott för att iakttaga formen, emedan, såsom tidningen i sin första artikel utvecklat, denna integritet redan i wienerfördragen blifvit tillräckligt garanterad. : Det illusoriska i wienergarantienhar jag redan i min förra skrifvelse anmärkt. Tillåt mig idag ytterligare tillägga, att det, såsom jedra läsare känna, är en många motsägelser underkastad fråga, om wienerfördragen hafva jupptagit garantien för. kontrahenternas och samtliga dåvarande europeiska staters territorier. och integritet såsom en del af folkrätten. Stora auktoriteter i statsrätten hafva slående ådagalågt, att man icke kan betrakta det nuvarande europeiska rättstillståndet såsom s ående under en allmän europeisk garanti. Hvar och en vet, att under ledhing af de europeiska hufvudmakterna, isen lång följd af specialfördrag öfver! särskilda angelägenheter de dervid närmast intresserade makterna sins emellan öfverenskorhmo. Man förehade sedan hufvudresultaterna i ett dokument, derigenom att man dels upptog i dess text de väsentligaste punkterna i specialfördragen, dels förklarade sjelfva de vigtigaste specialfördragen till hela deras innehåll såsom en integrerande del af hufvudinstrumentet. Detta d. 9 Juni 1815 af de åtta förnämsta europeiska makterna upprättade dokument utgör wienerkongressakten, som på inbjudning af de makter som undertecknat densamma, biträddes, förmedelst särskilda urkunder, af alla vid kongressen representerade eller i de träffade öfverenskommelserha intresserade stater. Andra pariserfreden af d. 20 Nov: 1815 har till segrarnes förmån mödifierat bestämmelserna i första pariserfreden-af d. 30 Maj 1814 samt enskilda punkter af Wienerkongressakten, men för öfrigt uttryckligen bokräftat båda. Om än alla dessa data kunna förutsättas såsom kända, så torde likväl mången icke lika väl erinra sig att frågan om wienerkongressaktens garanti blifvit olika uppfattad och använd, och synnerligen olika af de begge vestra stormakterna å ena sidan och af detre östra stormakterna, å den andra. De båda. vestra stormakterna uttalade vid hvarje tillfälle den grundsatsen, att man finge afvika från wienerkongressaktens bestämmelser blott under. allmänt medgifvande, icke blott af; de närmast delaktiga intressenterna. utan framför allt äfven af de makter som undertecknat nämnde akt. Hvarje förändring, företagen oaktadt protest, om ock blott af en af dessa makter, betecknades af dem såsom ett brott emot bestående fördrag. De : östra: stormakterna -påstodo deremot att den. väsentliga betydelsen af kongressakten bestod uti. deundertecknade makternas: och de sedan. biträdande staternas erkännande. at. de .deri; nedlagda bestämmmelserna. -. Deraf. följde att det i hvarje särskildt fall stod de af vederbörande :specialfördrag bundna kons traåhenterna fritt att på. grund af ömsesidig öfverenskommelse gå; ifrån dessa specialfördrag, för att i stället för det dittills bestående fördragsförhållandet låta ett annat blifva gällande. De undertecknande makterna behötde då blott derom underrättas. Denna olikhet i uppfattningen har i många praktiska fall framträdt, vid tillintetgörandet af den polska konstitutionen, vid Krakaus införlifvande,: vidcstaden Frankfurts militäriOCkK som gått sönder . .. ha, ha!s